Mirel på kibbutz 11 oktober 2016


Happy Canadian Thanksgiving!!! Yesterday 2 Canadian students arranged a little party and even though I don’t belong to the group of Ibex students I got invited because I’m half Canadian :)) All the rest were Americans but yesterday evening it was all about OH CANADA 🇨🇦.
I’m so thankful for the opportunity God gave me to live in Israel. I’m so thankful for the support I have from my family. Living and working here is probably the most different thing I have ever done. It’s an adventure for sure, but it’s also becoming my everyday life. It’s becoming normal to be living here- and that’s probably a sign that all is well. I also want to give thanks for beautiful nature, loving friends, my cat Balder, my mission, my companion, God’s perfect love for me and all his children and my Saviour Jesus Christ. Sometimes I wonder why I’m working so hard without earning any money what so ever, but when those thoughts come to my mind I say- I’m working for Jesus- Or Yeshua as they say here. Here I can help people come closer to Him by sharing His love and light. I can’t share the gospel- but I can testify of the joy and peace that comes from knowing that because of Him- everything will work out for the best.
I know He lives!
Loves from Israel ❤️❤️❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 9 oktober 2016

Terrorist attack in Jerusalem today- but I’m ok and wasn’t in that neighbourhood. My heart goes out to the families of the elderly woman and
police officer who were shot and killed. Also wishing the 4 wounded civilians who were wounded a speedy recovery. I will NEVER let any terrorist stop me from freely enjoying the city I call home ❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 4 oktober 2016

mirel1 Tender mercies deluxe! It was my free day off after working during Rosh Hashanah, the restaurant being fully booked with guests and LOTS and lots to do. I woke up early even though I was going to skip breakfast and sleep in- I felt I should go and eat anyways. As soon as I came into the restaurant a woman from Switzerland here with her family who I had talked to a few nights earlier ( I was their waitress) came up and asked me if I was free and I wanted to come along to the Dead Sea and Eid Geddi nature reserve. Yes please! 30 min later we were on our way. They paid everything for me, and even invited me to join them for dinner at a Lebanese restaurant. I can’t explain how much I needed to float around in the Dead Sea, get covered in mud,go swim in a waterfall- and eat at a restaurant without being the waitress! Blessings from above!!!
So much love from Israel ❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 2-3 oktober


Jerusalem 2 oktober: Dear Latter Day Saints friends- I wish you a wonderful conference! Today I’m extra thankful for wifi, my laptop and for the technology that makes it possible for me to sit on my little Judean Hill and watch men and women who are called by a loving Heavenly Father to guide and lead us in this latter days. On this very special Shabbat the one before the Jewish New Years I’ve also been studying the words of Isaiah- and just as Nephi said ”my soul delighteth in the words Of Isaiah” and that was NOT the case before- trust me! His words should shine brightly in our hearts ❤️
Have a blessed conference weekend, sending you so much love from Israel ❤️🇮🇱❤️


Jerusalem 3 oktober: Today the celebrations of the Jewish New Year begins,
May this year be filled with health, peace, happiness and love!
So happy I could visit the kotel this morning before the holidays
Shanah Tovah !!! ❤️🇮🇱🎊🎉✡️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 23-27 september


Mirel 23 september, Jerusalem: A stressful and tough day will quickly fade away when you end your day with adorable people and beautiful sunsets. Wishing you all a JOYful weekend- Shabbat Shalom from the Judean Hills.


Mirel: 27 september, Yad Hashmona | Biblical Village In The Judean Hills:

How many things can happen in one day?!?! I tried to sit down and write another long letter- and it’s just too hard at the moment since I’ve got so much on my mind… This week I got my 2 days off in a row. Sooo nice. Yesterday I went to TLV and started the day off with some good rooftop hotel breakfast enjoying the sunrise – learnt more about the Israel- Palestine conflict- met a good friend who took the to the famous Borika man- he yells Borika borika borika so the whole market in Tel Aviv can hear him. Borika is a Traditional Libyan dish and it’s so good. He has actually been on Swedish national TV cooking together with the famous TV chef Tina Nordström. I’ve seen him on all my 3 previous Israel trips and now finally I ate some of his delicious street food :)) In the evening I was able to comfort Hope- a really cute 19 year old South Korean girl who is away from her family for the first time. She was working in the restaurant and I saw she was sad so I talked to the manager and she could quit earlier. She was so thankful and she called it a miracle and told me I had been inspired to come and talk to her. We ended up having a wonderful heart to heart talk. I taught her the saying- In the ”Strength of the Lord I can do hard things” After our talk she was smiling again. The day ended with a date night! We went and saw a movie downtown Jerusalem. I loved the washroom doors- PINK just like my new IPhone case. Today they had a little Rosh Hashana celebration- the Jewish New Years is coming up!!! Yay!!! Shana Tova 🎉🇮🇱🎊
Loves from my the Judean Hills ❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 20-21 september 2016


Mirel fortsätter att berätta om sitt liv på kibbutz. Samtidigt hittade jag en intressant artikel från anno 1928 publicerad i Jewish Telegraphic Agency. Lite stolt känner man sig som medlem i kyrkan att vår kyrka redan då, innan andra världskriget, var så positivt inställda till judar. Staten Utah utmärkte sig på många sätt, inte minst genom det stora antal blandäktenskap som skedde mellan mormoner och judar.

Allt är dock inte så positivt i Israel. Mirel postade en inspelning av när larmet gick när hon befann sig på stranden.

First time I heard the sound of the red alert sirens I thought I was going to cry. It was for real-rockets where being fired into Israel from Gaza, and they were aiming for Tel Aviv. That vacation turned out a little different then we had expected- and I was blessed with great faith, strength and courage that only can come from God the Almighty. It was a life changing experience! Yesterday’s red alert siren was only a practise run- but for a second though!


My first real day off consists of waking up at 05:15, getting a free ride to Tel Aviv by a sweet man living in Yad Hashmona, who also let me have breakfast almost for free at his hotel, going to the beach and here is where you will find me today- Relax mode, reading a book I found in stuff left by former volunteers- the only Swedish book they had. It was waiting for me 🙂Swimming and going to the 6 shekel falafel place 🙂
Wishing everyone a wonderful day! ❤️❤️


Completed my first week of working at the Yad Hashmona Country Hotel restaurant! Today was also the first day I wasn’t completely dead after my shift 🙂
Loving my sweet roommates Tintti from Finland and Carrie from Taiwan. Also- can’t believe I live only 20 min outside of Jerusalem! Laila tov from Israel ❤️


Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Kyrkans historia, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Restaurangjobb på kibbitz.


Ending my third shift at the restaurant- and I’m beyond tired. I wish I knew Hebrew- it would make everything easier… But it’s ok- almost all the guests speak English 🙂
I’m learning how to polish like a pro, dance around on slippery floors, smile and make people feel welcome, and just solve any problem that might come up. I’ve already heard from two workers that I’m a professional! Ha ha trying I guess 🙂 I’m finished for today- and excited for my first volunteer trip tomorrow, we are going hiking in the Ein Ovdat National Park- a canyon in the Negev desert of Israel. Will post pics and facts of the trip. Sorry that ice not written a second letter- but it’s coming. Thanks for your love and comments, they men a lot!
Loves ❤️❤️❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Israel – ett ställe mitt hjärta kallar ”hemma”.


Israel – a place my hart call home.

Israel- a place my heart calls home ❤️

Israel- a place my heart calls home ❤️

Israel- a place my heart calls home ❤️



Mirel fortsätter att med text och bilder berätta om möten med nya vänner och hur hon till slut kommer fram till den kibbutz som hon ska arbeta på.

Meet my lovely girl from Sweden!! 😎
Can’t believe that we get along so well with each other I love this girl so much!!! 😍 Have a great time in the kibbutz!! Miss you already!! [Mirel blir taggad av en kompis]


Jerusalem bound- cause tomorrow is the day! Bus is freezing cold- but my heart is warm because I know I’m doing the right thing. My Tel Aviv week was lazy, filled with sand, beach, sun a guy who had a guitar and sang for me, love, mixed with a few drops of tears. But also filled with thoughts and a lot of pondering about who I am- what I’m doing with the time I’ve been given- and why sometimes my heart and mind don’t agree, but then somehow God turns every single thing into learning experiences- at the same time he sends you amazing people in your way- who help you see things for what they really are. Chanty de Haan being one of them- love this girl sooo much!
Tomorrow I’ll start my volunteering!

And I’m here! For all of you who are wondering where I am- and what I’ll be doing well here’s some info:
Oh and I’ll be working in the restaurant! Not housekeeping or in the garden, I’m going restaurant yay!!! So happy :)) I love food 🙂

”The Yad-Hashmona Country Hotel is settled in the heart of a unique community (Moshav), where local Jewish Israelis and Gentiles share their faith in Yeshua (Jesus) and the Scriptures- the Old and New Testament.

The original Yad Hashmona cooperative village was founded by a group of Christian volunteers who arrived from Finland to pursue their Biblical beliefs and help the Jewish people to establish themselves in their old-new homeland. The settlement was named after eight Jews who were handed over to the Nazis during World War II by Finland. ( “Yad” – Memorial; “Hashmona” – the eight).

The Hotel is located on the peaceful heights of the Judean Hills, only 20 minutes from Jerusalem and less than half an hour drive from the Ben Gurion Airport. Biblical sites such as Emmaus and Kiryat Yearim (site of the Ark of the Covenant) are located close by.

The Country Hotel is surrounded by beautiful views of the evergreen Judean Hills and the Mediterranean costal plain”

Please come and visit- you will love it here!
Loves ❤️❤️❤️

Publicerat i Alla inlägg, Hjälpverksamhet, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Sova, äta, gå till stranden…och dela med sig om hur det är att vara en Sista Dagars Helig.



Everyone needs a little time to do absolutely nothing. So right now that’s my life. Doing nothing, except sleeping, eating, going to the beach, soaking up the sun, meeting people from all over the world, bumming around at the hostel that’s full of weirdos and currently cruising on…
So in my temporary Tel Aviv life, I’ve found the beach chill girl I didn’t think existed at the same time I’ve been given more opportunities then ever to share what being a Latter Day Saint Is like and what we believe in and how we live our religion. I might not be the best example of a perfect LDS, but that doesn’t stop me from sharing. I’m not proselytizing since that is not allowed- but I’m not going to lie about why I don’t drink, smoke, or what I did this morning ( I went to church) and that I’ll be volunteering at a religious kibbutz. Everyone here is curious and so am I- Sharing is caring!
Not a long letter- but I’m too busy taking it easy- the chill pill I was asking for a month ago is now in my mouth and I’m going to let it melt- SLOWLY
So much love from the city that never sleeps- Tel Aviv Israel ❤️


Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på väg…


Leaving the beautiful North District of Israel and my heart is full. I can’t describe how loving, caring and welcoming the people are here and I’ll share some of my experiences in my second letter.

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar



Newsner musik är en sajt som man kan ”gilla” på facebook. Då kommer det upp statusuppdateringar med tips om fina musikstycken. Flera gångar har det varit musikgrupper och musiker där artisterna också är medlemmar i Jesu Kristi kyrka. av Sista Dagars Heliga. Noteworthy och Vocal Point är a capellagrupper knutna till BYU och senast kom lilla Claire Ryann Crosby från Salt Lake City upp i Newsner musiks flöde. Lyssna och njut av denna änglamusik.






Publicerat i Alla inlägg, Mormon musik, Musik | Lämna en kommentar

Sabbat på lördag


I Israel är alla mormoner sjundedagsadventister. Nej, riktigt så är det inte, men istället för att hålla söndag som dag för sabbat så hålls sabbat på lördag i Israel. I muslimska länder firar man sabbat på fredagar. Mirel fortsätter att berätta om hur livet är för en svensk judisk-mormonsk tjej i Israel.

Shabbat Shalom dear friends!
I’m beyond thankful and happy to be able to attend church today! A cute little branch in Tiberias a town by the Sea of Galilee. Visiting was also District President Coombs and his wonderful wife. Enjoyed the gorgeous view during all 3 blocks of meetings. Loved every second of being together with this faithful Saints ❤️❤️❤️



I Tiberias.


I Samarien.

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | 1 kommentar

Medkänsla för människor på flykt.


Jag blev så glad när jag läste ett av Angela Lidins uppbyggliga inlägg på facebook. Angela har jag skrivit om tidigare på bloggen. Hon är medlem i kyrkan och tillika countryartist och bonde. Jag fick tillåtelse av Angela att lägga ut hennes inlägg och länken till hennes fina låt. Visst är det viktigt med medkänsla. Det är ju det vi är till för här på jorden – att visa kärlek till varandra.

”Bjuder på ett klipp…

från TV Telemark, med min sång ”Through the veil”. Jag är ledsen om det gör någon upprörd, men texten är skriven ur mitt hjärta och visar tydligt min medkänsla för människor på flykt eller i liknande situationer ❤ Ha en fin söndag ❤  Kramar från mig ❤ ”

Publicerat i Filosofiska tankar, Mormon musik, Musik, Samhällsfrågor, Uppmuntran och tröst | Lämna en kommentar

Kränker mormonkyrkan ungdomar?

Min äldsta dotter, snart Fabrice18 år, har varit inaktiv i kyrkan sedan hon var 14 år.  Visst blev jag mycket ledsen när hon över en natt valde att inte längre gå till kyrkan. För ett drygt år sedan så trodde jag att hon var på väg att komma tillbaka till kyrkan och hon följde t.o.m. med till templet för att utföra ställföreträdande dop, vilket ungdomar kan göra från 12 års ålder. Sommaren som kom träffade emellertid min dotter sin blivande pojkvän och sen var det kört. Min dotter blev närmast hätsk motståndare till allt vad kyrkan stod för.

Det som hänt mig är något som händer föräldrar  i vår kyrka hela tiden. Ungdomar väljer bort kyrkan och evangeliet och tycker att livet utanför kyrkan är mer lockande.

En orsak till att ungdomar lämnar kyrkan är naturligtvis att vi har kyskhetslagen. Som ung ställs du inför ett sexualiserat samhälle där du bör ha sex för att anses vara normal. Kyrkans normer att sexualitet är något  heligt som ska tillämpas mellan en man och en kvinna inom ett äktenskap känns för alltfler ungdomar främmande. Mina tre yngsta barn är fortfarande aktiva medlemmar i kyrkan. När jag läste inläggen på DN där en mindre aktiv medlem påstår att ledare i kyrkan ställer kränkande och intima frågor till ungdomar vid intervjuer så frågade jag min yngste son, 13 år,  om han någonsin fått några frågor om sexualitet när han blivit intervjuad av biskopen. Nej, svarar Vide. Fabrice har bara frågat om jag hade ett vittnesbörd om Mormons bok. Just det, Fabrice Angelini, som svarar på debatten på DN var fram till nyligen vår  biskop i församlingen. När min son Love, 15 år, kommer hem från sin schacktävling ställer jag samma fråga till honom. Love funderar lite och svarar att ”ja, när jag var 14 eller 15 år fick jag frågan om jag höll kyskhetslagen.” Jag frågar Love om han tycker att det känns kränkande att ha fått frågan. ”Varför det”, frågar Love förvånad. ”Jag gör ju inte ”det där” så varför skulle det spela någon roll.” Sammanfattningsvis inga traumatiserade, kränkta barn i min familj som det verkar.

Sexualitet är ett känsligt ämne och det är lätt att känna sig kränkt. Ämnet har varit uppe tidigare i olika diskussionsforum, både i Sverige och i forum i USA och är inte nytt på något sätt. Det finns tyvärr ledare i kyrkan som kan ställa korkade frågor. Det existerar även om jag inte har erfarenheten av att det är vanligt. Det finns ett formulär som följs vid tempel intervjuer där bestämda frågor står utskrivna t ex ”Tror du på Gud, den evige Fadern och hans son Jesus Kristus?” Vad gäller sexualitet så kommer frågan ”Håller du kyskhetslagen?” Vanligtvis så sitter man bara där och svarar ja eller nej på frågor. Det var inte så länge sedan jag senast var på tempelintervju för att förnya min tempelrekommendation och när jag fick frågan om jag behandlade min familj väl så blev det  ett litet samtal där. Jo, jag försöker ju naturligtvis, men hur lätt är det att vara mamma till fyra barn, vara tre tonåringar. Jag var ärlig och jag fick min tempelrekommendation.

Vi går igenom två intervjuer för att få  (förnyat) tempelrekommendationen. Den första intervjun sker med biskopen eller någon av hans två rådgivare och den andre sker med någon i staven (motsvarande stift i Svenska Kyrkan). Vid båda dessa intervjuer ska samma frågemall och alltså samma frågor ställas.

Eftersom jag blev medlem först vid 24 års ålder så har jag ingen egen erfarenhet av tempelintervju som tonåring. Därför ringde jag upp Leif Mattsson i Västra Frölunda Församling som både verkat som biskop i församlingen under två omgångar samt verkat som stavspresident. Vi hade en lång intressant diskussion och Leif var noga med att betona att kyrkan har uppmanat ledare att aldrig ställa intima frågor vid tempelintervjun. Det är den som blir intervjuad som väljer att berätta om hen skulle svara nej på frågan om hen håller kyskhetslagen. Frågor om sexualitet/kyskhetslagen ställs inte förrän ungdomar är runt 16-17 år, inte tidigare. Leif berättar för mig att det kan handla om pojkar som inte är villiga att dela ut sakramentet (nattvarden) eftersom de vet att de måste vara värdiga för att få göra detta. När de tillfrågas så berättar de att de inte känner sig värdiga, men biskopen frågar inte efter detaljer, utan säger bara att de kanske är bra om de inte delar ut sakramentet på ett par veckor och så får de återkomma till biskopen. Vem har då ansvar för intima frågor? Jo, i kyrkan är det föräldrarna som ansvarar för sina barn till dess att de blir myndiga. Det är föräldrarna som biskopen uppmanar ungdomarna att tala med. Biskopen kan också dela ut en broschyr – Vägledning för unga – där det står beskrivet hur ungdomar ska leva sina liv bl.a. vad gäller kyskhet. Har ungdomen inte föräldrar som är aktiva i kyrkan ställer bara biskopen frågan om det finns någon som han kan hjälpa till med.

På tal om kränkt så är det faktiskt inte helt enkelt att leva enligt de normer som vi har som medlemmar i kyrkan. I våras besökte jag en vårdcentral för att göra ett vanligt livmoderhalscancertest. Väl där så frågar sköterskan plötsligt mig om jag använder preventivmedel. Nej, svarar jag sanningsenligt. Utan att ens fråga hur jag lever så får jag mer eller mindre en uppsträckning av sköterskan över att jag inte sköter mig, utan lever oförsiktigt som inte använder några preventivmedel. Jag blev helt paff över bemötandet och kunde inte med att svara att jag faktiskt lever i celibat. Som skild och aktiv medlem i kyrkan så har jag naturligtvis inget sexliv och behöver därför inte använda några preventivmedel. Så för den som tror att det är enbart vår kyrka eller religiösa samfund som ställer intima frågor som kan upplevas som integritetskränkande och dessutom ställa någon till svars, ja då stämmer inte det. Även samhället dikteras av sina förutfattade meningar och normer.

Sveriges Radio

DN åsikt


Publicerat i Äktenskapet, Samhällsfrågor, Sexualitet, Tempel | Lämna en kommentar

Happy vegan!

vegan1 Äntligen så har Göteborg fått en vegansk livsmedelsaffär, Happy Vegan. Den ligger i Haga, närmare bestämt Olivedalsgatan 2, vägg i vägg med tonbyggaren – fiolaffären i stan.

Det finns idag ett allt större intresse för vegansk kost, så även inom kyrkan. I kyrkan finns dessutom vegan-grupper där man anser att ett veganskt leverne överensstämmer med kyrkans hälsoregler – Visdomsordet. Vegan Mormon

Själv är jag en lakto-ovo-vegetarian, men även en ”wanna-be”-vegan. Får jag chansen så äter jag gärna veganskt. För några dagar sedan besökte jag den veganska matbutiken och fick tillfälle att prata med de tre killarna som driver affären. De kan urskilja tre grupper som gärna väljer veganskt;  de som väljer vegansk av djuretiska skäl, miljöskäl samt hälsoskäl. En del väljer också vegansk av religiösa skäl. Olika religiösa grupper avstår från kött vissa perioder och äter då gärna veganskt t.ex.

Vegankonsumenter känner redan till att Saigon i Nordstan säljer veganska produkter bl.a. veganska räkor. En av killarna på Happy Vegan är tillsammans med en av delägarna på Saigon så nu finns deras veganska produkter även att inhandla på Happy Vegan.

Jag rekommenderar varmt ett besök i denna välsorterade butik. Killarna är lyhörda för förslag och jag är övertygad om att butiken ligger precis rätt, både i tiden och på rätt plats. Ett stenkast från Happy Vegan ligger rättvisebutiken FRAM. Killarna på Happy Vegan säger själva att samma kundkrets köper sina ekologiska grönsaker på FRAM och sina veganska varor hos dem. Hela Haga är dessutom känt som ett New-age-område där Hagabiblioteket dignar av New-age litteratur och där New-age-bokhandeln Näckrosen är mäkta populär. Inte för inte ligger den kultförklarade vegetariska restaurang Solrosen också i Haga.

Eftersom jag har varit vegetarian i 32 år nu så kan jag faktiskt inte svara på om veganska räkor egentligen smakar räkor. För några dagar sedan testade jag en thaiwok på några ”köttisar” och de kunde inte fatta att räkorna faktiskt var veganska. Så varför inte leva hälsosamt, djuretiskt och miljömässigt och satsa på en vegansk thaiwok? Här kommer mitt recept som är mycket uppskattat:

olja, gärna jordnötsolja
1 pkt thaiwok
1 pkt veganräkor
1 pkt tofu i kuber, gärna smaksatt
2-3 knippe färsk koriander
Färsk ingefära, riven
2-3 limeblad
1 burk kokosmjölk
sweet chili
2 buljongtärningar
japansk soja
sambal oelek (styrka)
2 pressade vitlöksklyftor
kokta nudlar

Stek upp grönsakerna. Tillsätt räkorna och tofun. Klipp över koriander, riv i ingefära, tillsätt pressad vitlök, lägg i limebladen, svartpeppar och smulad buljong. Häll på kokosmjölk och smaka av med sweet chili samt soja. Var varsam med sambal oelek. Oftast är 1 tsk tillräckligt. Tillsätt till sist de kokta nudlarna. Njut av maten! 🙂


Publicerat i Alla inlägg, Hälsa, Recept | Lämna en kommentar

Fem månader på Kibbutz i Israel


Mirel (psed.)

Som flera av er medlemmar i kyrkan känner till så har Mirel (psed.) från Stockholms församling just gett sig iväg fem månader till kibbutz i Israel. Jag har fått hennes tillåtelse att dela med mig av hennes berättelse och bilder av hur det är att spendera fem månader på kibbutz. Mirel är en av de många medlemmar vi har i vår kyrka som också har judisk identitet. Vi har tidigare skrivit här på bloggen om att vår kyrka inte har officiella symboler som korset, men att medlemmar ändå kan använda kors ifall de har en bakgrund som medlemmar i någon annan kristen kyrka. För Mirel är det naturligt att använda davidsstjärnan som symbol för sin dubbla identitet. Mirel har valt att skriva på engelska då flera av hennes vänner är inte har svenska som modersmål.

Shabbat Shalom dear family and friends!
That’s how you say ” Have a great weekend” here in Israel. Between Friday evening and Saturday sundown the Jews of all sorts wish each other a peaceful enjoyable Shabbat. So what does it mean? Well-Shabbath means ”Sabbath” meaning the seventh day of the week when the Torah instructs the Jewish people not do work, but rather rest. The Sabbath is a holy day, and it is supposed to be dedicated to God. ‘Shalom’means peace- best described as the ‘peace of God’. People in Israel greet by saying Shalom; it doesn’t matter if you are religious or not, it’s a common greeting in Hebrew. So by saying ‘Shabbat Shalom’ to someone, you are expressing your wish for them to enjoy and experience that peace on Shabbat.Here in Israel, it’s easy to do that, since pretty much everything shuts down. Even the buses don’t run so you really have to plan your traveling, shopping and so on. As members of the church we celebrate the Sabbath day as well, and we keep it holy leaving the ordinary life for a day and focusing on the spiritual matters rather then the temporal. I’m very thankful for my parents who through their examples taught me that the Sabbath truly is a special day. It’s not about what you can or can not do, it’s about what we celebrate. Going to church and taking part of the sacrament, becoming clean through His Atonement, and setting the pace for the rest of the week. I didn’t go to church today, but I am keeping my Shabbat day holy. Wearing my nicest clothes, studying the scriptures, singing hymns, reading General conference talks and reading the sacrament prayer even though there is no sacrament to take part of. It was actually a member of my ward who gave me the advice to read and remember the sacrament prayer. I’m thankful for that helpful piece of advice, and tomorrow when the sacrament is being passed out, I will be there in spirit.
Right now I’m staying in a town called Rehovot, about 20 km outside of Tel Aviv. I’m living with friend Tomer and his family. His parents are so kind, both them and Tomer are taking such great care of me. I feel so blessed! Tomer also has an apartment in Västerhaninge Sweden, the same little town as me. What are the odds that there would be living an Israeli in Västerhaninge? We first became friends on FB, and after 6 months he contacted me after seeing a picture of the temple on my FB wall. Do you live close to VH? he asked And so our friendship began, and since then Tomer is like family, and by the way he is taking care of me here, it’s mutual. We are family now.
This is not my first time to Israel, I have actually been here 3 times before. Yes- I love Israel and that’s why I keep coming back. It’s only about four and half hours away from Stockholm, direct flight and the tickets are cheap. Tel Aviv is heaven for a nice vacation, filled with sun and fun, good food like hummus falafel, shakshuka, cold mint lemonade and food from all of the Middle East and other places as well. Last but not least you have the beach. I’m in love with all 16 glorious sun-basked Tel Aviv beaches, and the minute I spot the blue sea with its open horizon I forget about my troubles (if I’m having any that day) and think- hey life IS really better at the beach, its one of my favorite happy places! My first visit was in July 2014, and that trip will forever be a life changer in so many different ways. I will never forget waking up to the red alert alarm in the mornings, standing in the middle of a street in Jerusalem when suddenly the alarm went off, not finding shelter so we ended up throwing ourselves to the ground covering our heads with our arms, ( as if that would have helped), praising and thanking the Iron Dome for keeping us safe from Hamas rocket attacks targeting Israeli cities and infrastructure.The Israeli strikes, the Palestinian rocket attacks and the ground fighting resulted in the death of thousands of people, the vast majority of them Gazans. Hamas used schools and hospitals in the Gaza strip as ´human shields’ to launch rocket attacks on Israel. They are responsible for the deaths in retaliatory air strikes from the IDF. ( Israel Defense Forces) The war continued for 7 weeks, and we were here for the first. Let’s just say that what was going to be a relaxing vacation at the beach with some sightseeing both historical and spiritual, turned out to be something very different from that. Of course we did do all the things we had planned (except visiting Bethlehem, cause it didn’t feel safe) only it wasn’t that relaxed. We knew that Hamas could lunch rockets at any time, and as soon as we heard something that sounded like an alarm, we got scared. Didn’t know how much physical and physical stress it caused, until I came home and got out of my vacaymode. That’s when the PTSD symptoms came, but that’s a different story. Let’s just say I was afraid to fall asleep, worried that the red alert siren would go off at any moment. Doesn’t make any sense does it? hello I was back, safe and sound in Sweden now, no more rocket attacks. But, your body and mind can play tricks with you sometimes and I got to experience it. Luckily it went away, but it was only after I went back to Tel Aviv and had the vacation that I had been robbed of the first time that I travelled to Israel. A big shout out and thank you to the Mines family for inviting me 🙂 10 days of beach life and I got to celebrate Yom Kippur- what a blessing it was. Anyways, it’s amazing to be back, and I want to tell you about the other side of Tel Aviv, the not so beach nor peachy place, the city’s New Central Bus Station. Articles have been written about this place, and if you Google it you can read much more about it than what I’m going to write. One article says: The Central Bus station still serves as the city’s major transportation hub, but travelers here ”hustle in and hustle out, hesitant to linger too long and get sucked away into it’s confusing halls. Instead, the building bursts with more permanent residents: ”African migrants, teenage runaways, and other denizens of Israel’s forgotten and unsen”. Before seeing it with my own eyes I knew that it wouldn’t be a pretty sight because of it’s different nicknames. I call it the backside of Tel Aviv, and what I saw was pretty disgusting to be honest. People covered in filth and sores, begging for money, and as I saw them I turned my head away wondering if it was a human being or a scary Halloween costume that was begging me for money. It made me feel quite bad, so I rushed away, until I came into the streets I knew: Allenby and then Rothschild. Good old nice and clean Rothschild, now I felt safe again. On my way back to the Bus Station, it wasn’t as bad, because then its dark so you can’t see the filth and the sores as well, only smell it. One might think its a horrible place to be at in the evening, but to be honest the people there aren’t bad. I felt safe, and also there are lots of people out late and I make sure to walk on the main streets. I’ve now been at the bus station three times, once with my friend and twice by myself. Last time I saw some young people I wondered, oh my! how did you ever end up here? Probably young adults who ran away as teenagers from their home thinking the street life would be better and exciting but now they look more dead then alive. I feel sorry for them, at the same time I think they are disgusting. I needed to remind myself that they are God’s children, and he loves them. They might look and act very differently from me, but God wants me to love them, because they are my brothers and sisters. It’s so easy to judge people from the way they look. So today, when I was reading the Ensign special issue called the Lord Jesus Christ, I was reminded of something very important. I saw a painting called ”All the city was gathered together” by James Tissot, and its when Jesus is healing and blessing the sick, poor and needy, the people living in what might have been today’s central bus station area. Also another painting when the Savior is looking under a blanket to see a sick and poor man under it. If Jesus came down today,where would He go? Would He not go and visit the ones that we don’t see, the social outcasts, the beggars, the sick? Jesus loved others with all of His heart. Sometimes his heart was filled with so much compassion that he cried. He ”went around doing good”. (Acts 10:38) He did not judge or condemn, He saved, He healed and He loved. As followers of Him, we are invited to share goodness in this world and to love as He did. I can’t save these people I see begging and walking around in despair, but I can love them, I can smile at them and maybe give them some money if that feels right. Most of all, I can see them as loved sons and daughters of a perfect Heavenly Father. He is sad to see them suffer, and it doesn’t matter if it’s their own fault, He loves them no matter what. Just as much as he loves you and me. I’m so thankful that I was reminded of this today, as a missionary I felt God’s love for all of His children in ways I had not experienced before. Today I was reminded of that.So next time I end up at the New Tel Aviv Central bus station ( that’s not new nor central) I’ll be looking at my fellow human beings, as the sisters and brothers they are and smiling instead of looking away. If Jesus could do it-then so can I.
With love,



Gordon Beach Tel-Aviv.

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Individer det är vi allihopa.

rasister I våras när jag läste en kurs i svenska på universitetet så fick jag bland annat öva mig på retorik. Jag skulle argumentera för någonting och jag valde att tala om flyktingar, migranter och individens ansvar. Ämnet är svårt naturligtvis eftersom vi i Sverige länge har rört oss på en extremskala där antingen rasister gör gemensam sak med alla de som kommer till vårt land eller där antirasister i princip gör likadant och drar alla över en kam. Mitt argument gick ut på att man ska se människor som individer som måste ta personligt ansvar. Följer man svensk lag så ska man vara välkommen i vårt land, men om man inte följer svensk lag så är man inte välkommen. Svårare än så borde det inte vara. Tyvärr så lever vi i ett samhälle där rasistkortet snabbt plockas fram, vilket i princip har medfört att de krafter som verkligen är rasistiska har fått monopol på dessa frågor.

För mig som medlem i kyrkan så ser jag självklart att alla människor är Guds barn och vi är alla syskon. Nationalitet och etnicitet spelar ingen som helst roll. Även om människor lever under påverkan av sin kultur och religion så har vi alla som individer ett personligt ansvar för hur vi lever våra liv. Vår teologi är också mycket individanpassad där  individens fria vilja och val står i centrum.

Ibland är det svårt att sätta rätt ord för den värdegrund jag har och de åsikter som följer utav det och då känns det skönt när jag får tag på en bok som tar upp precis de tankar som jag har. I somras läste jag Dan Korns nyutkomna bok  Rasister det är vi allihopa. (2016) Korn är journalist, författare och rabbin. Han går snabbt igenom svensk mentalitet och vår oförmåga att kunna kritisera, utan att för den sakens skull bli betraktade som rasister. Boken är snabbt skisserad, kanske lite för snabbt eftersom jag bland annat retar mig lite på att Korn  vid ett par tillfällen  nämner att han själv inte har läst  den litteraturen som han hänvisar till. En av dessa böcker har jag själv läst och den boken var både viktig och lättläst. Det var Utrota varenda jävel av  Sven Lindqvist. (1992)

Jag tror på en Gud som både älskar var och en av oss, men också ställer krav på oss. Vi kan inte leva våra liv i passivitet och vi kan aldrig skylla våra misslyckanden på föräldrar, etnicitet, samhället, kompisar et.c.  Sist som slutligen är det vi som individer som bestämmer våra liv. Vi är dömda till frihet, för att använda Jean-Paul Sartres uttryck.

Korn talar om en ny rasism, ”ofta draperad i antirasismens klädsamma dräkt.” Det handlar bland annat om att vi inte ställer krav på våra medmänniskor för att vi betraktar dem som den ”ädle vilden” för att använda Korns uttryck.

Dan Korn uttrycker detta så bra att jag väljer att citera vad han själv har skrivit:

”Dyrkan av den ädle vilden dyker upp ofta och lite varstans i vårt samhälle. Det behöver inte alls handla om en verklig ”vilde”, alltså en människa tillhörande en ursprungsbefolkning som fortfarande lever isolerat och traditionellt. Samma människosyn hittar vi när det gäller alla människor som ur ett västerländskt perspektiv uppfattas som mera ”äkta” eller ursprungliga. Kännetecknande för romantiseringen av dessa människor är att man dömer dem efter en helt annan måttstock. Företeelser som skulle ses som grova förbrytelser om de utfördes av andra människor, är plötsligt helt acceptabla om de utförs av den gode vilden och hans kollegor runt om på jorden. Det kan kallas omvänd rasism. Det är den som gör att övertygade feminister blir så tysta när de möter kvinnoförtryck i invandrargrupper. Det är den som gör att Anna Kinberg Batra kan säga om de som ansluter sig till islamiska statens mördarband: ´- Att värvas som krigare för att utöva dödligt våld är faktiskt också att bli offer för våld och att bidra till att det sprids i världen.´

Och det är givetvis också samma omhändertagande inställning till den ädle vilden som gör att till Sverige återvändande IS-krigare inte åtalas för sina handlingar utan istället erbjuds bostad och arbete. Det är  egentligen en djupt nedlåtande, rasistisk syn på dessa människor, som utgår från att om de bara blir väl bemötta med godhet, blir de botade. Att inte ställa förbrytare till svars för folkmord ingår i samma romantisering. Inte heller är detta relativism. David Grann argumenterar i sin bok ”The lost city of Z” (2008) för att det handlar om helt vanlig gammaldags rasism, men i en vacker, antirasistisk klädnad. Det är rasism därför att man inte förväntar sig av de ”äkta” människorna att de skall följa de normer som förväntas av de ”priviligierade”.” (Korn sid. 88)

När jag läser boken om förfrämligandet av ”vilden” och ursäktandet av deras beteende så slås jag av hur jag genom att läsa Mormons bok lär mig att det inte finns ”vildar”. Mormons bok vimlar av människor som i likhet med dig och mig gör både onda och goda saker. I viss mån ursäktas lamaniterna i Mormons bok för att de inte vet bättre, utan följer sina förfäders traditioner, men i stort handlar Mormons bok om att omvända sig, komma till Kristus och leva rättfärdigt. Det känns märkligt att det finns kritiker till Mormons bok som tror att denna bok skrevs på 1820-talet – en tid då man verkligen kunde tala om en människosyn som präglades av de civiliserade västerlänningarna kontra ”vilden”. I Mormons bok kan det lika gärna vara du eller jag som är de personer som figurerar i handlingen. Och det är det det hela handlar om. Vi är lika som människor. Det finns vissa etiska principer som genomströmmar alla kulturer. Dan Korn berör också detta i sin bok. Kanske är det för att han är rabbin som också han upplever att det finns ett universellt medvetande om gott och ont i tillvaron och varje människas förmåga att som individ välja sina handlingar.




Publicerat i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Judendom, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Andliga rum – ny bok som presenterar olika religiösa samfund

andliga rumKyrkans två kapell i Göteborg har fotograferats och ingår i boken Andliga rum – Religiösa byggnader i Göteborg, av holländaren Jop van Zelm van Eldik. Boken är på 400 sidor med foton på religiösa byggnader i Göteborg. Boken har tagit ca 5 år att färdigställas. 22 samfund är representerade, bl a Svenska Kyrkans, Islam, Buddhismen, Judendomen, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Sikhismen, Frikyrkorna, Jehovas Vittnen, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga m.fl. Boken innehåller också en kort historik om varje trossamfund och de byggnader som fotograferats. Väldigt intressant att få se varje trossamfunds religiösa byggnader interiört och exteriört.

I Göteborg erbjuds nu boken till alla intresserade medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för det rabatterade priset 250 kr.

Broder Leif Mattsson fick uppdraget av Stavspresidentskapet att representera kyrkan i samband med boksläppet av boken i Oscar Fredrik kyrkan för en vecka sedan. Han köpte då ett signerat ex av boken samt fick tillfälle att träffa författaren samt representanter från övriga trossamfund. Broder Mattsson såg det som ”en mycket trevlig erfarenhet!”


Publicerat i Alla inlägg, Ekumenik, Konstnärlig verksamhet, kyrkor och religioner, Samfund, kyrkor och religioner | Lämna en kommentar

In hoc signo vinces

drakeEn av våra tidigare profeter i kyrkan, president Hinckley, fick en gång frågan av en protestantisk präst varför vi i vår kyrka inte använder korset som symbol för vår tro. Han svarade att ”för oss, är korset symbol för den döende Kristus, medan vårt budskap är  den levande Kristus. När Hinckley blev tillfrågad om vilka symboler som vi använder så svarade han att ”vårt folks levnadssätt måste få vara det enda meningsfulla uttrycket för vår tro och därför symbolen för vår tillbedjan.” (källa: ”The Symbol of Christ,” New Era, Apr. 1990 s. 4)

Idag läste jag en artikel skriven av  Göran Rosenberg. Han skriver om korset och vad det har symboliserat i historien. Det han inte nämner är att det var Konstantin den store som gjorde korset till sin symbol vid ett krigsslag år 312 e. Kr. Han tillskrivs att i en dröm fått uppenbarat synen av ett kors och fått höra orden In hoc signo vinces – i detta tecken skall du segra.

Korset har sina blodiga epitet, även efter Kristi död och uppståndelse. Göran Rosenberg varnar för den anti-islamism som en del kristna för i sitt stöd för världens kristna. I sin artikel  uttrycker Rosenberg sina farhågor över den ökade polariseringen grupper emellan.

”Kampanjen ”Mitt kors” påstås markera mot förföljelse, men riskerar att ställa grupper emot varandra.
Göran Rosenberg varnar för bilden av ett religionskrig mellan hatets islam och barmhärtighetens kristendom.” (Expressen 160815. Vems kors bär du?)


Åter igen blir jag påmind om ett tal av vår tidigare profet Hinckley. Att följa Kristus innebär att vi närmar oss våra medmänniskor med kärlek, även de som har en annan tro än vi.

”Vi är ett krigslystet folk, som lätt distanserar oss från vår uppgift att förbereda för Herrens ankomst. När fienden uppstår lägger vi oändliga resurser på att tillverka gudar av sten och stål – skepp, plan, missiler, fästningar – och blir beroende av dessa för vårt skydd och vår befrielse. När vi hotas blir vi anti – fiende istället för pro – Guds rike; vi tränar en man i krigskonsten och kallar honom för patriot, Satans förfalsking av sann patriotism, där Frälsarens lära perverteras.

 ”Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
” (Matt: 44-45) ” (First presidency message: The false gods we worship.)

Publicerat i Alla inlägg, Islam, kyrkor och religioner, Samfund, kyrkor och religioner, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Jo, mormoner får bära kors, men tron på Jesus Kristus är det viktiga

Mitt korsMan brukar inte förknippa mormoner med kors, eller hur? En del medlemmar tror till och med att det är förbjudet att bära kors. Mormonkyrkan har inte riktigt en tradition av att ha kors på väggarna i kyrkolokalen och att medlemmar bär ett kors runt halsen.

Nyblivna medlemmar som kommer med kors på sig till kyrkan kan få höra av en och annan medlem att ”vi använder inte kors för det är det han dog på”, och ”om din vän blir skjuten vill du inte ha en pistol runt halsen”. Det verkar som att en del medlemmar tror att kristna som bär ett kors runt halsen tänker på Jesu död och att de är fixerade vid hans död. Men det är ju inte så. De tänker på att Jesus är uppstånden och lever idag, och att han är deras Herre och Frälsare.

En del medlemmar blir då osäkra och tar av sig korset, trots att de vill bära det runt halsen. Man vill inte stöta sig med någon, eller hur?

Hur är det då egentligen? Får man inte ha ett kors runt halsen? Får man en tillsägelse av biskopen kanske? Kan man bli utesluten ur kyrkan för det? Nej, nej och åter nej. Det är vanliga medlemmar som kan få för sig att komma fram och säga till om korset. Grupptryck? Ja, kanske ett försök till det.

Medlemmarna i kyrkan vet om att Mormonkyrkans kaplaner (LDS Chaplains) har kors på sina kragsnibbar. Kaplaner har kors på sig, oavsett om de är militära fältpräster eller civila.

LDS Chaplains

Två militära LDS Chaplains på väg till Generalkonferensen hösten 2015. http://www.mormonnewsroom.org/article/mormonism-pictures-reflections-general-conference-fall-2015

En del medlemmar undrar nog varför. Varför får de, men inte alla andra? Låt mig få reda ut det hela ordentligt. För en mormon är den personliga tron på vår Herre Jesus Kristus det allra viktigaste och centrala, och man ska inte ha yttre symboler till sin hjälp för att kunna tro. Tron måste komma inifrån ens eget inre.

Kaplaner vet att korset och Bibeln är de två saker som kristna har tillsammans och som identifierar kristna med varandra. De är brobyggare mellan olika kristna, och gör att man möter den andre som en vän istället för med misstänksamhet. Det är de första 15 sekunderna som är avgörande när man möter en person som är avgörande för resten av livet. Man får aldrig en andra chans, och man kan aldrig korrigera det med många vackra ord efteråt. Nu när forskningen säger det så är det ju bäst att acceptera det, eller hur?

Och ibland så behövs korset för att kunna tala utan ord, sk ordlös mission. Man går till affären, strosar på stan, åker buss, jobbar, går i skolan osv. Man möter människor som man inte talar med, men som ser oss i kanske någon eller några sekunder bara. Dessa ordlösa möten påverkar om tillräckligt många personer gör det, eller om man träffar en och samma person tillräckligt många gånger. Deras tankar sätts igång, ett litet frö. Utan det fröet så går det inte ens att börja att prata med dem, för de är inte intresserade alls då.

Ett visdomsord på vägen. Klok är den mormon som använder samma kristna sociala koder som alla andra kristna, då upplevs han som en kristen vän. Då accepterar man att man inte håller med om allt teologiskt, och man letar inte efter fel och brister. För så gör man inte mot vänner. Oklok är den mormon som gör tvärt om. De första 15 sekunderna avgör hur det är. Han möts med misstänksamhet och med automatik så letar man fel och brister och man är kritisk, för det är ju inte en kristen broder/syster. För en kristen broder kommer med ett kors och en Bibel.

Det är inte bara mormoner som för det mesta inte bär kors, utan det har även blivit vanligare bland andra kristna också. Men, nu ska det bli ändring på det. Kristna har historiskt sett alltid tagit fram korset synligt då det är orostider och krig. De tatuerar kors på sig, eller bär ett kors runt halsen osv. Sen så kommer korsen upp lite här och där, på väggar och annat. Man låter fantasin flöda. Man gör det för att man identifierar sig med alla kristna i världen som förföljs för sin tros skull.

Nu har det startats en facebookgrupp. Gå gärna med i den. Ju fler kristna desto bättre.


+ Mitt Kors ‪#‎mittkors‬ vill ta ställning för världens förföljda kristna genom att öppet och med stolthet bära korset runt halsen i vår vardag.

+ Korset är hoppets, kärlekens och nådens tecken, ett tyst motstånd mot mörker och våld.

+ Om du inte redan bär ett kors, plocka fram korset som ligger i byrålådan – eller gå och köp ett! Ta sedan en bild av dig själv med korset runt halsen, posta här på sidan och tagga med #mittkors

Det är vår önskan att alla medlemmar själva ska ha gjort valet att bli medlemmar i Mitt Kors #mittkors ‪#‎mycross‬ . Vi tar därför inte in personer som föreslagits av andra gruppmedlemmar, vi accepterar endast ansökningar som görs av personerna själva.

Fortsätt gärna att föreslå vänner att gå med men be dem själva ansöka om inträde i gruppen!

The group My Cross takes a stand for persecuted Christians by openly and proudly wearing the cross in our everyday lives. Take a photo of yourself wearing your cross and post it here with hashtag #mycross

Bakom initiativet Mitt Kors står Kristen Opinions redaktion – Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund



Publicerat i Alla inlägg, Ekumenik, Mormoner är kristna, Samhällsfrågor, Teologi | Lämna en kommentar