Vill du verkligen veta – pröva Herren!

13882216_666151766872776_4591694209152258309_n(3)

Ståle Bryde

När jag läste en kurs i vetenskapsteori för flera år sedan så fick jag stiftat bekantskap med Ignaz Semmelweis öde. Han var läkaren som i mitten av 1800-talet kom på att den höga dödligheten bland kvinnor som födde barn på sjukhuset berodde på att läkarna inte hade tvättat händerna då de först hade arbetat med lik, innan de gick över för att ta hand om barnaföderskorna. Barnadödligheten var hög och Semmelweis kunde genom att pröva sin teori sänka barnadödligheten från drygt 13% ner till 0,85%. Tyvärr så levde Semmelweis i en tid då man filosoferade fram sanningar istället för att acceptera ett mer hypotetisk-deduktivt förhållningssätt och Ignaz upptäckter togs inte på allvar. Inom vetenskapen fanns heller ännu inte kunskap om förekomsten av bakterier.  Semmelweis själv slutade sina dagar på mentalsjukhus endast 47 år gammal.

Hur många av oss är det inte som fortfarande idag väljer att filosofera över saker istället för att pröva? Du kan filosofera över religion, inget fel med det, men om du blir uppmanad att pröva Herren, vad är det som håller dig tillbaka om du nu verkligen vill veta?

En person som valde att till slut pröva Herren var Ståle Bryde. Varje medlems omvändelsehistoria är unik, men gemensamt för de flesta är att de valde att pröva Herren.

Som Kristen (Mormon), nej inte månggifte , lever man efter höga andliga lagar för att försöka hålla kvar fötterna på stigen. Nedanstående är berättelsen hur mitt liv förändrades dramatiskt vid 21-22 års ålder, dramatiskt till något väldigt vackert och harmoniskt i mitt stökiga och destruktiva liv.

Så där stod jag då i livet, 21 år, en finnig intellektuell filosof med silvertunga och smak för alla diskussioner kring djupare ämnen på min praktik på Billingen Plaza i Skövde där jag träffade en likasinnad andlig person som berättade att han var Mormon. Jag tänkte på några svartklädda 1800-tals snubbar med grova skägg, stora hästar och kärvar i nävarna, vilket var min felaktiga bild. Nej, Mormonerna hade jag aldrig hört talas om men jag var inte fördomsfull så jag hade inga som helst baktankar kring någon grupp av människor överhuvudtaget. Han blev snart en nära vän. Vi hade mycket roligt tillsammans och hade festande, fiske, musik och andlighet som en bas av intressen tillsammans. Jukka som han heter, berättade snart att han då inte levde helt enligt sin tro, Mormonerna har nämligen ett visdomsord som innebär att man varken dricker alkohol, kaffe, vanligt te, röker, snusar eller nyttjar någon form av av drog. Min vän här hade en fot i sitt gamla liv och en i evangeliet och förde sin egen privata kamp mig helt ovetandes.
Diskussioner kring sanning skulle snart visa sig vara av den tyngre digniteten likaså. En kvalité som jag alltid känt tid efter annan är förmågan att känna igen sanningen. För mig är det som att en mening kan stå ut i en textrad jag läser eller hör, jag ser den klart, sinnet smakar på den och jag känner att det är sant. Likadant var det med våra diskussioner. Jag insåg att det mesta som han pratade om var ren och klar sanning. Vi förde diskussioner över perioden av något år. Jag hade ibland frågor han inte kunde svara på men kom då tillbaks med svar ifrån kyrkan vilket besvarade min fråga. Han ville tidigt i vår vänskap ge mig Mormons Bok, jag sade bestämt nej, jag var helt enkelt inte intresserad av kyrklig verksamhet. Han undrade om jag inte skulle med till kyrkan på söndagen, hehe, hellre hade jag nog gått och städat, jag var definitivt inte intresserad av att sitta i bänkraderna och lyssna på nån präst, nej jag hade andra planer. Jag skulle nog helst av allt vilja bli rockstjärna hade jag fått för mig. Livet hade lite andra planer för mig skulle det snart visa sig.

Vi skiljdes ifrån varandra ett tag och träffades nåt halvår eller år senare. Vi blev goda vänner igen och efter ett tag var jag mogen att försöka mig på att läsa Mormons Bok, han hade många gånger berättat att Gud hade gett människan ett löfte, att den som ville ge boken en chans och fråga Gud om den var sann skulle få reda på detta genom den Helige Andens kraft. Bibeln hade jag ju läst lite i. Jag tänkte att det kan ju vara värt att prova om det stämmer. Dessutom hade han berättat att om man var villig att offra någat av sin egen vilja inför Gud skulle Gud närma sig den människan, det visste jag var sant, jag kände det i varje fiber. Jag beslöt mig för att pröva boken.
Jag beslöt mig för att sluta dricka alkohol, sluta dricka kaffe, sluta röka och börja be kontinuerligt och läsa Mormons Bok. Planen var också under denna veckan att be och fråga Gud om den här boken verkligen var av honom, dvs. Guds ord.

Så en måndag startade jag. Jag gick ner på mina knän på onsdagen i den vecka som jag påbörjat ett nytt liv. Inga cigaretter, inget kaffe, ingen alkohol på hela veckan, jag bad och läste Mormons Bok kontinuerligt. Jag gick ner på knä helt själv i min gamla etta på Havstenavägen 10, bad till Gud och jag frågade, är det här verkligen din bok? Är den här boken av Gud?
Jag fick en annorlunda känsla i mitt bröst, det kändes som någon spelade på mitt hjärtas strängar, en känsla av smärtfri eld, jag det låter kanske löjligt men jag vet inte hur jag annars skall berätta om det. Det var en känsla jag inte kunde identifiera. Det höll på på bara nån sekund men jag blev rädd, jag missförstod känslan och tyckte inte jag hade fått något svar.
”Har du fått något svar,” frågade min kompis, ”nej,” sa jag, ”fråga igen,” sade han. Jag gick ner på knä igen två dagar senare, på fredagen, under hela denna tid hade jag inte tagit upp varken alkohol, rökning eller kaffe och kontinuerligt bett och läst i boken. Jag frågade Gud i bön om Mormons bok verkligen var hans bok? ”Är det din bok? Är detta verkligen av Gud? Är det Guds ord frågade jag?” Samma känsla som första gången återkom till mig. Någon slags trappa eller strängar i eld som någon spelade på i mitt inre.
Återigen blev jag rädd. Jag var inte säker på att jag hade fått något svar.
Första gången jag träffade missionärerna var på lördagen i samma vecka. Min vän hade kommit med idén att vi kunde avstå mat och dryck och fasta en liten stund för att offra av sin vilja att betyga för Gud att vi ville att jag skulle få veta om Mormons bok var sann. Jag var beredd att köra på det eftersom jag ändå var igång med att offra mig på en hel rad andra punkter. När jag så en liten bit in i samtalet sitter och samtalar med missionärerna kommer vi till biten där de berättar hur den Helige Anden kan kännas i kroppen blir jag fullständigt medveten om att jag har besök i min kropp av en individ. Denna individ visar mig bilder när jag tidigare i veckan ber och talar om för mig att jag givits vittnesbörd. Han talade till mig och visade mig att han givit mig svar, jag kände närvaron av någonting mer finstämt och kärleksfullt, ett väsen av frid i min kropp. Jag var fullständigt övertygad om att detta var ett vittnesbörd om Mormons Bok. Så fullständigt övertygad av Gud själv att jag helt plötsligt utbrast, ”jag vet att mormons Bok är sann.” De häpnade fullständigt. ”Jag vet att Mormons Bok är Guds ord,” sa jag. Jag var tvungen att berätta det för dem för Gud hade övertygat mig, jag kände hans närvaro i mig och han medvetandegjorde mig i mitt inre om hans existens och närvaro, hur han använde min hjärna och talade till mitt hjärta för att vittna för mig att Mormons Bok är Guds ord och att det är på det här sättet som du fått vittnesbördet. Tre ggr, vittnade Gud och det var först när vi bett och fastat som han medvetandegjorde mig om hans närvaro. Han var i min kropp och talade till mig. Det var tre andliga vittnesbörd. Från Ande till ande. Jag hade fått ett mycket starkt och direkt vittnesbörd ifrån Gud själv.
Det var en känsla av absolut frid och lycka, fullständig harmoni och glädje, jag kände mig lugnare än jag gjort på många, många år. Total frid och harmoni. Där och då, förändrades mitt liv till det bättre för alltid. Gud startade nu att pånyttföda mig.
Känslan av den Helige Andens närvaro var bara i sin första fas, jag tog ett beslut om att döpa mig direkt nästa söndag. Den Helige Andens existens blev större i mig, jag kunde knappt prata eller förmå mig att göra något annat, jag hade blivit medveten om Guds närvaro, han hade lyssnat och svarat varje gång men med mitt fortsatta sökande och offer hade han besökt mig med stor kraft. Jag hade visat honom att jag var beredd att offra av min personiga vilja för att få reda på sanningen. Jag hade visat Gud stor tro. Jag hade gått långt för att få få chansen att få reda på sanningen.
Jag fick ett vittnesbörd av mycket stora mått, jag trodde ingenting, jag visste det, jag hade fullständig kunskap om att det var möjligt att få veta av Gud själv att Mormons bok är hans ord. Gud hade själv besökt mig och förklarat det personligen genom sin Ande, Ande till ande, mycket kraftfullt.
Jag visste det inte då men detta var bara början på de kunskaper Gud skulle ge mig, han hade precis börjat att medvetandegöra mig och han hade en personlig plan för mitt liv. Han hade använt min kropp som sitt eget tempel. Templet han nyss hade rengjort. Han öppnade dörren och jag steg in, söndagen den 14 oktober 1990 döpte jag mig till Kristus. I Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga i Jönköpings kapell.

 

 

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Forskning och vetenskap, Tänkvärda ord och berättelser, Vittnesbörd. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s