Surviving Hitler: The unlikely true story of an SS solider and a jewish woman.

surviving.jpg

Agnes och Gustav Palm.

För en tid sedan läste jag äntligen ut Håkan Palms biografi över sina föräldrars liv: Surviving Hitler: The unlikely true story of an SS solider and a jewish woman.

Boken fick jag av en annan medlem i min församling och jag vet att många medlemmar i kyrkan har läst den. För den som ännu inte har läst denna biografi kan jag bara uppmana: Läs den!

Personligen känner jag min närmast ovärdig att försöka mig på att recensera denna bok, men jag vill ändå dela med mig av några tankar som boken gav mig.

Som flera av er vet så lever Håkan Palm i likhet med många andra medlemmar i vår kyrka med en judisk identitet. Hans mamma Agnes överlevde Auschwitz och kom till Sverige med de vita bussarna 1945. Här träffade hon Håkans pappa Gustav som hade varit SS soldat och kämpat mot Ryssarna för att försvara Finland. Efter deras giftermål mötte de missionärerna i Jesu Kristi Kyrka, tog emot evangeliet och blev medlemmar i kyrkan. De uppfostrade fem barn, varav en av dem är Håkan.

Det var en speciell känsla att läsa denna bok. Boken är en biografi. När man läser boken kan man inte lägga ifrån sig den och i likhet med läsningen av en roman tänka att det som står skrivet egentligen inte har hänt. Berättarna i boken, Agnes och Gustav, beskriver växelvis sitt liv från uppväxten och fram till efterkrigstiden. Det är en skakande läsning. Till skillnad från många romaner som ger svulstiga beskrivningar för att skapa effekter så utmärks beskrivningarna i denna bok av en naken realistisk enkelhet som gör att man på något sätt helt identifierar sig med berättarjaget.

Det finns flera starka scener i boken. En av dem är när Agnes beskriver resan tillsammans med föräldrarna till Auschwitz. Agnes sover i tåget och blir väckt av sin pappa som med låg röst talar om för henne att han vill ge Agnes en patriarkalisk välsignelse. Agnes hör flera av medpassagerarna som på hebreiska mumlar välsignelser när de har lagt sina händer på sina familjemedlemmars huvuden. Agnes pappa lägger sina händer på Agnes huvud och talar i välsignelsen om att han och Agnes mamma snart kommer att dödas och  möta Gud, men att de inte kommer  att lida. Han säger vidare i välsignelsen att Agnes liv däremot kommer att bli besparat. Agnes upplever en stor frid genom denna välsignelse som följer henne genom åren i förintelselägren. Genom rena underverk blir hennes liv gång på gång besparat.

Gustavs upplevelser i kriget gör att han mer och mer börjar tvivla över tanken på en uppdelning av människor där vissa är mer värda än andra. Han har hört rykten om förintelseläger, men tror i det längsta att det handlar om propaganda från motståndarsidan. Vid ett tillfälle väljer Gustav att frångå sin plikt att rapportera några bönder som gömmer undan mat för att klara sina liv. Han berättar att hans beslut känns som början på att aktivt välja godhet istället för likgiltighet och ondska.

Ett genomgående tema i boken är att livet inte är svart-vitt där tyskar är onda och judar goda. Vid ett tillfälle tröstar Agnes en av sina kvinnliga fångvaktare. Denna kvinna berättar att hon stod i begrepp att begå självmord när Agnes kommer till henne. Agnes tröstar kvinnan med att uttrycka att de båda två var oskyldiga offer i detta fruktansvärda krig, bara på olika sidor av staketet. ”Vi talade en stund om att ingen av oss kände sig som fiender och sedan diskuterade vi vad framtiden kunde ha i sitt sköte för oss.” (sid. 115) Vid ett annat tillfälle träffar Agnes på en tysk, kvinnlig civil medborgare som i förtvivlan säger till Agnes att hon inte vill att Agnes ska tro att det tyska folket stödjer det som Agnes och andra judar går igenom.

Det finns en mening som stannat kvar i mitt sinne när jag läst boken som jag känner på något sätt karaktäriserar något av det judiska. Det är när Agnes beskriver Bergen-Belsen med orden ”Dante´s Inferno måste kännas som en behaglig promenad i jämförelse med lidandet i dessa baracker.” (sid. 133) Även om människor inte gasades ihjäl i Bergen-Belsen, till skillnad mot Auschwitz, så upplever Agnes Bergen-Belsen som så mycket värre. För mig symboliserar denna mening judarnas lidande som de utstått under årtusenden och jämförelsen med Dantes klassiska verk symboliserar den bildning som är så typisk för den judiska kulturen.

När befrielsen når Bergen-Belsen hjälper Agnes till med att ge vatten till törstande medfångar. Av en händelse råkar hon trampa på en arm i ett dike. Hon tror först att mannen är död, när hon hör ett stönande. Agnes går ner på knä bredvid mannen, lyfter hans huvud och häller några droppar vatten i hans mun. På ungerska mumlar mannen ”Må Abraham, vår fader välsigna dig.” Agnes ser att mannen är döende och ropar i hans öra att de nu är befriade. Mannen nickar och svarar ”tack Gode Gud.” Han ser på Agnes och tar sitt sista andetag. Agnes sluter hans ögon så att han inte behöver stirra ut i intet i likhet med så många andra döda kroppar. (sid. 144)

Det kändes tungt att läsa boken. Den är inte fiktiv, utan en biografi. Jag känner flera av Agnes efterkommande och söndagen efter att jag läst ut boken sitter jag i samma bänkrad som en av Agnes barnbarn. Jag tittar förstulet på Agnes vackra barnbarn där hon sitter bredvid mig med sina barn och upplever en plötslig smärta vid tanken på att denna syster inte funnits om Agnes inte så mirakulöst överlevt. Det var också en känsla av smärta över den förlust mänskligheten  lidit över alla dessa människors meningslösa död.

Jag känner stor tacksamhet över att ha getts möjlighet att få läsa denna starka bok och jag är tacksam över att Agnes och Gustav delade med sig av något som måste ha varit mycket tungt för dem. Gustav var i många år tyst om sin medverkan i andra världskriget, men när president Monson offentligt hade berättat om Gustav så beslöt han sig för att bli mer öppen med sitt förflutna.

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Judendom, Konstnärlig verksamhet, Kyrkans historia, Livet som mormon, Tänkvärda ord och berättelser, Uppmuntran och tröst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s