För en tid sedan så pratade jag lite med Dan, en medlem i kyrkan. Faktum är att jag ringde honom för att kolla att min tonårige son som bodde hos honom under schack-SM i Uppsala skötte sig. Både denne medlem och jag har ett barn med Aspergers syndrom, vilket gör att vi gärna delar med oss av gemensamma erfarenheter. Dan tipsade mig om en medlemsfamilj där både pappan i familjer och flera av barnen har diagnoser. De driver en blogg där de beskriver hur det är att leva med diagnos. Eftersom det är flera medlemmar i kyrkan som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så finns det även ett slutet diskussionsforum på facebook för medlemmar i Sverige som har så kallade NPF barn.
Läs gärna munderbar blogg. Det är positivt att känna till att man har en diagnos för det ger tillåtelse att värna sina gränser, skriver författaren i senaste blogginlägget. Naturligtvis är det bra att vi känner oss själva. Det gör vi bland annat genom diagnoser, genom relationer med våra medmänniskor och genom släktforskning. Framför allt är det viktigt att känna sig trygg i att Vår Himmelske Fader känner oss och älskar oss precis som den person vi är.
https://munderbar.wordpress.com/2016/07/22/diagnosen-ger-tillatelse-att-varna-sina-granser/
