Några tankar som inte blev begravna.

StarMoroniBlackBG-CDen 27 juni var jag på en begravning. Det var en vän till mig i församlingen, Per,  som hastigt hade ryckts bort i förtid. Söndagen innan han dog hade jag växlat ett par ord med Per och jag minns att jag noterade att han hade förlorat i vikt. Positivt att han har förlorat i vikt, tänkte jag. Inte kunde jag då ana att han trots viktnedgången plötsligt skulle få en stroke och dö några dagar senare.

Visst blev jag ledsen när han dog. Jag ångrade att jag bara växlat ett par ord med Per söndagen innan. Hade jag vetat så hade han naturligtvis blivit hembjuden på middag efter kyrkan. Men nu var det för sent. Nästan samtidigt dog mannen till en syster i församlingen. Eftersom hennes man var en kändis så stirrade hans namn från löpsedlarna vart jag än gick. I min sorg över mina syskons öde tog jag en lång promenad med min hund ner till stan. Det var Håkan Hellström konsert och ljudet från konserten på Ullevi låg som en matta över Göteborg.

På söndagen, några dagar efter dödsfallen insåg jag att jag glömt att det denna söndag var pajsöndag i församlingen. Vi församlingsmedlemmar tar då  med oss mat som vi äter tillsammans efter mötet. Jag stod där tillsammans med den nyblivna änkan och insåg hur dumt det var att just den söndagen när hon precis förlorat sin man så glömmer jag bort att ta med mig en vegetarisk paj. Hon och jag är nämligen nästan de enda vegetarianerna i församlingen. Vi delade på en pyttebit färdigköpt ostpaj och tog varsin bit äpplekaka med vaniljsås, det enda vegetariska som stod till buds. Sorgen över att en sådan underbar person som denna syster hade förlorat sin man blandades med hacket i hjärtat över att jag glömt ta med paj. Söndagen därpå så hade jag med mig en broccoli- och ädelostpaj och gav henne. Hon blev oväntat glad. Ibland blir man varse om att livet är skört.

Det kom en hel del folk på Pers begravning. Per hade varit aktiv i baptistkyrkans sociala projekt En trappa ner och även deltagit som nattvandrare. För Per var hjälpverksamhet över tros- gränserna något självklart. Per var en enkel människa. Godhjärtad, men med svagheter precis som alla vi andra. På hans facebook-sida meddelade Örjan, en broder i kyrkan, dödsfallet. Det följdes av många kommentarer av sorg och uppskattning. Några av kommentarerna valde Örjan ut och publicerade på Pers programblad till begravningen. Örjan hade kommit upp till Per på sjukhuset när Per blev sjuk och var också den som kom att ge Per den sista välsignelsen. Det var först när Örjan gav välsignelsen som han förstod att Per skulle gå vidare och inte längre stanna kvar i detta liv.

Per

Några av de uttryck av deltagande som skrevs på Pers  facebooksida  och som fanns skrivet på hans programblad.

Per arbetade sina sista år på den judiska församlingens centra i Guldheden. Han bodde också många år inneboende hos ett äldre judiskt par. En tid innan Per dog så berättade Per att missionärerna hade kommit till det judiska paret och hjälpt till med deras trädgård. Jag hade också möjlighet för några år sedan att besöka det judiska centrat med Per som guide. När min äldsta dotter Paula var liten så försökte jag få in henne på den judiska förskolan, men fick nobben eftersom vi inte tillhörde den judiska församlingen. Nu vid besöket fick jag veta att de ändrat policy och att den som vill kan sätta sina barn i den judiska skolan. Det fanns också flera föräldrar som jag pratade med på förskolan som hade viss judisk anknytning, men annars var sekulära.

Begravningen för Per hölls i vår församling i Västra Frölunda. När jag kom fram till entrén stod bl.a. ett par män utanför dörren. Jag kände på mig att de kom från judiska församlingen och när jag hälsade på dem frågade jag ”kommer ni från judiska församlingen?” De svarade ”ja”, och jag sa till dem att vår kyrka verkligen är ”pro-pro-pro-judisk”. ”Vi vet det”, svarade en av dem. Jag berättade också för dem att det finns många medlemmar i kyrkan som har judisk bakgrund. Under begravningen tänkte jag på att där närvarade åtminstone en medlem som är judisk, en medlem med judisk morfar, ytterligare en medlem med judisk bakgrund och en judisk systermissionär.

Genom släktforskning har jag både fått kontakter med lite mer avlägsna släktingar och fått större insikt i mina egna etniska rötter. En av mina släktingar, dotter till min syssling, har precis fått resultatet av sin brors DNA-test. Det visade sig att hon är barnbarnsbarn till Maurice de Hirsch. Jag kände inte till så mycket om honom och läste på mig på Wikipedia. Maurice de Hirsch lade grunden för att judar under 1800-talet kunde emigrera till USA för att undslippa förföljelse. Tänk vad mycket en enda person har gjort för att medverka till att inte fler judar dog under andra världskriget. Nyligen läste jag en debattartikel i DN skriven av Henrik Raber om hur förföljda och trakasserade judar är idag i Sverige. (DN 160628. Henrik Raber: Judar kan inte längre leva som vanliga medborgare.) Läsningen gjorde mig verkligen bedrövad. Som Sista Dagars Helig anser jag att ett angrepp på våra judiska syskon lika mycket är ett angrepp på oss medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Förutom att flera av våra medlemmar i kyrkan har judisk bakgrund så har även vi medlemmar utstått förföljelse. Massmedia ger heller fortfarande inte en rättvisande bild av vår kyrka. Det lilla jag har gjort för att visa min solidaritet med våra judiska syskon är att sätta upp Davidsstjärna med ängeln Moroni i min profilbild på facebook. Vi blir alla drabbade av nazismens fasor. Jag har precis intervjuat en 91-årig medlem i min församling som har berättat om sin uppväxt i ockupationens Norge. Ärligt talat så visste jag inte att det var så illa som han beskrev. Ingen kunde gå säker och även medlemmar i  vår kyrkan blev avrättade.

Tack Per för att du var en så snäll och försynt person, något som jag tyvärr tog för givet. Tack för de fina samtal vi hade och för att du alltid fanns till för alla människor och inte brydde dig om de var hemlösa, baptister, judar eller ofullkomliga medlemmar i kyrkan som jag. Tack Bella för den fina CD med din mans musik  som du gav mig efter din mans död. Tack för att just jag får tillhöra den käraste och finaste församlingen jag vet.

Nedan: Barnteckningar från judiska förskolan; barnens hälsning till Per samt gåvan från judiska förskolan till Pers begravning: 25 st träd á 100 kr/st att planteras i Beer Sheva i Israel.

 

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Ekumenik, Filosofiska tankar, Genealogi, Hjälpverksamhet, Judendom, Livet som mormon. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s