Gemenskap, perspektiv och identitet.

Det finns ett settikristuskriftställe i Nya Testamentet som är ”crucial” för oss kristna. Du finner det i Galaterbrevet 3:28

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Vad innebär egentligen detta skriftställe? Jo det är det eviga budskapet att vi inte får splittra oss. Det viktiga är tron på Jesus Kristus. Allt för ofta tenderar vi att se till det som skiljer oss åt snarare än att vi faktiskt är ETT. Vi jämförs i skrifterna med att vi är en kropp, där alla delar är lika viktiga. I både vår kyrka och i andra kristna kyrkor tenderar kristna att splittra sig i olika grupper då de främst identifierar sig med andra kriterier som omfattar klass, genus, HBTQ, ålder, etnicitet et.c. Naturligtvis är det positivt och uppbyggligt att finna gemenskap, perspektiv och identitet inom grupper som dessa, men som kristna så är vi framför allt ETT i Kristus. Vad som tyvärr händer idag är att alltfler kristna idag avskärmar sig från sin kristna tro eftersom deras andra identitet tycks viktigare eller anses komma i konflikt med deras identitet som kristna.

Vi har alla någon akilleshäl som försvagar oss och som faktiskt kan vara avgörande för om vi stannar kvar i vår tro eller inte. När jag granskar mig själv och vad det är som gör att jag avskärmar mig från Jesus Kristus så kan det röra sig om enkla saker som att jag känner mig för prövad av Gud, jag är stressad, besviken, ensam o.s.v. Egentligen handlar det om att jag själv vill sätta agendan för hur jag vill att Gud ska verka i mitt liv. När jag släpper på detta och inser att ingenting är viktigare i mitt liv än att vara nära Jesus Kristus, då inser jag att mina prövningar egentligen är till för att göra mig starkare och utvecklas, jag inser att stress handlar om felaktiga prioriteringar och en oförmåga att be om hjälp eller delegera eller att säga nej. Jag inser att jag inte är mer ensam än jag själv väljer att vara. För kommer jag i bön till Gud så är jag inte ensam. Om jag aktivt verkar som en medmänniska och visar kärlek för mina medmänniskor så är jag inte ensam. Allt handlar om att jag sätter min relation till Jesus Kristus främst. Då kommer mina problem att lösa sig, kanske inte som jag vill, men som Herren vill.

Som anhörig till en ung kvinna med aspergers syndrom så läser jag gärna inlägg från dessa grupper på facebook. Av en händelse såg jag att någon på forumet hade publicerat nedanstående video. Den handlar om personer i  döv gemenskapen. Att vara döv anses vara en förmån. Dövhet ger gemenskap, perspektiv och identitet. Läraren i videon frågar sina elever om ifall det hade funnits ett piller som hade botat dövhet,  hade de tagit pillret då? Samtliga elever säger nej, och motiverar detta med fördelarna med att vara döv. När jag ser videon så förstår jag deras ställningstagande. De ser sig som en minoritet som håller samman. Men som kristna så vet vi att det pillret finns. När vi dör så lämnar vi vår ofullkomliga, biologiska kropp. Vi kommer att uppstå med nya kroppar som är fullkomliga, d.v.s. med samma förutsättningar för alla människor och med fullkomliga förutsättningar för personlig utveckling. Det är min övertygelse att döva kommer att bli hörande, blinda kommer att se, lama kommer att kunna gå, personer med psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk problematik inte kommer att ha detta längre. Jag vill gå så långt som att påstå att frågor som splittrar oss idag som handlar om genus, etnicitet och sexuell läggning, inte längre kommer att ha relevans i evigheten. Vi diskuterar  idag frågor som bara har en synbar skillnad i detta liv. Tyvärr medför dessa skillnader att vi snarare fokuserar på dem än att vi inser att vi redan nu är till 99,9 % lika och att vi kommer att bli helt lika i förutsättningar i evigheten. Låt inte det som skiljer oss åt utmärka oss, även om det ger gemenskap, perspektiv och identitet. Låt oss som kristna istället finna gemenskap, perspektiv och identitet främst i vår tro på Jesus Kristus där vi gemensamt strävar framåt i hans fotspår.

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Ekumenik, Filosofiska tankar, Frälsning, Funktionshinder, Kvinna/feminism, Missuppfattningar, Sexualitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s