Andliga dagar i templet

pappamamma

Pappa och mamma 1953

I  veckan så besökte mina barn och jag templet i Stockholm. Det var tredje gången i år för mig och denna gång så fick jag med mig alla mina barn. Min yngsta dotter är knappt tio år och kan inte göra förordningar i templet då åldersgränsen är tolv år. Hon ville ändå följa med och det fick hon så gärna.

Templet är en upplevelse, en andlig fest och en retreat. Det är också en plats där man kan känna hur tunn slöjan är mellan det vi kallar livet och det vi betecknar som döden.

I våras så var jag ganska så nere och kände väldigt starkt för att söka tröst i templet. Det ger en kraft och inre frid som är obeskrivlig när man kommer till templet. Jag kände mig ganska så ensam och längtade mycket efter min pappa som har varit död i tio år. När jag kom hem från templet så fick jag en välsignelse som bl a sa att Gud hade hört mina böner. Ibland är det svårt att rätt tolka vad Gud avser i en välsignelse. Jag tänkte på hur jag saknat min pappa och tänkte tanken att jag inte ville dö. Naturligtvis ville jag träffa min pappa, men jag har ju fyra solstrålar till barn som jag har allt att leva för. Senare under våren så hade jag en dröm där jag mötte min pappa. Drömmen var så stark och jag förundrades över hur ung min pappa var och la märke till detaljen att han som varit flintskallig under min livstid hade fått tillbaka allt sitt hår. Efter den drömmen kände jag att jag fått mitt bönesvar. Det var inte jag som behövde dö för att möta min pappa. Han fanns där i min närhet.

Den här gången när jag besökte templet så skulle jag utföra arbete för min mamma. Hon har varit avliden i drygt ett år. Det är först ett år efter att en person har avlidit som man kan utföra ställföreträdande arbete. Under många år så har jag faktiskt känt att det varit svårt att utföra ställföreträdande arbete för mina föräldrar. Min mamma var helt emot min tro och kyrkan och mina föräldrars äktenskap var inte speciellt lyckligt under min uppväxt. Men ett äktenskap kan också vara väldigt motsägelsefullt. Mamma tog hand om pappa när han blev sjuk och lämnade bort honom på ålderdomshem först när han var svårt dement och omöjlig att orka med hemma. Under våren så drömde jag ytterligare en dröm. I denna dröm fanns min mamma med. Det kändes som om hon hade förändrats och jag fick en visshet i att det faktiskt var upp till mina föräldrar om de ville fortsätta sitt äktenskap i evigheten eller inte.

De förordningar som vi utförde i templet var ställföreträdande dop och handpåläggning för den Helige Andes gåva för min mamma. Min äldsta dotter utförde dopet. Sedan gjorde jag förberedande, en förordning där personen ges välsignelser i enlighet med de välsignelser som ges Aron i Gamla Testamentet. Efter förberedande gjorde jag en session för min mamma. Där undervisas vi i frälsningsplanen och hur vi människor har valt att få vishet för att kunna välja mellan gott och ont. Efter sessionen är det dags för själva beseglingen. Då beseglas mina föräldrar till varandra så de är gifta för tid och all evighet. Sen beseglade jag min mamma till sina föräldrar. Det som återstår nu är att jag låter besegla mig till mina föräldrar.

När min pappa levde så hade han från 50-årsåldern svår värk. Det var någon sorts muskelsjukdom. På den tiden var de inte riktigt säkra på exakt vad det var som gjorde att pappa hade så mycket värk. Han kunde knappt gå i en trappa. Pappa valde värken framför att droga sig med värkmedicin. Han kände att han lärde sig att hantera sin smärta. Jag berättar detta eftersom det kändes så märkligt vid den ställföreträdande beseglingen mellan mina föräldrar. Jag fick vara ställföreträdande för min mamma och bland ett antal män som satt i beseglingsrummet tillfrågades en man om han ville företräda min pappa. Det speciella var att jag samma dag hade fått veta av honom att han var pensionerad eftersom han hade så mycket värk i kroppen. Jag vet inte om det var en slump, men det kändes verkligen väldigt speciellt att just han var den som fick företräda min pappa.

Denna veckan var egentligen Norges tempelvecka. Norrmännen är flitiga tempelbesökare och det fanns inte ett enda rum ledigt i gästhemmet för mig och barnen. Vi fick till slut lov att få sova över hos en familj som bor nära templet och som jag känt för flera år sedan då de tillhörde min församling. Det var mest mannen i familjen som jag träffade eftersom hans fru la sig väldigt tidigt på kvällen och gick upp innan vi gick upp. Han och jag satt uppe halva natten och diskuterade evangeliet. Det var mycket andligt och han tog även och gav en välsignelse till min äldsta dotter. Min äldste son blev så förtjust i familjens hund att jag en morgon hittade honom sovande i hundkorgen.

Veckan i templet kom verkligen att bli speciell och jag känner en längtan att få komma dit igen. Det känns som om mer och mer mening tillförs mig om vad templet kan ge mig och min familj.

Lovesov

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Familjen, Tempel, Uppmuntran och tröst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s