Dagar i templet

kina

Mina tre yngsta barn Love, Vide och Eila på Västerhaninges kinarestaurang precis innan hemresan från templet.

När Jesus var tolv år gammal så tog Josef och Maria honom till templet. För Jesus var templet viktigt. Där fick han vara hos sin Fader i himlen. Det var också det svar som Jesus föräldrar fick när Jesus visade sig ha försvunnit på vägen hem från Jersusalem.

 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: ”Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig.” 49 Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far ?”Luk 2:46-49

För oss som är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga så är templet viktigt. Vi får där vara nära vår Himmelske Fader. Naturligtvis kan vi vara nära Gud överallt, men just i templet har vi vår retreat och där är en plats som är speciellt helgat åt Herren – Herrens Hus.

I januari så fyllde min yngste son Vide  tolv år. Det är när man har fyllt 12 år som man kan få komma till templet. Mina tre yngsta barn ville alla tre komma med till templet, även min lilla Eila som får vänta ytterligare två år innan hon kan komma in i templet. Som tolvåring går man inte igenom templet och utför alla förordningar, men man får utföra ställföreträdande dop. Jag har berättat för barnen om att det finns människor som inte har fått tillfälle att ta emot evangeliet under sin livstid och dessa kan genom ställföreträdande dop få chansen att ta emot evangeliet även efter döden.

Naturligtvis var jag lite nervös över att ta med mig tre barn till templet. Templet är en helig plats där vördnad och tystnad ska råda. Det är inte riktigt kompatibelt med mina barns personlighet om man säger så. Förra onsdagen och torsdagen när vi var i templet så var det dop kl 15-16. Dag ett gick ju rätt så bra, men dag två så började mina två små pojkar att slåss med varandra i männens omklädningsrum. Det var inte kul och som kvinna kunde jag inte heller gå in i männens omklädningsrum. Det var tempelpresidenten som gick in och jag hörde hur han lugnt och bestämt sa till pojkarna att de skulle vara lugna för vi befann oss i templet. Efter det att dopet var över för pojkarna så bad jag tempelpresidenten om ursäkt för mina pojkars beteende. Han lugnade mig och sa att han själv hade sex pojkar och en dotter så han visste hur det kunde vara. Dessutom så var han gammal fotbollstränare, berättade han. När jag berättade för honom att min son Love spelar i ÖIS så kände han till Öis, trots att han är norrman. Det var inte dåligt.

Ibland känns det som om man växer och kommer till ny insikt när man kommer till templet. Jag har sedan länge sett templet inte ”bara” som en plats där vi utför ställföreträdande arbete för våra avlidna, utan också som en plats för andlig närhet till Gud och en retreat där vi kan avskärma oss från världen och de problem som vi har. Jag kände speciellt nu senast jag var i templet hur templet ger mig förmågan att ställa mina världsliga problem i ett evigt perspektiv. I templet rör vi oss i eviga perspektiv där vi ser oss som eviga varelser. I det perspektivet så kan man ställa sig utanför sina problem och avskilja sig från dem. Problemen är inte eviga, problemen är inte jag.  Det känns verkligen underbart att templet hjälper en att få rätt perspektiv på sitt liv.

Det finns saker som medlemmar kan förknippa templet med som jag personligen har svårt för. För mig är templet närmast att jämföra med ett kloster. Det sista man tänker på är kärlek och romantik om man säger så. Riktigt så är det inte i templet och det fick jag en chockartad erfarenhet av tidigt i våras. Naturligtvis är jag medveten om att det finns en del medlemmar i kyrkan som finner sin äkta hälft just i templet, men det är något som jag personligen inte känt mig så hågad för. Därför kändes det lite konstigt och pinsamt när jag vid ett tillfälle kom med en bunt blåa kort som jag själv inte kunde göra förordningar för (eftersom bara män kan göra ställföreträdande för män) och frågade lite skämtsamt en broder om jag fick flörta med honom (jag visade fram bunten så det var ingen chans för missförstånd) och han pekade på en annan broder och sa ”flörta med honom, han är ogift”.  Det kändes ju inte så kul och rätt så pinsamt, speciellt som det var en väldigt tjusig broder dessutom. Men, men kanske är det så att templets innebörd förändras och fördjupas allt eftersom vi tillväxer i vår andliga utveckling?

Något som jag också tänkte på vid denna tempelvistelse var att humor är så viktigt. Det blev en hel del leenden med glimten i ögat vid ställföreträdande beseglingar. Det är väl också den förordning där man kan prata lite mer mellan själva beseglingarna. Lite kul var det också att beseglaren hade så svårt att uttala alla franska namn som plötsligt dök upp bland beseglingarna. Jag fick veta att fransmännen, som snart ska få ett tempel färdigställt i Paris, plötsligt har kommit på att de måste ordna med sitt fyragenerationsprogram, så därför dyker det upp många franska namn i t ex templet i Stockholm. Apropå språk så la jag märke till att det nya tempelfilmerna forfarande inte har dubbats. Jag börjar undra om det inte  kommer att förbli så eftersom i princip alla medlemmar kan engelska. Eftersom jag inte såg någon medlem med hörlurar på sig så vet jag faktiskt inte om filmerna har översatts till andra språk än. Förmodligen är det så eftersom man i många länder inte har samma engelskakunskaper som vi svenskar har.

När vi skulle åka hem från templet barnen och jag så frågade jag försiktigt om någon av barnen skulle vilja följa med mamma till templet nästa gång. Jag hade faktiskt förväntat mig ett nej eftersom barn som bekant mest vill ha roligt. Döm om min förvåning när alla tre barnen sa att de ville följa med igen. Vi hade en också en fin pratstund om att livet inte bara handlar om att ”ha kul” utan också om att få känna frid och Den Helige Andes närvaro.

Det var en fin vistelse i templet, även om pojkarna slogs i templet och försökte tömma godisautomaten i gästhemmet där vi sov över. Faktiskt kändes det som om barnen förstod hur viktigt det är med andlighet. När vi höll hemafton några dagar senare så berättade Eila att hon tyckte om templet för att alla människorna där var så snälla. Och visst är det lite så. Vi blir mer harmoniska och snällare av att komma till Herrens Hus.

För mig betyder också templet Personlig uppenbarelse. Det kan jag få genom bön, genom att läsa skrifterna och inte minst genom samtal med medlemmar som jag träffar på vid tempelbesöket. Denna gång så träffade jag en medlem som har en son med aspergers syndrom. En av de bekymmer som tynger mig just nu är att min äldsta dotter, som också har aspergers syndrom, har drabbats av en depression. Hon går i samtal hos en psykolog, hon har börjat ta antidepressiva och hon ska börja gå i nån slags terapi på BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin). Naturligtvis är jag mycket orolig och ledsen för hennes skull och har dåligt samvete för att jag lät henne gå igenom en utredning för att få en diagnos. När jag talade med denna medlem som har en son med aspergers så kändes det väldigt tröstande när hon sa till mig när jag frågade henne om jag gjort fel att ”det tror jag inte. Jag tror det är bra för henne att känna till sin diagnos.” Jo, egentligen är det väl bra att veta. Problemet är just flickor med aspergers som får veta sin diagnos senare än pojkar och ofta i de känsliga tonåren. Det känns tungt att hon just nu är så dålig att hon bara sover och känner sig likgiltig inför allt, vår tro inte minst. Men det är också trösterikt för mig att veta att min dotter är värdefull som hon är, att Vår Himmelske Fader har gjort henne precis så som han ville ha henne i detta livet och att det finns en mening med de svårigheter som vi går igenom i livet.

 

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Tempel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s