Nej, jag är inte Charlie

törnekrona

Yttrandefrihet är något dyrbart som vi måste värna om i vårt samhälle. Vi måste ha rätten att uttala våra åsikter. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Men yttrandefrihet är någonting som också kan missbrukas. En av de saker som Jesus Kristus gick igenom, som var en del av hans lidande innan han gick en plågsam död till mötes var att han blev hånad. Hånet var både verbalt och fysiskt. Jesus blev hånad för att han erkänt att han var judarnas konung och fick en törnekrona nertryckt på sitt huvud och en mantel lagd på sina axlar. Hur ska vi som kristna bete oss mot våra medmänniskor? Ja, inte som Jesus belackare gjorde i varje fall.
Ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. (1 Kor 13:3)

Att uttala sin åsikt är yttrandefrihet, men att håna, dvs formen, är inte yttrandefrihet. Vi ska visa respekt för våra medmänniskor, vilket inte innebär att vi nödvändigtvis håller med dem i deras åsikter eller livsåskådning. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vet vi att vi ska leva på ett sådant sätt att vi har den Helige Andes närvaro. Paulus uttrycker i kärlekens lov att det inte spelar någon roll vad vi gör, om vi inte gör det i kärlek.

Ibland så bråkar mina två pojkar med varandra. En av dem kan gråtande springa till mig och beklaga sig över hur han har blivit sparkad och slagen av sin bror. Sådan terrorism är inte accepterad i vår familj, men samtidigt så frågar jag naturligtvis om varför den förre brodern slagit den andre. Svaret är många gånger att slagen och sparkarna kommit som en reaktion på en verbal provokation. Provokation ger inte rätt till vedergällning, men provokation i sig är inte heller rätt. Som mamma tillrättavisar jag båda mina pojkar. Båda har handlat fel. Så naturligtvis finns ingen ursäkt för terrorism, men att det sker ger ingen rätt att legitimera hån.

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person. (Källa: riksdagen.se )

Ja, vad säger man om ovanstående citat? Jo, de som förespråkar rätten att kränka anser att de kränker Muhammed – som är död. Men om Muhammed är död, hur kan han då bli kränkt? Naturligtvis riktar sig inte hånet mot en död person som inte kan bli kränkt, utan hånet riktar sig till den målgrupp som känner sig kränkt; de som anser att Muhammed var en Guds sanna profet.Frågor som dessa är inte enkla och jag märker i olika diskussionsforum att åsikterna om åsiktsfriheten skiljer sig åt mellan medlemmar i kyrkan. Alla ser inte på saken som jag gör. Vi som är medlemmar i kyrkan och går i templet ingår dock förbund som bl a innebär att VI inte får håna andra människor.Även jag kan i viss mån känna mig splittrad vad gäller t ex satirteckningar. Min morbror ägde under flera år Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Tidningen var känd bl a för sina satirteckningar över nazismen på 1930-talet. Att med olika medel bekämpa främlingsfientlighet och rasism känns inte främmande för mig, men att håna människors religion är enbart förkastligt. Den som är fri från synd får kasta första stenen.

https://www.lds.org/new-era/1974/08/a-serious-look-at-humor?lang=eng

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Islam, Konstnärlig verksamhet, Media, Psykologi, Samfund, kyrkor och religioner, Samhällsfrågor, Tempel. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nej, jag är inte Charlie

  1. gunneltroberg skriver:

    Som kristna ska vi efterlikna Kristus. Han kunde kritisera, han kunde bli arg, men han förlöjligade eler hånade aldrig. Det är formen som jag kritiserar. Vi vet alla att det inte finns något farligare än den person som upplever sig som förnedrad. Ändå beter vi oss illa och bär därför delvis skulden för följderna, även om följderna naturligtvis är helt oacceptabla.

    Gilla

  2. Tao Te Ching skriver:

    Islam har både en religiös och en politisk del. Den politiska delen förhåller sig även till icke-muslimer. Att göra satir om uttryck för den politiska delen av Islam är lika legitimt som att göra satir över nazism, som hade stora politiska inslag. Islams politiska del har fascistiska inslag tycker jag. Dessa är moraliskt rätt att göra satir över. Muhammed var representant för både religion och politik. Politik ska inte undgå satir därför att det går sida vid sida med religion. Så länge Muhammed representerar både politik och religion så behöver muslimer i demokratiska länder lära sig att acceptera att Islam och Muhammed görs satir över.
    Att sätta en törnekrona på någon gissar jag att med dagens juridiska termer har gått utanför frågan om yttrandefrihet eftersom det är en fysisk handling.

    Liked by 1 person

  3. Bahra skriver:

    Nej, det är ju inte helt lätt att dra gränser här…

    Jag vill inte heller identifiera mig med Charlie, men jag känner ändå en solidaritet mot det som ”Charlie” har fått representera.

    Jag tyckte din liknelse om dina pojkar var bra beskrivet, de gjorde ju fel båda två. Men jag måste erkänna att här hemma, när barnen kommer i liknande bråk, är det alltid den som eskalerar från ett verbalt till ett fysiskt gemäng som får de största bannorna.

    Jag tror också att det är det här som de allra flesta känner: Charlie må gå över anständighetsgränser i sin satir, men det kan yttrandefriheten få kosta. Men det som de utsattes för var ju helt uppåt väggarna förkastligt. Det blir liksom lätt att välja sida.

    Men jag vill nog i sammanhanget ändå välja ett tredje alternativ. Samma som vår inrikesminister, Anders Ygeman, valde i det han svarade på frågan om han var Charlie: ”– Nej, jag är nog snarare polismannen i så fall. Han som var beredd att offra sitt liv för att andra skulle få vara så där provokativa.” http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vi-maste-orka-tanka-att-det-kan-handa-har

    Så nej, jag är inte heller Charlie. Jag är Ahmed. http://www.canberratimes.com.au/world/slain-french-police-officer-ahmed-merabet-becomes-symbol-of-protests-20150109-12krb5.html

    Gilla

  4. Jan S skriver:

    Satir mot en förgrundsfigur för en religion är att kritisera ett trossystem. Detta kan aldrig vara en kränkning.

    Om satir eller förlöjligande inte skulle omfattas hur ska vi då göra om präster/imamer predikar att de som inte accepterar deras tro hamnar i helvetet? Hur göra med heliga skrifter som fördömer/hånar otrogna? Hur göra med antijudiska verser i exempelvis Koranen eller Bibeln? Hur göra med dessa hån/kränkningar?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s