Allt som påverkar mig handlar inte om mig

candles-487698_1280

Har ni någonsin träffat en människa som tar allting personligt? Vad andra människor gör och säger tar de som uttryck för hur den människan känner inför dem. Och självklart är det mesta negativt.

Det är knepigt att relatera till en sådan människa. Man måste tänka både ett och två varv innan man säger eller gör något, och det kan bli fel i alla fall. Då måste man ta sig tid att förklara och försäkra att man inte menade något illa, och att uttrycka sina positiva känslor inför personen.

De flesta tänker nog ”men jag är inte sådan, tack och lov”. Eller?

När vi råkar ut för negativa saker, som till exempel sjukdom, arbetslöshet eller ett brott, frågar vi ibland ”varför gör Herren så här mot mig?” Vi utgår från att Han måste ha gjort det MOT OSS av någon (orättvis) anledning. Eller så frågar vi ”vad har jag gjort för fel?” och utgår från att det negativa som drabbat oss måste vara ett straff från en hård och arg Gud.

Jag tror att vi i den förjordiska tillvaron var fullt medvetna om att vi i dödligheten skulle utsättas för saker som varken var vårt eget fel eller Herrens handling. Sjukdom, olyckor, naturkatastrofer och annat är helt enkelt ett resultat av den dödliga värld vi lever i. Men nu när glömskans slöja har gömt våra minnen av den förjordiska tillvaron har vi också glömt jordelivets villkor.

Jag förundras alltid över människor som tappar tron på Gud när en anhörig dör. De har haft sin tro kvar medan andras anhöriga dog, men när deras egen nära och kära dör kan det inte finnas någon Gud, för ”då skulle Han ha hört mina böner. Jag bad ju så intensivt!”

Andra människor som förlorat sina anhöriga bad säkert också intensivt. Men nu handlar det inte om hur intensivt de anhöriga ber, eller om hur mycket de och den som dör har gjort rätt eller fel. Sjukdom är en del av att leva i dödligheten. Ibland kan vi bota, andra gånger upptäcks sjukdomen för sent, eller också finns ingen bot.

Det som spelar roll är hur vi hanterar det negativa. Vi är här för att utvecklas, och vad vi utvecklas till beror på våra val. Vi kan låta det negativa göra oss bittra, eller så kan vi se till det positiva. Eftersom det vi fokuserar på växer, väljer vi om det negativa ska utgöra en större eller en mindre del av livet och av våra personligheter.

Nu när det är som mörkast är ljus extra värdefullt, och det mest värdefulla ljuset är kärlekens ljus som brinner i våra hjärtan och återspeglar det Gudomliga kärleksljuset.


Gästkrönikör: Miriam

 

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Högtider och evenemang. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s