Vi tänder ett ljus i advent

candles-488575_1280

Så är det redan första advent! Vi tar fram adventsljusstakarna, julpyntar, bakar saffransbröd och börjar sjunga julsånger. För de flesta av oss är julen höjden av mysighet, om man kan uttrycka sig så. Men för en del är julen en påminnelse om hur ensamma de är, hur lite de har, och hur osäker deras framtid ser ut.

En fin nyare adventssång heter ”Vi tänder ett ljus i advent”. Jag citerar ur texten:

”Vi tänder ett ljus i advent,
Det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
Det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord
De borde få sitta vid vårt bord när
Vi tänder ett ljus i advent,
När vi tänder ett ljus i advent.”

(Text och musik av Stewe Gårdare)

När jag går till jobbet passerar jag 7-8 tiggare på vägen dit, och lika många på vägen hem. Det är ofattbart hur många människor som inte alls har det vi vanliga svenskar tar för givet – en riktig bostad, ordentligt med mat, familjen omkring sig, sjukvård, vatten och avlopp, elektricitet. De bor i övergivna, utkylda husvagnar och lagar mat över öppen eld, sitter hela dagen ute oavsett väder och väntar på att någon ska förbarma sig och ge dem lite pengar, utan något annat att göra än att sitta och stirra framför sig.

För mig är det ofattbart att någon kan få för sig att dessa människor egentligen har pengar och bara gör sig till. Hur länge skulle någon av oss stå ut med att sitta där?

Men sen har vi också de som är känslomässigt fattiga. De kanske har jobb, bostad, arbetskamrater, sjukvård och allt annat som vi ser som välfärd, men saknar självkänsla, glädje och hopp. Vi tror att allt är som det ska tills de en dag inte kommer till jobbet eller skolan, för de orkade inte leva längre.

Under en period i mitt liv var jag lätt deprimerad. En kvinna i min omgivning sa alltid vänliga och upplyftande saker till mig, och det gjorde en fantastisk skillnad för mig! När jag mådde bättre och tackade henne för hennes värme började hon gråta. Hon hade inte haft en aning om att jag mådde dåligt, sa hon – hon hade bara för vana att uttala varje vänlig tanke!

Vi kanske inte ser att någon mår dåligt, men vi kan lysa upp när vi ser människor, visa vänlighet, och påtala det positiva vi ser hos dem. Då kanske vi tänder ett ljus i advent i en medmänniskas mörker, ett ljus som reflekterar den kärlek vår Himmelske Fader och Jesus Kristus har för dem.


Gästkrönikör: Miriam

 

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Högtider och evenemang, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vi tänder ett ljus i advent

  1. Marita skriver:

    Det är så tungt att se alla som måste sitta ute och tigga samt inte har bekvämligheter som el, värme, mat.
    Men hur mycket jag än lägger pengar i en kopp, skänker pengar till fadderbarn, och betalar skatt så blir de bara flera. Det måste gå och stoppas på något viss, Ingen ska behöva sitta ute när det är kallt.
    VAD KAN VI GÖRA??? OCH DET BEHÖVS GÖRAS NÅGOT STORT!!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s