Varför har vi inte inhemsk adoption?

adoption

I Sverige rör sig debatten inom HBTQ-rörelsen om rätten till  att få använda värd/surrugat-mammor. Personligen är jag emot detta, inte av religiösa skäl, utan helt enkelt för att det finns pengar att tjäna och människor att utnyttja. För mig framstår värd/surrugat-mammor som jämställt med att skänka bort organ för att ha råd med sin överlevnad. För om vi skippar personer som Anna Wahlgren som verkade tycka att det var en liten sak att föda barn, så återstår resten av oss kvinnor som insett att det tar väldigt mycket kraft och energi att vänta och föda barn. Kroppen slits och är inte till för att användas som någon slags barntillverkningsfabrik. När jag pratade med en lesbisk arbetskompis om värd/surrugat-mammar så möttes jag av samstämmig reaktion. Hon tyckte också att det handlade om utnyttjande.

På TV4 politikerblogg saxade jag följande:

Värd/surrogatmoderskap (Jag vill inte använda ordet surrogat för det är nedsättande)
Det är i princip omöjligt för homosexuella par att adoptera. Det finns inga barn att tillgå.(Källa: http://politikerbloggen.tv4.se/2011/06/23/hbtq-personers-rattigheter-en-bit-kvar-att-ga/ )

När jag läser detta så blir jag så förvånad. Vadå det finns inga barn att tillgå? Det hade det absolut funnits om det hade funnits en valfrihet för svenska kvinnor. För en tid sedan så kom jag över ett inlägg på ett föräldraforum. Det var skrivet av en kvinna som hade brutit upp med sin sambo. Hon hade redan två barn från ett tidigare förhållande och ville inte behålla barnet som hon nu väntade. Hennes kommentar var att hon önskade att hon kunde adoptera bort sitt barn, för det kändes fel att döda barnet.

Det förvånar mig att inte fler röster höjs i Sverige om rätt att adoptera bort och att adoptera inhemska barn. Var finns valfriheten? Eller anses kvinnor som inte vill utföra en abort när de inte känner att de vill eller kan behålla sitt ofödda barn, som ”hjärntvättade”, ”förtryckta” osv osv.

Personligen förstår jag mycket väl de kvinnor som inte vill genomgå en abort. Jag har själv stått inför samma val, gått med på abort, men sedan lyckligtvis ångrat mig. I mitt fall propsade min läkare på abort eftersom mitt barn hade en missbildning. Ibland känner jag fortfarande ångest inför att jag kanske skulle ha genomfört en abort.

Tänk då tanken så här istället. Jag vill inte ha mitt barn, men unnar någon annan barnet istället. Det är lite som att jag har skrivit på att om någon av mina barn dör så får deras organ användas för att rädda livet på något annat barn. Vad är värdefullare än att ge livet till någon annan?

Men kanske du säger. tänk att bära och föda ett barn och sedan lämna bort det. Ja, men för det första är det faktiskt ett val och för det andra så kan jag inte för mitt liv komma på vad det skulle vara för skillnad känslomässigt och fysiskt att vänta och föda ett surrugatbarn som sedan lämnades bort. Ja, för inte är det så att man ”känner” att detta är mitt ägg som jag bär på istället för något inplanterat ägg.

Så jag kan inte se inhemsk adoption som något annat än ett vinna-vinna projekt.

Det finns massor av barnlösa par, både inom HBTQ och bland heterosexuella som inte kan få barn. Fler barnlösa förutspås det att bli också eftersom klamydia ökar bland befolkningen och obehandlad klamydia kan leda till sterilitet.

Kostnaden för en konventionell adoption kan ligga på upp till 190 000 för ett enda barn. Frågan om adoption blir således en klassfråga. Det kan man inte komma ifrån. Dessutom är väntetiden lång för den som inte väljer att ta ett barn med funktionsnedsättning. Det kan då ta runt 5 år och då vill många par dessutom ha två barn. I slutändan blir detta svårt, både av ekonomiska skäl och beroende på att man inte får vara över en viss ålder för att få rätt att adoptera.

Av ren nyfikenhet så gluttade jag in en adoptionshemsida i Utah. Där stod kostnaderna för adoption angivna. De hade noga skrivit att det blir kostnader för att man behöver bo större osv, dvs kostnader som hade existerat om man hade haft möjlighet att själv sätta barn till världen. Men själva adoptionskostnaden landade på 20 dollar!  Plötsligt blir inte frågan om adoption något som bara rika har möjlighet till. Med inhemska adoptioner kan alla få möjlighet till lyckan att få ta hand om ett eller flera barn.

Costs to Foster and Adopt

 Generally the cost to adopt through the foster care system is nominal compared to other adoption avenues.

Up front, there are fees for background checks associated with being licensed (generally less than $20).  There may also be costs associated with bringing a residence into compliance with state regulations.  These vary widely.  Finally, there are legal fees associated with the adoption proceedings.  The State reimburses up to $2,000 of these costs – which generally covers costs to families.http://adoptuskids.org/for-families/state-adoption-and-foster-care-information/utah#foster

Jag känner till att ett parti faktiskt driver frågan om rätten till inhemsk adoption. Det är Kristdemokraterna. Kanske det finns vissa människor som inte vill ta i tång i något som Kristdemokraterna föreslår, men faktum är det finns kvinnor som helst hade velat adoptera bort och det finns barnlösa par som vill adoptera – oavsett vad någon av dem har för politisk färg. Varför inte låta frågan bli regnbågsfärgad och låta alla partier bli delaktiga?

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Äktenskapet, Ekonomi, Familjen, Filosofiska tankar, Funktionshinder, Hälsa, Kvinna/feminism, Psykologi, Samhällsfrågor, Sexualitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s