Att vara far

Ola_Camilla_barn

Fler och fler undersökningar visar hur viktig pappan är för både pojkars och flickors utveckling. Enligt en fängelsepastor saknar 95% av killarna han möter en trygg och stark fadersrelation. Utan en engagerad pappa ökar risken för flickor att få ångest och för pojkarna att bli mer aggressiva.

Samhället förändras, klimatet blir kallare.  Var finns då tryggheten för barnen och ungdomarna? Jo, i hemmet och i familjen. Det är i hemmet som barnen uppfostras och skapar sin personlighet. Det är i hemmet föräldrarna har möjlighet att undervisa om goda principer.

Hur gör vi det bäst? Vad prioriterar vi? Spencer Kimball, en av kyrkans tidigare ledare sa: ”Det viktigaste barn kan lära sig är att tro på Jesus Kristus och läran om omvändelse. Och detta måste undervisas i hemmet. Det kommer inte undervisas i skolorna. Det kommer inte undervisas av regeringen. Det kommer inte undervisas av samhället.”

Jag insåg hur viktigt det var att läsa skrifterna genom min fars exempel. Jag såg hur han gick upp varje morgon kvart i sex för att studera med mig. Det visade mig hur viktigt det var för honom att studera skrifterna och hur viktigt det därför borde vara för mig.

Himmelske Fader har många namn och när vi tilltalar honom i bön skulle han kunna be oss kalla honom Konung, Skapare, Den allra högste, Allvetandes, Domare o.s.v. för att visa sin storhet. Men det han önskar är att ha en mycket närmare relation med oss, hans barn, än så. Han vill vara nära oss, han vill vara delaktig i våra liv. Han vill därför att vi tilltalar honom och ser honom som vår Fader.

Att vara far är ett stort ansvar men det är samtidigt kanske den största välsignelsen och kärleken vi kan få uppleva. LeGrand Richards, en av kyrkans tidigare tolv apostlar, hade en gång ett samtal med en präst från en annan kyrka. Denne präst medgav att hans kyrka inte gav något hopp om att familjen skall återförenas efter graven och tillade: ”Men i mitt hjärta finner jag starka skäl för att det kan ske, att familjen kan leva vidare tillsammans efter detta liv. Ta t.ex. en kattunge. Om man tar den från sin moder har kattmamman glömt sin unge på ett par dagar. Ta kalven från kon och hon kommer att glömma allt om kalven efter en tid. Men om du tar ett barn från sin moder så kommer modern inte, även om hon lever 100 år, någonsin att glömma sitt eget barn. Jag finner det svårt att tro att Gud skapade en sådan kärlek endast för att den skall förintas i graven.”

Denna kärlek är evig och det är i familjen som denna kärlek grundläggs. Att vara far och få utveckla sin kärlek till sina barn ger den djupaste glädje och tacksamhet.


Gästkrönikör: Ola, Stockholm

http://www.mormonnewsroom.se/artikel/att-vara-far

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Familjen, Filosofiska tankar, Livet som mormon, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s