Sista dagarna i mitt liv

meme-monson-examples-1311925-gallery

Vad händer med en människa då den får veta att den kommer att dö snart och inte har så långt kvar att leva. När man vet om att man har en sjukdom som inte är behandlingsbar så brukar man först få panik ofta och börjar att tänka på allt som man inte hunnit med i livet och som man vill göra.

Efter ett tag så kommer insikten steg för steg och man börjar att leva i nuet och varje minut och timme blir så oändligt dyrbar. Problem och konflikter i världen betyder inte så mycket längre, och istället så börjar man att koncentrera sig på de människor som man har runt sig.

Människor blir viktiga, och relationen med dem blir väldigt viktig. Man börjar att se människorna som de är och inte vad man kan få ut av vänskapen. För eftersom man ändå kommer att dö snart, så behöver man inte tänka på vad man kan få ut av den, och istället så kan man glädja sig åt den rena osjälviska vänskapen och njuta av den.

De allra flesta människor är rädda för att dö. Man är rädd för att lida, för att uppleva smärta och att förlora kontrollen över sig själv. Man frågar sig om man kommer att kunna känna igen sig själv och om man är vid sina sinnens fulla bruk eller ej.

Men när rädslan har lagt sig och man fullständigt har accepterat att man ska dö, ja då brukar det för det mesta infinna sig en frid som man inte trodde att man skulle kunna få uppleva. Denna frid gör att man kan se klart på många saker i livet då sinnet inte längre grumlas av oro och bekymmer.

Under denna process så omvärderar man mycket i sitt liv, och man värdesätter saker och ting annorlunda än tidigare. Och som jag har nämnt så blir det allt mer och mer viktigt med äkta och sanna relationer med människor, så man retar inte längre upp sig på småsaker.

Det är under denna process som vi människor bildligt talat förvandlas från en puppa till att bli en fjäril. Vi vänder ut och in på oss själva, och vi vågar vara sanna mot oss själva och vår omgivning. Många upplever detta som oerhört befriande, och fastän det är en oerhört jobbig process så skulle de inte vilja vara utan den. Man vågar acceptera sig själv som den man är, och kan känna att man duger och är älskad.

Vi människor föds som original och är unika, men under den tid som vi lever här på jorden så blir det lätt att vi kopierar varandra och tappar en del av vår unikhet. Men under döendets process så kommer det unika tillbaka, steg för steg igen.

Vi som är döpta och är medlemmar i kyrkan har en förmån framför dem som inte är döpta. Vi dog i dopet och uppsteg ur dopgraven till ett nytt liv. Vi kan redan här och nu ta del av denna process, allt på grund av Jesu Kristi försoningsverk. Men hur ofta tänker vi på detta?

Tänk på orden ”Sista Dagars Heliga”. Lever vi som om det vore de sista dagarna i vårt liv och att vi dött med Jesus Kristus och uppstått med honom till ett nytt liv, och att detta nya liv är heligt? Har dopet påverkat oss så som vår Herre och Frälsare Jesus Kristus vill?

Att vara en Sista Dagars Helig innebär väldigt mycket. Vi ska leva som om det vore de sista dagarna i våra liv just nu. detta fastän vi kanske lever 10-30-50 år till eller ännu mer. De sista dagarna är så dyrbara och det är väldigt viktigt att ta tillvara på dem då de inte går att köra dem i repris.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Frälsning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s