Gaybladet har idag i ett inlägg uppmärksammat hur svårt det kan vara att vara religiös och homosexuell. Man är inte välkommen i den religiösa gemenskapen och man är inte välkommen i HBTQ-gemenskapen. Hur svårt är inte det för personer där både religionen och den sexuella identiteten är livsavgörande?
På Mormonlady är vi glada för att den här frågan väcks på ett gay-forum. Naturligtvis har vi som religiösa en lång väg att gå för att bli mer toleranta, älska mer och inkludera, men det gäller också HBTQ-gemenskapen. Även här krävs en större acceptans och bejakande istället för att se religion som något man är idiotisk nog att tro på. Sanningen är den att vi som människor har flera behov. Vi behöver känna oss älskade, vi behöver sexuell närhet, vi behöver bejaka våra andliga behov och vi behöver bli accepterade som de vi är.
Det är inte enkelt att vara kristen och homosexuell. Många kyrkor är emot homosexuella. Samtidigt har HBTQ-rörelsen en negativ attityd gentemot kyrkor och kristna HBTQ-personer. Var finns toleransen?
