Socialarbetare sprider ett budskap om accepterande till mormoner med homosexuella barn.

social

Caitlin Ryan har hjälpt till med att dokumentera kopplingen mellan familjers förkastande av sina barn och beteenden som drogmissbruk.

Mitch Mayne, den kände mormonske gayprofilen i San Fransisco rekommenderar nedanstående artikel i New York Times. Han skriver att  artikeln är en ”Must read. NY Times granskar det otroliga arbetet med Family Acceptance projektet och speciellt på Dr. Caitlin Ryan, som leder projektet. En rörande och inspirerande titt på den underbara person som står bakom kulisserna – någon som vi verkligen skulle vara tacksamma för. Tack Christy Daw Searle för deltagandet i artikeln! ”I Dr. Ryanś form av evangeliserande, så består evangeliet av data, som används i den lugna, logiska statistiken för att visa bättre livsvillkor för homosexuella barn som är inkluderade snarare än exkluderade. The Family Assistance Project har utvecklat det budskapet genom filmer, handböcker, forskningsresultat och brasaftnar, som den som familjen Searle var på förra veckan i Berkeley”.

SAN FRANCISCO — Sent på kvällens valutgång 2008, satt Caitlin Ryan i sin lägenhet med katten i knät och laptopen brevid sig. Hon tittade på resultaten på teve. Någon gång efter att Barack Obama blev president, vilket kort upplyfte hennes sinne, så fick hon se de nyheter på teve som hon hade fruktat: proposition 8 skulle vinna och slå ner på samkönade äktenskap i Californien.

Dr. Ryans förtvivlan kom delvis av att hon själv var lesbisk och hade sett fram emot scenariot att se San Franciscos borgmästare utföra legala samkönade äktenskap.

Förutom detta, så var hon nedslagen av den roll som Mormonkyrkan och dess medlemmar hade haft i genomförandet av proposition 8 – donationer, uttalanden från talarstolen, telefonsamtal och kampanjer med dörrknackande.

Vid denna tid så skrev Dr. Ryan, en praktiserande socialarbetare med en doktorsgrad, på ett undervisningsmaterial för att  övertyga mormonfamiljer att acceptera sina homosexuella barn. En av hennes allierade bland mormoner,  en religionsprofessor, Robert Rees, hade tillfälligt blivit avstängd från kyrkan i norra Californien för att ha kritiserat kyrkans officiella ställningstagande för proposition 8.

”Jag visste att arbetet skulle bli mycket svårare”, uppgav Dr. Ryan, 68 år, i ett  färskt mail, ”och smärtan och hätskheten mer bitter.”

Nästan sex år senare, stod samma Dr. Rees i ett klassrum vid ett kristet seminarium i Berkeley, raderna och sidogångarna i vestibulen var fyllda av mormonska familjer, kanske 175 personer sammanlagt. De deltog i en brasafton, som detta möte kallades för, vilket var sponsrat av the Family Acceptance Project, ett program som Dr. Ryan utvecklade den kvällen år 2008. ”Denna goda katolska syster, som älskar oss, älskar våra familjer, har givit oss en stor gåva”, uttryckte Dr. Rees när han presenterade Dr. Ryan, projektets styresman. ”Jag hedrar henne som en sann Sista Dagars Helig, in ordets rätta bemärkelse. Vi väntar inte tills människor dör. Så: Sankta Cait.”

Publiken applåderade. I mängden fanns familjen Searle, som satt åtta eller nio rader bak: föräldrarna, Christy och Greg, och deras fyra söner, inklusive deras 15-årige son, Zachary, som är homosexuell. Fram till dess att familjen fick kännedom om Dr. Ryans program och besökte den första brasaftonen, så kände familjen Searle att de hade konfronterat det mest fruktansvärda av två val; Älska sin son och förlora sin kyrka, eller älska sin kyrka och förlora sin son.

”När Zachary först kom ut, så bad jag om ett mirakel, att han skulle förändras, säger Ms. Searle, 43 år, som arbetar som medicinsk assistent. ”Men så skedde miraklet att mitt hjärta förändrades, och jag såg att min son var älskad av Gud. Och min bön är att kyrkan får den uppenbarelsen att homosexuella barn förtjänar alla de välsignelser som alla andra mormon barn får.”

Om en sådan förändring sker – och det finns intressanta tecken åt det hållet- så kommer det att vara Dr. Ryans förtjänst. Hennes  ansträngningar, har i sin tur, oväntat blivit kampen om proposition 8 förtjänst. I dess efterdyning, fick mormonkyrkan en efterräkning av kritik och fick ta emot en vida spridd uppfattning om sin intolerans.

Även om mormonska lärosatser fortsätter att se ”homosexuellt beteende” som en motsats till ”Guds lag”, så har den institutionella kyrkan strävat för en mer moderat tonläge. Kyrkan introducerade webbsidan mormonsandgays.org för två år sedan. ”Det finns ingen förändring i kyrkans ställningstagande om vad som är moraliskt rätt”, säger ett uttalande på webbsidan: ”Men vad som har förändrat – och vad som måste förändras – är att hjälpa kyrkans medlemmar att svara med lyhördhet  och omtänksamhet när de möter samkönad attraktrion i deras egna familjer, bland andra kyrkomedlemmar eller någon annanstans.” (Vid frågan om Dr. Ryans projekt, så gjorde en av kyrkans talesmän en liknande kommentar.)

Effekten av ord som dessa har blivit blandad. En nationell undersökning som gjordes förra året av the Public Religion Research Institute   fann att 53 procent av respondenterna upplevde mormonkyrkan som  ”ovänlig för HBTQ personer” (Bland religiösa samfund, var det bara Romersk Katolska Kyrkan, med 58 %, som fick ett sämre resultat). Men ändå har t om den homosexuella tidskriften The Advocate utropat en ”mindre revolution” av ”mer human behandling av HBTQ personer” i  den mormonska gemenskapen.

Dr. Ryans mission för mormonerna började med hennes eget irländskt katolska hem, där hon var uppfostrad med historier om Påskrevolutionen [irländsk revolution, övers. anm.] och genomsyrad av tron att Gud agerade på de förtrycktas sida. Från att själv ha kommit ut på 1970-talet, så har hon också lärt sig av egen erfarenhet om kvalen att bli ratad av sin familj i religionens namn.

Då hon hade studerat  homosexualitet i relation till hälsoaspekter så började hon sin karriär med socialt arbete. Dr. Ryan  kom i kontakt med AIDS -patienter i Atlantaområdet under de första epidemiska åren. Många av dem kom från djupt konservativa, evangelikala kristna hem; många hade lämnat familjen eller blivit fördrivna bara för att de var homosexuella.  Och Dr. Ryan fick se när dessa unga män på sin dödsbädd kämpade med att återförenas med sina föräldrar.

”Jag såg något som väldigt få personer sett”, erinrar sig Dr. Ryan. ”Denna djupa, svårfattliga bindning som tränger bor dogmer och doktriner. Jag såg hjärtats språk.” Det var då som hon förstod sin kallelse; att försöka få till stånd dessa återföreningar under livstiden snarare än på dödens tröskel. Då Dr. Ryan fick sin bekräftelse som forskare gör – publikationer i förhandsgranskade tidskrifter, forskaranslag och en forskare inom olika projekt, en fakultets position vid San Francisco State University – så företog hon sig omfattande fältarbete bland hemlösa homosexuella, lesbiska, bisexuella och transsexuella tonåringar i Bay Area, likväl som med föräldrar till homosexuella barn. Hon och hennes akademiska kolleger dokumenterade en stark korrelation mellan avståndstagande av föräldrar och farliga ungdomsbeteenden som drogmissbruk, oskyddat sex och självmordsförsök.

På vägen så kom Dr. Ryan också in i mormonsfären. Trots kyrkans sedan länge, uttalade opposition till homosexualitet, så har lägger mormoner samtidigt en enorm teologisk tyngd på familjen, till den grad att de tror att en familj kan vara ”beseglad” tillsammans i evigheten.

Vad Dr Ryan frågade sig själv var att om denna värdegrund kunde användas till att uppmuntra föräldrar att närma sig sina homosexuella barn? Hur vore det om mormonska föräldrar kunde bli övertygade om att även deras misstag med deras barn – att tro att homosexualitet bara handlade om tonårsförvirring eller kunde förändras med terapi eller var djävulens verk – kunde vara uttryck för kärlek istället för hat? Skulle inte en kärleksfull förälder hellre vilja att deras homosexuella barn var vid livet än att de skulle dö… att de skulle vara hemma istället för på gatan?

I Dr. Ryanś form av evangeliserande, så består evangeliet av data, som används i den lugna, logiska statistiken för att visa bättre livsvillkor för homosexuella barn som är inkluderade snarare än exkluderade. The Family Assistance Project har utvecklat det budskapet genom filmer, handböcker, forskningsresultat och brasaftnar, som den som familjen Searle var på förra veckan i Berkeley

”Jag är fortfarande en katolsk skolflicka” uttrycker sig Dr. Ryan, som regelbundet än idag kommer till kyrkan. ”Anspråkslöshet och ödmjukhet var värderingar som inpräntades i mig. Det känns inte rätt för mig att ta åt mig förtjänsten. Det är inte mitt arbete. Det är utövad andlighet och en helig tillit.”

 New York Times. 140912. Social Worker Spreads a Message of Acceptance to Mormons With Gay Children

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Äktenskapet, Familjen, Filosofiska tankar, Forskning och vetenskap, Frälsning, Hälsa, Hjälpverksamhet, Kvinna/feminism, Kyrkan utvecklas, Livet som mormon, Personporträtt, Samfund, kyrkor och religioner, Samhällsfrågor, Sexualitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s