Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det?

Collect family silhouettes

”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda.Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.” (Luk 6:31-37)
 
Ibland får skriftställen ny innebörd. Så blir det när man lever ett liv och försöker tillämpa skriftens ord på just det liv som råkar vara ens eget. Man får ständigt nya utmaningar, möter nya svårigheter och även glädjeämnen. Kanske är det just svårigheterna som får oss att upptäcka glädjen?
 
Som kristna känner jag att vi har ett krav på oss att sträva efter att älska ovillkorligt. Ibland kan den här ovillkorliga kärleken ta sig abstrakta former som att vi ska älska någon främling vi stöter på i matkön i Konsum, som kanske inte är så trevlig. Egentligen är det inte så svårt. Vi använder vår positiva energi och vet att den personen som var så otrevlig kommer vi förhoppningsvis aldrig att stöta på igen. Själv gillar jag inte bråk, utan undviker helt enkelt personer som jag vet är grälsjuka och svåra att ha att göra med.
 
Men hur är det med familjen? Vi har den ständigt på oss in på livet. Vi berörs naturligtvis mycket mer av hur de agerar. De känner till våra svagheter, vår begränsade förmåga att alltid visa villkorslös kärlek. De kan verkligen såra oss eftersom vi inte kan stänga ute dem, inte emotionellt ivarjefall. 
 
Den största utmaningen vad gäller att älska ovillkorligt känner jag finns inom familjen. Där kan vi inte gå undan alltid. Där möts vårt innersta jag av deras innersta jag. För snart ett år sedan hade jag en konfrontation med ett av mina barn. Förutom att på tonårsvis uttrycka hur hemsk och dum jag var så fick jag även motta en del fysiska reaktioner. En eftermiddag gick jag till jobbet med en stor fläskläpp. Naturligtvis kände jag att jag inte orkade. Jag kontaktade mitt barns psykolog, hade samtal tillsammans med psykolog och tonåring och bestämde till slut att hen inte kunde bo hemma längre. Även syskon hade fått möta på fysisk våld från tonåringen. 
 
Vad som hände var att min tonåring fick flytta hem till sin pappa. Det blev betydligt bättre. Kanske förstod hen att det inte gick att bete sig hur som helst. Till sommaren flyttade hen informellt hem igen. Rummet hos pappa står kvar, men hen är aldrig där. Trots svårigheter och utmaningar så har jag valt att alltid uttrycka att jag älskar mitt barn. När hen säger ”jag hatar dig” så har jag svarat ”jag älskar dig tillbaka”. Egentligen är det inte svårt för jag älskar verkligen mitt barn, men det gör ändå ont att alltid behöva ta emot så mycket negativ energi.
 
För ett par dagar sedan fick jag läsa ett inlägg av en kvinna som skrev om hur olycklig hennes barndom hade varit. Hennes mamma hade bl a uttryckt att ”dig har jag fått för mina synders skull.” Hur fruktansvärt är det inte att uttrycka sig så inför sitt eget barn och hur hemskt är det inte att denna kvinna fortfarande lider över sin förlorade barndom?
 
För en tid sedan pratade jag med en kvinna i kyrkan. Vi kom in på HBTQ-frågor och hon berättade om en medlem som i princip hade brutit med sin son. Sonen var öppet homosexuell och levde tillsammans med en partner. Det var med sorg jag fick ta del av berättelsen. En tid innan så hade jag hört denne sons farbror uttrycka i ett tal i kyrkan att homosexualitet var perverst. Då kände jag mig mycket upprörd eftersom jag också kände till att han hade en brorson som var homosexuell. Lyckligtvis är det faktiskt enda gången som jag hört något tala om homosexualitet från podiet i kyrkan och jag hoppas jag slipper höra något så negativt några fler gånger. Men samtidigt förstår jag hur stigmatiserande det måste vara för en stor mormonsläkt som håller på att alla ska vara aktiva i kyrkan och perfekta. Men för mig och många andra är inte en perfekt familj att alla ska vara aktiva i kyrkan och leva efter kyrkans normer, för mig och många andra handlar en perfekt familj om att man har förmågan att älska villkorslöst. Ingenting annat har egentligen någon betydelse.

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Familjen, Filosofiska tankar, Livet som mormon, Psykologi, Sexualitet, Skrifterna allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s