Släktingar i Amerika

375px-Family-bible-births

När jag var riktigt liten så såg jag den släktforskning som min farfar hade gjort. Jag tyckte att den var jättefin. Men tyvärr så gick den förlorad när farfar dog. Den bara försvann och ingen har sett till den.

Ibland så har jag funderat på om det är någon av min pappas syskon som tagit den, men man kan ju inte vara överdrivet misstänksam heller. Men visst, det var släktbråk som det brukar vid arvskiften. Familjelivet blev inte alls det samma sedan farfar dött faktiskt. Pappa och hans syskon slutade upp med att umgås helt och hållet.

Sen blev jag ju medlem i Mormonkyrkan, och då kom det här med släktforskning upp. Jag kan inte säga att jag var så jätteförtjust från början, för jag har bara inte tålamod och sitta och pilla med allt. Det är faktiskt riktigt svårt att läsa de gamla kyrkböckerna.

Min lösning var att köpa informationen. Jag bad Riksarkivet i Ramsele om hjälp och ett antal olika Länsarkiv. Men visst, det kostar en hel del pengar. Men vad ska man göra när man inte har tålamodet till att sitta med kyrkböcker och studera listor med namn? Man får betala för sig istället. Jo, och så blev det.

Jag anlitade även någon professionell släktforskare för en del jobb, för om farfars släktforskning skulle återställas så var det tvunget att bli ordentligt. Och nog gjorde de ett ordentligt jobb alltid. Vi fick veta att det var fler som åkt till Amerika än vad pappa kom ihåg. Farfar skulle ha vetat, men han var ju död sedan länge. SÅ det fanns ingen att fråga förutom alla dessa böcker.

Vi visste att farfars far åkt till Amerika för att jobba lite och sedan låta resten av familjen komma över. Men han dog i en olycka efter ett år, så min farfars mamma blev änka med en hel hög med barn. Hon åkte aldrig till Amerika med barnen själv, men ett av barnen åkte, min farfars bror. Han gifte sig och åkte till Amerika, men de fick inga barn. Ingenting där med andra ord.

Överraskningen kom när vi fick veta att farfars farbror och farfars morbror också åkt till Amerika. Farfars morbror åkte till samma ställe som farfars bror. De umgicks med varandra. Det fanns inte mycket information att ta på, och det behövdes mycket letande och grävande för att nå resultat.

Under tiden som jag letade efter amerikasläktingar så kontaktade en kvinna mig som var avlägset släkt med mig. Det var farfars farbrors frus systers barnbarn. Hon hade känt igen ett namn i mitt släktträd. Det var ju jättekul, och faktiskt en av anledningarna till att jag har lagt släktforskningen på nätet. För om man har tur så kanske någon känner igen ett namn eller två, någon som man är släkt med. Denna kvinna undrade precis som jag vad som hänt farfars farbror med fru. På hennes sida visste de ingenting om vad som hänt dem, detta fastän kvinnan var fruns systers ättlingar. Så nu har vi letar i ett par år utan några resultat.

Men kvinna hjälpte mig med att få fatt ättlingarna till min farfars morbror med fru. Jag visste var min farfars morbror bott och jag visste fruns och barnens namn. Jag hade med andra en del användbara fakta. Kvinna tog hjälp av en släktforskarförening tillslut när hon själv gått bet på det hela i ett par år. Och nu så kom resultatet i ett email till mig igår. De hade även skickat med en adress till en av mina släktingar.

Nu började jag att känna en sådan lättnad att jag bara ville gråta. Det var många års sökande som tog ut sin rätt. Det kan vara ganska så känslomässigt utmattande att söka så länge utan att finna svaret. Jag hade letat i NewFamilySearch och på andra ställen. Men nu hade jag fått svar med lite hjälp. Dessutom så hade jag tur och fann namnet på facebook. Jag tog mod till mig och skickade ett litet meddelande. Och nu så har jag fått svar och vi har chattat en stund med varandra. Det är ju helt fantastiskt vilken glädje man känner när man når sitt resultat tillslut.

Så nu väntar jag bara på att vi ska lära känna varandra lite mer innan jag ska ge dem en vink om att de är välkomna att hälsa på i Sverige. Amerikaner som hittar svenska släktingar brukar vilja komma och hälsa på och få chansen att uppleva sina rötter. För en amerikan så är det ganska så exotiskt med midsommar och surströmming, för att inte tala om Kalles kaviar. Svensk kultur är lite speciell.

 

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Äktenskapet, Familjen, Forskning och vetenskap, Genealogi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s