Ibland behöver vi verkligen förbön. Oftast har detta skett i en cirkel av vänner eller inom en församling. Numera går fler och fler ut online och berättar om sitt behov av förbön. En sida som jag delade idag på facebook handlade om en pojke som blev svårt brännskadad i onsdags. Föräldrarna berättar om sin pojke, om hur de givit honom en prästadömsvälsignelse, om sjukhusvården, om fasta och bön för sin pojke och om alla de mirakel som de har upplevt sedan olyckan. Det känns säkert tröstande för föräldrarna med alla dessa fina kommentarer som kommer upp efter deras blogginlägg.
Det känns speciellt att läsa om föräldrarnas tro i samband med deras sons olycka. Så här skrev pappan till sonen om hur han kände när sonen precis hade skadat sig.
“Fader, vi behöver dig varje stund, och vi behöver dig just denna stund. Skona vår son. Käre Jesus, ha barmhärtighet. Fader, vi tror. Hjälp vår otro. Låt vår son leva. Men om detta inte är din vilja, så tror vi fortfarande.”
“Father, we need Thee every hour, and we need Thee this hour. Spare our son. Sweet Jesus, have mercy. Father, we believe. Help thou our unbelief. Let our son live. But if not, we will still believe.”
