När går man över gränsen?

oaksJag kan inte undgå att se mängden med blogginlägg och tidningsartiklar som finns på nätet som handlar om Kate Kelly och John P. Dehlin. Det svämmar över rejält just nu.

En intressant sak är att det är väldigt många icke-medlemmar som tycker till om saken ifråga. Det är delvis denna grupp som kommer med kritik mot Mormonkyrkans ledning och hetsar upp stämningen.

Icke-medlemmarna använder gruppen Ordain Women som ett redskap för att ge Mormonkyrkans ledare tjyvnyp och kritik. Frågan är om gruppen själva inser att kyrkans fiender använder dem till detta?

Jag tror faktiskt att kvinnorna och männen som är medlemmar i Ordain Women har ett rent uppsåt och är ärliga. De använder sig av kyrkohistoriska fakta som det finns åtminstone en viss substans i, och man kan ju alltid undra och fråga sig själv om varför saker och ting ändrats.

Vi vet att profeter och apostlar ibland gör misstag, för det gör alla människor. Men det är viktigt att vi kommer ihåg att alla människor är ofullkomliga och gör misstag, och att vi alla försöker att göra vårt bästa för att korrigera dem när det går. Vanliga medlemmar gör misstag med andra ord de också.

Ibland så kan något se ut att vara ett misstag fastän det inte är det. Det som är rätt för en person kan upplevas som fel för en annan. Det är bara Gud som egentligen vet sanningen. Det som kan vara rätt under en viss tidsålder kan vara fel under en annan, och livet är inte alltid så enkelt som man vill ha det. Detta gäller både för ledarna i kyrkan och alla vanliga medlemmar.

Det är inga problem för kyrkans ledare att medlemmar funderar, samtalar och frågar om saker och ting. Detta behöver man inte smyga med och göra i hemlighet utan kan göra helt öppet.

Men det uppstår problem när medlemmar grupperar sig och organiserar sig för att de vill påtala kritik mot ledarna i kyrkan och utöva påtryckning genom att gå ut i nationell massmedia. Man är dessutom mycket starkare när man agerar i grupp än när man agerar ensam. Än värre blir det då kyrkans fiender då helt naturligt använder detta till sin egen fördel.

För man kan ju inte vara så blåögd och naiv som medlem att man tror att kyrkans motståndare låter bli att gripa tillfället i akt då de har chansen? Alla vet ju att kritikerna spanar med radar på kyrkan för att angripa precis allt de kan komma åt. De letar efter svaga punkter. Så fungerar det överallt i hela samhället, inte bara när det gäller Mormonkyrkan.

Men det blir inte lika lätt för kyrkans kritiker att attackera kyrkan om medlemmarna låter bli att organisera sig och låter bli att använda nationell massmedia.

Vad skulle hända om webbsidan ordainwomen.org lades ner och organisationen upplöstes, och om dessa personer istället skriver på sina egna bloggar om sina funderingar om saker och ting? Ledarna i kyrkan verkar ju vilja detta. Hur svårt skulle detta vara?

Pressen på kyrkans ledare skulle minska rejält och massmedia skulle inte ha en gullegris som de kunde lyfta fram och använda för sina egna syften för att svärta ner kyrkan. Samtidigt så skulle fler kvinnor få chansen att få sin röst hörd i kyrkan. För alla kvinnor tycker faktiskt inte lika dant.

Jag tror att många kvinnor tycker att det är ganska så bra som det är nu, för de har fullt upp med att sköta jobbet, familjen och hemmet. Kvinnor är igång hela dagarna och har knappast tid för egna trevliga aktiviteter. Deras liv är fullt upp med plikter från morgon till kväll, och de får vara glada om de får fem timmars sömn per dygn. Männen anser sig ha rätt till egna fritidsaktiviteter, se på tv, slappa och göra vad som faller dem själva in, och kvar står kvinnan som måste sköta det mesta. För om kvinnan  inte gör det så faller allt samman. Kvinnorna sköter det mesta i hemmet och tar hand om barnen mest, och samtidigt så jobbar de lika mycket på sitt vanliga yrkesarbete som männen.

Men i och med att vi kvinnor just nu inte får göra vissa saker i kyrkan eftersom vi inte är ordinerade, så tvingas männen att sköta dessa uppgifter. De kan inte smita undan utan tvingas att sköta uppgifterna själva.

En del män känner sig viktiga och överlägsna oss kvinnor på grund av detta, och de får för sig att de som män står över oss kvinnor i rangordning. Men man måste komma ihåg att alla män i kyrkan inte beter sig så.

De allra flesta män i kyrkan vet om att vi kvinnor kommer att bli prästinnor i nästa tillvaro, och att när rätt förutsättningar finns så kommer vi att få det redan i denna tillvaro. Det handlar bara om när det sker, inte om det ska ske eller ej. Dessa män är ödmjuka och kärleksfulla och omtänksamma, och de skulle aldrig visa någon överlägsenhet mot oss kvinnor.

För vad skulle hända om vi kvinnor nu snart skulle få lov att bli prästinnor, att profeten och apostlarna skulle släppa fram denna himmelska välsignelse till oss kvinnor? Då skulle ledarna samtidigt bli tvungna att gardera sig med att männen gör sitt bästa för att smita undan sitt frivilligarbete i kyrkan.

Rent teologiskt sett så är parallellen till en man en kvinna, och parallellen till en präst en prästinna. Det behövs en man för att en kvinna ska kunna bli gravid, det är inte prästadömet som gör kvinnan gravid utan mannen. Parallellen att männen har prästadömet och att kvinnorna har moderskapet är en jordisk och haltande icke fullkomlig parallell, inte den som kommer att vara i evigheten i himlen. Faderskap – moderskap, präst – prästinna.

Allt som män får lov att göra och som kvinnor inte får göra räknas som fint i samhället och har status. När bara männen fick lov att odla och bruka marken så var det status, men när kvinnorna också fick lov så sjönk statusen. Männen började att fiska istället och det var deras område. Då hade fiskare hög status i samhället, medan den som odlade mark hade ingen speciell status alls.

Lika dant med präster i Svenska kyrkan. Det var ju förr en statskyrka och bara män fick lov att vara präster. Prästerna hade en mycket hög lön och fin status. Men när kvinnorna fick lov att bli präster så sjönk lönen och statusen. Detta sker överallt i samhället oavsett vilket arbete eller sysselsättning som man tittar på.

Män dras till status och att vilja ha en hög position i samhället. De dras dit som bin till blommor. De vill dessutom konkurrera med varandra för att kunna stiga i graderna. Samma fenomen finns i alla kyrkor och samfund och religioner. Männen slutar upp med att intressera sig för saker och ting som även kvinnor får lov att göra, för när även kvinnor får lov att göra en sak så sjunker statusen i samhället.

Är detta orättvist? Absolut. Sanningen är den att hela samhället är orättvist. Men samtidigt så verkar Gud genom oss människor och i och med detta genom de samhällsstrukturer som finns just nu. Ledarna i Mormonkyrkan är säkerligen mycket medvetna om detta. Så istället för att se på Mormonkyrkan och dess organisation och struktur, så behöver man genomlysa hela samhället och dess struktur. När kommer en kvinnas arbete värderas lika högt som en mans, och när kommer en kvinnas status vara lika fin som en mans?

Vi kan se mycket då vi ser på vilka som sitter i styrelser och leder olika företag och bolag. Det är en överväldigande majoritet som är män. Männen tycker dessutom att det är väldigt svårt att finna kapabla kvinnor som är dem jämbördiga. Detta trots att det finns en hel uppsjö med kvinnor med mycket bra utbildning och arbetserfarenhet. Detta är en temperaturmätare för hur samhället är just nu och vilka som har status.

USA som är världens starkaste land har just nu sin första president med afrikanska förfäder, och ännu har ingen kvinna varit det. Detta speglar den rådande samhällsnormen väldigt tydligt. I EU så finns det inte många kvinnliga regeringschefer, nästan bara män. Och hur är det i Sverige? När får vi en kvinnlig statsminister? Det är genom att se på rådande samhällsstruktur som vi ser hur männen i samhället är och gör och vad de anser är status.

Ska Mormonkyrkan vara en föregångare i samhället eller ska Mormonkyrkan spegla rådande åsikter? Om Mormonkyrkan ska vara en föregångare – hur mycket då och på vilket sätt? Av det jag har läst om kyrkans historia så handlar det mest om att spegla hur samhället är än att vara en föregångare. För om kyrkan är för mycket föregångare så riskerar kyrkan att splittras, och det är viktigt att kyrkan håller ihop i enhet. Det är en svår balansgång som våra ledare i kyrkan håller på med, och jag tycker att de gör ett väldigt bra jobb.

Om jag tolkar det hela rätt så innebär det att kyrkans ledare kommer att släppa fram kvinnorna i kyrkan, och ge dem mera ansvar lite mer och mer allt eftersom. Det innebär inte att kvinnorna i kyrkan kommer att få bli prästinnor nu än på ett bra tag, för det är inte männen i samhället redo för. Det kan till och med vara som så att männen i kyrkan är mera redo för att kvinnorna i kyrkan ska bli prästinnor än vad männen utanför kyrkan är redo till att släppa fram kvinnor i styrelser i företag och bolag. Det kan man ju alltid fundera över. Männen i kyrkan verkar vara mera öppna och respekterar kvinnor mycket mer än vad männen i samhället gör. Det är väldigt fint tycker jag.

De allra flesta kvinnor i Mormonkyrkan vill inte vara så radikala som Kate Kelly och OW är, men de vill vara mer delaktiga i de viktiga besluten som rör kyrkan.

Tyvärr så har hela denna debatt gjort att människor uppfattar Mormonkyrkan som patriarkalisk fastän detta inte är fallet. Debatten skadar kyrkan och ger en snedvriden bild av situationen är i kyrkan.

Länken nedan förmedlar just denna bild.

http://lemmonythings.com/2014/06/15/the-mormon-controversy-and-why-its-hurting-more-than-feminists/

Detta inlägg publicerades i Alla inlägg, Kvinna/feminism, Profeter, profetior, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s