Ånger, omvändelse och bättring – Steg i personlig utveckling

180degreesEn av de allra viktigaste sakerna som vi människor behöver lära oss tidigt, är hur processen i Guds rike om personlig utveckling fungerar. Den Helige Andes mål är att vi ska bli allt mer lika vår Himmelske Fader, och detta kommer inte på en gång utan är en process i flera steg.

Grunden i det hela är att vi har tagit emot Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare. Det är vår startpunkt. Vi behöver ta på oss korset dagligen, vända oss till Gud och förtrösta på hans nåd och barmhärtighet.

Det är i små steg som vi utvecklas personligen och vår karaktär byggs. Påtvingade goda vanor känns lagiska och då kan man uppleva en kvävande känsla som förlamar, och i slutänden känner man sig misslyckad och ger upp. Så vill vi naturligtvis inte ha det, eller hur?

Man behöver själv ha viljan att utvecklas personligen. Det utgår från vårt hjärta, och det är våra motiv som allt handlar om. Vill vi, eller vill vi inte – det är frågan? För om vi inte vill, då sker inte någon äkta personlig utveckling, utan allt är ett utanpåverk och man bär en mask av falsk godhet.

Det första steget är att man ångrar sig. För utan ånger så finns det ingen kraft till att ta nästa steg som är att man omvänder sig. Och omvändelse är viktig, för det är denna omvändelse som gör det möjligt för oss att ta det tredje steget som är att man bättrar sig.

Dessa tre steg pågår hela tiden medan man är vaken, och man kommer att vara i denna process under hela jordelivet, ja även i nästa tillvaro och i himlen.

Det finns tre härlighetsriken, det telestiala, det terrestriala och det celestiala. Och när man påbörjar sin process i personlig utveckling så startar man i det telestiala härlighetsriket med dess gärningar. Man ångrar sig, omvänder sig och bättrar sig och börjar att utföra gärningar som motsvarar det terrestriala härlighetsriket.

Och när vi väl beter oss som man gör i det terrestriala härligehtsriket så kan vi fortsätta med vår personliga utveckling och ångra oss, omvända oss och bättra oss och börja bete oss som man gör i det celestiala härligehtsriket.

Processen som vi genomgår i vår personliga utveckling sker alltså i steg, och vårt mål är att likna vår Himmelske Fader. Att göra en 180-graders ånger, omvändelse och bättring går inte på en gång. Målet är att göra dessa 180 grader, men vi märker snart att det inte alls går lika fort som vi vill för vi misslyckas ibland. Det tar tid, lång tid innan vi kan säga att vi med hjälp av den Helige Ande har segrat över köttet.

For some months, I’ve tried to emphasize repentance, one of the most vital and merciful doctrines of the kingdom. It is too little understood, too little applied by us all, as if it were merely a word on a bumper sticker. Since we have been told clearly by Jesus what manner of men and women we ought to become—even as He is (see 3 Ne. 27:27)—how can we do so, except each of us employs repentance as the regular means of personal progression? Personal repentance is part of taking up the cross daily. (See Luke 9:23.) Without it, clearly there could be no “perfecting of the Saints.” (Eph. 4:12.)

Besides, there is more individuality in those who are more holy.

Sin, on the other hand, brings sameness; it shrinks us to addictive appetites and insubordinate impulses. For a brief surging, selfish moment, sin may create the illusion of individuality, but only as in the grunting, galloping Gadarene swine! (See Matt. 8:28–32.)

Repentance is a rescuing, not a dour doctrine. It is available to the gross sinner as well as to the already-good individual striving for incremental improvement.

Repentance requires both turning away from evil and turning to God. (SeeDeut. 4:30; see also Bible Dictionary, s.v. “Repentance.”) When “a mighty change” is required, full repentance involves a 180-degree turn, and without looking back! (Alma 5:12–13.) Initially, this turning reflects progress from telestial to terrestrial behavior, and later on to celestial behavior. As the sins of the telestial world are left behind, the focus falls ever more steadily upon the sins of omission, which often keep us from full consecration.

https://www.lds.org/general-conference/1991/10/repentance?lang=&clang=eng

 

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s