Vilket är bäst – att vara olyckligt gift eller lyckligt singel?

EveryoneDet finns nog inte en dag som jag inte tänker på detta med äktenskap och familj. Själv så har jag inte blivit välsignad med att kunna gifta mig – ännu. Jag funderar dagligen på varför, och jag är säker på att jag inte är ensam om dessa funderingar.

Min mamma och pappa var gifta i över 50 år innan pappa dog för drygt fem år sedan. De var mycket lyckliga och sorgen över pappas död svetsade oss samman i familjen. För det var inte bara mamma som sörjde sin livskamrat och bästa vän, utan vi barn saknade vår älskade pappa oerhört mycket.

De är säkra på att de kommer att ses igen i nästa tillvaro. Tyvärr så erbjuder inte Svenska kyrkan eviga äktenskap, så när mamma dött kan jag ordna med att de blir gifta i evigheten också i en tempelceremoni. De vill vara gifta i evigheten, och då ska de också få kunna vara det. Mormonkyrkan räddar deras äktenskap som bara varade tills döden skiljer dem åt.

I Mormonkyrkan så är det meningen att man om möjligt ska bli beseglad i templet, dvs gifta sig för tid och evighet. Evigheten är lång, så det gäller att hitta någon som man inte bara står ut med utan dessutom är ens bästa vän och samarbetspartner. Och hur finner man en sådan?

Det finns många singlar i Mormonkyrkan, och det står i stark kontrast till detta med kyrkans budskap om vikten av eviga äktenskap. Hur kan detta gå ihop? Kan det ens gå ihop?

Själv så tror jag att det beror på att mormoner hellre är lyckligt ogifta än olyckligt gifta, dvs de gör precis som jag gör. För det är inte alls lätt att finna en nål i en höstack, för det är precis så som det känns när man letar efter rätt person att gifta sig med.

Profeten, apostlarna och de andra ledarna uppmuntrar oss singlar att inte ge upp och inte förlora hoppet. Och just detta att inte förlora hoppet är tydligen viktigt, för om man förlorar det så kommer man att vara ogift i evigheten. Så – bevara hoppet, och ge inte upp.

Men hur ska man då göra om åren går och man inte finner personen man vill och kan gifta sig med? Det är då som vi alla får se förbi döden och konstatera att möjligheten till giftemål även finns i tusenårsriket. Alla de som vill gifta sig men inte kunnat pga en eller annan anledning får då chansen att göra det.

Allt har inte löst sig bara för att man är gift i templet och blivit beseglad, om nu någon trodde det. Möjligheten till lycka finns, det är sant. Men vad händer om man inte förvaltar relationen och kärleken?

Det är inte med automatik som man får den högsta välsignelsen med ett tempeläktenskap om nu någon trodde det. Möjligheten till välsignelse finns där om man förvaltar det hela rätt, men gör alla det? För det är helt möjligt att vara gift i templet och låta bli att förvalta välsignelsen, och i praktiken så lever man olyckligt och som att man vore ogift. Och då får man inte del av den högsta välsignelsen.

Ett tempeläktenskap ger inte en inträdesbiljett med automatik till den högsta celestiala himmelska nivån (välsignelsen). Tempelceremonierna gör att man kan få ta del av välsignelser, men man behöver förvalta sitt pund för att kunna göra det.

Det är nog därför som det finns så många singlar i Mormonkyrkan. De vet att det är bättre att vänta med att gifta sig tills dess de finner rätt person. För om de väljer fel person så kommer de leva i ett olyckligt äktenskap som inte ger några välsignelser. Och ett olyckligt äktenskap kan upplevas som ett helvete. Och vem vill uppleva det?

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Äktenskapet, Familjen, Tempel, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s