Alla gillar inte ledarskapsprogrammet ”Ledaren i Mig”

Ledaren i MigEtt antal skolor i Sverige har börjat med ledarskapsprogrammet ”Ledaren i Mig”. Programmet bygger på managementprogram som företag som Microsoft och Fritidsresor använt i ledarskapsutbildningar, baserat på den amerikanska bästsäljande managementboken ”De sju goda vanorna” – eller på engelska: ”The 7 habits of highly effective people” skriven av Stephen R Covey.

DE SJU GODA VANORNA

  • Vana 1 – Vara proaktiv – ditt val är viktigt.
  • Vana 2 – Börja med målet i sikte – ha en plan.
  • Vana 3 – Göra det viktiga först – skolan etc.
  • Vana 4 – Tänk vinna – alla kan bli nöjda.
  • Vana 5 – Försöka att förstå först – lyssna innan du pratar.
  • Vana 6 – Skapa synergi – tillsammans är vi bättre.
  • Vana 7 – Vässa sågen – göra saker för att må bra.

En del föräldrar till eleverna gillar inte ledarskapsprogrammet. Det kan man förstå, för föräldrarna är uppvuxna i ett samhälle där man slipper att ta ansvar för sina handlingar. Det är först när eleverna gått ut skolan som de inser att de inte kan söka jobb på sina kompisars meriter utan det är deras egna meriter som gäller.

Ta till exempel Olle som vill bli rockstjärna men har inte lust att öva en timme varje dag på sitt instrument. Olles kompis Kalle övar å andra sidan på sitt instrument. Det har Olle och hans föräldrar kommit överens om.

En dag så får Olle och Kalle för sig att göra allvar i sin längtan att bli rockstjärna. Olle får inga jobb men Kalle får det. Olle känner sig orättvist behandlad eftersom han tycker att arbetsgivarna borde ta hänsyn att hans längtan efter att bli rockstjärna är lika stor som Kalles, och att arbetsgivarna diskriminerar honom då de bara väljer Kalle. Olles mamma och pappa tycker också att Olle är diskriminerad av arbetsgivarna och anmäler dem till alla myndigheter som de kan.

Kalle å andra sidan blev lovad lite högre veckopeng av sina föräldrar om han övade en timma varje dag på gitarren. Föräldrarna tänkte att  det skulle motivera Kalle till att hålla ut alla de många timmar som skulle behövas för att han skulle kunna nå sitt mål. När Kalle sedan nådde sitt mål och blev rockstjärna så tackade han sina föräldrar genom att ge dem jobbet som hans managers.

Skoleleven Lotta blir mobbad i skolan för att hon är tjock. Det är en liten grupp i hennes klass som är drivande, men de andra vågar inte säga emot dem då de annars själva riskerar att också bli mobbade och uthängda på Facebook och Twitter.

Lotta har då ett val. Antingen så säger hon till klassföreståndaren, kuratorn eller skolsköterskan om hur hennes situation är, eller så håller hon tyst och går hem och äter glass och kakor. Lotta kommer att känna sig ledsen över situationen oavsett vilket val som hon gör, men frågan är ju vilket val som är det bästa? I det långa loppet så är det klokast att säga till de ansvariga på skolan om mobbingen och inte gå hem och äta onyttigheter, för om hon äter onyttigheter så blir hon ännu tjockare med tiden.

Föräldrar som inte gillar ledarskapsprogrammet ”Ledaren i Mig” hänvisar till att författaren Stephen R Covey är med i Mormonkyrkan. De strör negativa ord som sekt, sektvibbar, sektkänsla, ”mantran som återkommer”, ”tappat kritiskt tänkande”, mormonrörelsen mm, och några tidningar hänger på det hela i sin sensationslystnad.

En annan sak som kritiker hänvisar till är att ledarskapsprogrammet inte tar hänsyn till svaga elever och att dessa kommer på efterkälken. Min fundering är om kritikerna inte förstått att programmet betonar vikten av att lyssna på andra först och främst, och att i en konfliktsituation så kan alla vinna (uppleva att de fått något positivt och meningsfullt).

I skolmiljön handlar inte programmet om att alla elever ska bli företagsledare och leda andra, utan det handlar om att lära sig att leda sig själv, dvs ta kontrollen över sig själv och inse att man har gjort ett val då man smäller till sin kompis istället för att prata, eller att man väljer om man gör sina läxor på en gång då man kommer hem från skolan istället för att vänta så länge på kvällen att man är för trött för att orka kunna koncentrera sig. Det är detta som det innebär att leda sig själv. När skoleleverna gått ut skolan så kan de elever som vill bli chefer jobba vidare med ledarskapsprogrammet för att kunna bli en bra ledare för andra om de vill. Men steg två sker inte i skolan, utan de stannar på steg ett.

Om Bosse vill bli ingenjör som sin pappa, så behöver han plugga mycket matematik, fysik, kemi och teknik. Han behöver inse att han har ett val som han behöver göra. Han kommer inte att kunna bli ingenjör om han slappar framför tvn eller hänger på stan i timmar. Bosse har ett val, för han kommer inte att bli ingenjör bara för att han känner för det. Det krävs ett visst mått av arbete som han behöver utföra innan han blir ingenjör. Han kommer inte att kunna bli ingenjör bara för att hans klasskompis Anders pluggar matematik, fysik, kemi och teknik. Anders kommer att kunna bli ingenjör, för han blir accepterad på någon teknisk högskola eller universitet.

Föräldragruppen på Matteusskolan har anmält det hela till Skolinspektionen. Skolinspektionen gör regelbunden tillsyn av alla skolor och har tagit med uppgifterna i underlaget som handlar om Matteusskolan, men de gör ingen särskild utredning.

Det finns inget religiöst i ledarskapsutbildningen på något sätt och vis. Trots detta så hänvisar kritikerna till att Stephen R Covey är medlem i Mormonkyrkan i USA (USA:S 4:e största kristna kyrka). Min fråga är – Vad har hans medlemskap i Mormonkyrkan med ledarskapsutbildningen att göra? Om man tittar på SVT:s nyhetsinslag nedan berättar de inte om att Stephen R Covey är medlem i Mormonkyrkan pga att det inte är relevant vilken trostillhörighet som han har. Han kunde lika gärna varit katolik eller baptist istället för mormon. Min andra fråga är – Skulle kritikerna ha tagit upp detta i så fall?

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/har-utvecklas-eleverna-till-goda-ledare

http://urplay.se/Produkter/176971-Skolministeriet-Ledaren-i-mig

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolbarn-fostras-i-ledarprogram_8781764.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/har-ar-de-sju-goda-vanorna_8782362.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17944876.ab

http://skolkritik.wordpress.com/

http://www.franklincovey.se/utbildningskatalog/utmaningen-81694

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Offentligt arbete, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Alla gillar inte ledarskapsprogrammet ”Ledaren i Mig”

  1. Mormonlady skriver:

    Jag kommer ihåg att jag fick betyg i 2:an i lågstadiet. Det kändes inte konstigt på något sätt alls. Lärarna hade mycket katederundervisning och gick igenom under lektionstid läxorna vi skulle ha gjort hemma. Vi hade 1-3 läxor varje dag som skulle göras, och vissa var roliga att göra men inte alla förstås. En del av läxorna tog bara 10-15 minuter att göra, andra tog lite längre tid. Vi var tvungna att visa upp för lärarna att vi gjort läxorna, antingen genom att lämna in ett papper eller en speciell bok som vi skrev eller räknade i som bara var till för läxorna.

    Gilla

    • janne skriver:

      Alla vi barn i Bullerbyn ? 🙂
      Jag kommer ihåg en diskusion för något år sedan om huruvida barnen skulle få prata i tlelfon under undervisningstid.Jag menar.Hallå???

      Gilla

      • Mormonlady skriver:

        Det är absurt att eleverna tillåts använda telefoner på lektionstid. Skolorna skulle lätt kunna sätta upp störningssändare så att all mobiltrafik stoppas. Eleverna ger inte ifrån sig mobilerna frivilligt, men med en störningssändare så kan de inte komma ut på nätet och ringa, smsa, surfa, spela mm.

        Gilla

  2. janne skriver:

    I Asien drillas barnen stenhårt.Dessa ska våra barn konkurera mot.Svenska skolan går bara sämre och sämre.Finns det möjlightet att komma fram till saker som skulle höja skolan och hjälpa våra barn att vara förberedda för verkligheten som väntar dem.Den svenska lagom attityden kommer inte att räcka långt.Hur bevarar vi våra barn?Hur kan de få vara barn och ändå förberedas för striden som väntar dem?

    Gilla

  3. Jorgen Wehmonen skriver:

    ”Det har inte varit så
    lätt då de avböjt kontakt med oss på FranklinCovey. Vi tror på kommunikation
    och att träffas och diskutera innehållet.” Varför ljuger du/ni, FranklinCovey vill inte svara på frågor o klarar inte av att svara på simpla frågor, så fort en fråga ställs då är det i deras ögon smutskastning….pinsamt !

    ”En del föräldrar till eleverna gillar inte ledarskapsprogrammet. Det kan
    man förstå, för föräldrarna är uppvuxna i ett samhälle där man slipper
    att ta ansvar för sina handlingar.”

    Jag gillar inte det sk ledarskapprogrammet för det förstör våra barn !!! Jag är förälder o uppvuxen o tar ansvar, och tar mkt ansvar genom att bla skriva här. Men så mkt annat ansvar som du som bloggare inte har en aning om vad du skriver. Men så är du indoktrinerad….stackare, men kontakta mig så ska jag hjälpa dig ur ut helvetet , jag har ett mkt bättre managementprogram, det kallas leva i verkligheten !

    Gilla

    • Nils skriver:

      Oj, vad lätt det är att kasta ur sig en massa skit på internet. Tycker du att det är att ta ansvar att avreagera sig här och visa upp din dåligt dolda främlingsfientlighet? Prova att sätta dig in på riktigt vad Ledaren i Mig verkligen handlar om i stället. Vem vet, kanske skulle du kunna lära dig något som du har nytta av i din verklighet. Ditt barn har förmodligen redan gått om dig efter några månader med programmet på skolan…

      Gilla

      • Jorgen Wehmonen skriver:

        Nils, jag kastar inte ut mig skit, det är en fruktansvärt program för barn !! Ingen vetenskap bakom det alls ! Du Nils måste tydligen vara annonym på internet , det säger allt om din trovärdighet och att du inte vågar stå för vad du säger ! JAg hoppas att du aldrig får barn stackars små !

        Gilla

      • Gunnel Troberg skriver:

        Hej Jorgen. Vad tycker du var dåligt med programmet och hur vill du att ett program ska se ut? Själv tar jag inte ställning till ledarskapsprogrammet, men reagerar på att kritik bygger på det faktum att Covey i sitt privatliv var mormon. Tänk om jag skulle bojkotta Linux för att en finländare skapat programmet…. Jag kan inte uttala mig om vetenskap i detta fall, eftersom beteendevetenskap inte kan jämföras med naturvetenskap. Förmodligen så funkar programmet eftersom det är så efterfrågat. Covey var en av industrivärldens ledande rådgivare för att nå framgång och det är det konceptet som efterfrågas i (denna) skola (n).

        The Leader in Me
        Covey released The Leader in Me — How Schools and Parents Around the World Are Inspiring Greatness, One Child at a Time
        in November 2008. It tells how ”some schools, parents and business
        leaders are preparing the next generation to meet the great challenges
        and opportunities of the 21st Century. It shows how an elementary school
        in Raleigh, North Carolina, decided to try incorporating The 7 Habits of Highly Effective People
        and other basic leadership skills into the curriculum in unique and
        creative ways. Inspired by the success of Principal Muriel Summers and
        the teachers and staff of A.B. Combs Elementary School in Raleigh, other
        schools and parents around the world have adopted the approach and have
        seen remarkable results”.

        Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Stephen_Covey

        Gilla

  4. kalle skriver:

    Vidrig artikel, jag som idag är förälder o kritiskt har visst tagit ansvar från tidig ålder och ja jag har en dotter som genomgår detta vidriga program på skolan !! Oacceptabelt är det !!! Sluta bråka med våra barn !

    Gilla

    • Gunnel Troberg skriver:

      Hej Kalle! Du som idag är förälder…. och tagit ansvar från tidig ålder – är du säker på att skolan är likadan idag som den var när vi växte upp. Nu försvarar jag inte detta managementprogram i sig, det kan vara helt fel utformat och ge fel signaler till barnen. Det som jag upplever kritiseras är den dåliga disciplin och brist på ansvar som gäller i största allmänhet för den nya generation som ska ta över vårt samhälle. Naturligtvis behöver barn lära sig att successivt ta mer och mer ansvar allteftersom de blir äldre, naturligtvis måste vi motarbeta jantelagen som säger att du inte ska tro att du är nåt, naturligtvis måste barn ha arbetsro i skolan, tydlighet och inte tro att det är en lekstuga, utan en plats där man inhämtar kunskap. Jag försvarar inte alls detta program. Boken som programmet bygger på är bra, men det betyder inte att stiftelsen har skapat ett bra program för skolorna. Jag är nyfiken att veta exakt vad det är som du är kritisk till över programmet. Sen att vi tog upp detta program och reaktionerna på det på ML blogg beror på att vi försöker skriva om när den kyrka vi företräder omnämns i media. För mig var det detta jag personligen reagerade emot. Programmet kan vara uselt, vad vet jag, men blanda inte in ett religiöst samfund i detta. Det har inte med varandra att göra. Kennedy var katolik, Reinfeldt är agnostiker, Nalin Pekgul (S-politiker) är muslim. Vad spelar det för roll???

      Gilla

  5. elina skriver:

    Jag tyckte reglerna var bra, allmängiltiga och helt normala krav i barnuppfostran. Men nutiden skyr regler och krav. Är det därför det ser illa ut i många skolor?

    Gilla

    • Mormonlady skriver:

      Håller med. Barnen kommer inte i tid till lektionerna, de pratar samtidigt som läraren undervisar, en hög ljudnivå och allmänt tjabbande. De är störiga och går omkring och pratar med varandra och gör precis allt de kan hitta på för att fördriva tiden så att lektionen ska ta slut. Väldigt få elever lyssnar på läraren. Skolan är till stor del en förvaringsplats bara.

      Gilla

  6. Gunnel Troberg skriver:

    Tycker att Steven Coveys bok ”Familj till 100%” som tar upp de sju vanorna är en av de bästa böcker som jag har läst. Sen kan det naturligtvis vara svårt att diskutera begrepp som ”proaktiv” med barn. Att vara proaktiv är det som barn lär sig varje dag i skolan. Det innebär att man inte ska låta en affektreaktion ta över ens handlande. Om Olle blir slagen av Kalle så ska inte Olle slå tillbaka, utan lugna ner sig, tänka att han ska säga till fröken som i sin tur vidtar lämplig åtgärd. Som jag ser det så är inte målet i Coveys böcker den enskilde individen, utan synergi – samarbetet – människor emellan. Ett steg i utvecklingen är att bli självständig, men det yttersta steget är faktiskt ömsesidigt beroende; vi behöver alla varandra. Håller sedan med ML om att det känns konstigt att dra in ”mormonkyrkan” i det hela. Vad har kyrkan med Coveys ledarskapsteorier att göra??? Jag upplever kritiken som religionsförföljelse faktiskt. Ungefär som om man inte gillar en person och kallar honom för ”tattare”. Både ”mormon” och ”tattare” fungerar som ett skällsord.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s