Att bryta utanförskapet är svårt

 

losdDet finns en hel del människor i Sverige vars utanförskap är mycket svårt att bryta. Tre stora grupper kämpar för att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om funktionshindrade, ickenordiska invandrare och ungdomar. Arbetsgivare som arbetar aktivt med att hjälpa dessa grupper in på arbetsmarknaden borde få mer stöd än vad som ges nu, för annars så blir det svårt att bryta utanförskapet.

På min arbetsplats så anställer vi bara dessa grupper. Arbetsförmedlingen är inte alltid så rolig att ha att göra med. De försöker att minska bidragen hela tiden. Det är jobbigt med alla dessa förhandlingar som behövs inför en ny anställning. Samma procedur kommer varje år då det ska förhandlas på nytt för de som redan finns på arbetsplatsen.

Det är sällan som Arbetsförmedlingen berättar för den arbetssökande om alla de rättigheter som hen har. Genom att hålla tyst så sparar Arbetsförmedlingen en hel del pengar. Oavsett vem som kontaktar mig så informerar jag personen om de rättigheter som hen har, och allt det arbete som behövs för att Arbetsförmedlingen ska släppa till pengar så att en anställning ska kunna ske.

Det första en långtidsarbetslös behöver göra för att ha en rimlig chans är att se efter om hen kan bli kodad, dvs har fysiska och/eller psykiska problem som gör att de blir bortvalda av arbetsgivare. Många av de långtidsarbetslösa har ett eller flera funktionshinder. Det som förvånar mig är att deras arbetsförmedlare inte berättar för dem om de möjligheter som faktiskt finns om de går med på att bli kodade. Arbetsförmedlingen behöver papper från bland annat läkare på alla de funktionshinder som finns. Det är med andra ord mycket viktigt att ha en bra kontakt med sjukvården. Arbetsförmedlingen behöver massa papper, och ju fler desto bättre. De ska dessutom vara färska, ej äldre än två år.

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Fa-extra-stod/Har-du-en-funktionsnedsattning.html

Det finns stora grupper av invandrare som har mycket svårt att hitta ett arbete pga att de inte klarar av att göra sig förstådda på svenska. En del av dem har gått väldigt lite i skolan eller inget alls. De är analfabeter eller har gått i en koranskola i ett par år. Sanningen är den att det knappast går att finna ett arbete om  man inte behärskar svenska i tal och skrift. Den som vill arbeta som städare finner ganska så snart att arbetsgivaren kräver bra svenskakunskaper (både i tal och skrift), körkort och eventuellt bil, och dessutom minst 2-5 års arbetslivserfarenhet. Det är med andra ord inte som förr, då kunde invandrare utan utbildning få ett jobb snabbt fastän de inte kunde kommunicera på svenska.

Vad kan jag som arbetsgivare då göra för invandrarna? Cirka 20-30 procent av alla jag anställer är invandrare. Blir de fler så lär de sig inte vardagssvenska utan fortsätter med sitt gamla beteende. Jag brukar ta mig tid och berätta hur vi i Sverige skaffar vänner. Vi finner vänner då vi umgås med grannar, skolkamrater, fritidsverksamhet och arbetskamrater.

Om en invandrare vill hitta svenska vänner så är det inte alltid så lätt att finna dem, det kommer inte automatiskt. För om grannarna till största delen är invandrare så finner man inga svenska vänner där. Och i skolan så bildas det grupper helt spontant, och hur lätt är det för en invandrare att få svenska vänner då? Eftersom det är svårt för en del invandrare att få ett arbete så finner de inga vänner bland arbetskamrater.

Hoppet står till fritidsverksamheten. Det gäller att leta upp föreningar där det finns många svenskar och få invandrare och vara mycket aktiv i en sådan förening. Det fungerar inte så bra om en fotbollsintresserad ungdom letar upp en fotbollsförening som till största delen består av invandrare. Om man vill få svenska vänner så behöver man leta upp föreningar där många svenskar är aktiva. Det är enda sättet. Mellan 75-90 procent av alla jobb tillsätts genom kontakter. Arbetsförmedlingen förmedlar väldigt få jobb faktiskt.

En hel del invandrare som har mycket svårt att få arbete missar möjligheten till ett arbete då de inte vill ha praktik på olika arbetsplatser. En praktik handlar inte bara om att lära sig ett arbete, utan den största vinsten är att invandraren får möjlighet till att knyta kontakter med svenskar på arbetsplatsen.

Det räcker inte med en månads praktik och sedan börja att tjata på arbetsgivaren om att få ett jobb med lön. Man kan inte knyta an till en arbetsgivare så snabbt. Räkna med 1-2 år på samma ställe. Arbetsgivaren väljer i första hand att anställa familjemedlemmar och mycket goda vänner till redan anställda, och det tar mycket lång tid att bli en riktigt god vän. Praktikanten behöver med andra ord jobba på de sociala relationerna med dem som redan är anställda. Det handlar för det mesta inte alls om att lära sig ett arbete, för det går oftast fort.

Varför anställer arbetsgivare nästan bara familjemedlemmar och mycket goda vänner till redan anställda? Ett enda ord kan beskriva detta – trygghet. Man vet vad man får, för man vill inte köpa grisen i säcken. En arbetsgivare anställer hellre dessa pga att de lättare glider in i arbetsgruppen, även om personen ifråga har fel utbildning för jobbet ifråga. Det är viktigare att ha en stark social relation än att ha rätt utbildning.

En invandrare med rätt utbildning för ett jobb kan alltså se sig förbigången av en person med starka sociala kontakter, dvs som råkar vara familjemedlem eller mycket god vän till redan anställda. Det är bara på vissa specialistjobb som det inte fungerar så, exempelvis läkare, sjuksköterskor och andra där det krävs legitimation. Nyckeln till att finna ett arbete är mycket starka sociala kontakter med svenskar, och det tar ett antal år att bli en god vän med en svensk.

Just nu så söker jag invandrare som är i Etableringen, dvs de läser på SFI och inte har varit i Sverige så länge. Jag har kontaktat Arbetsförmedlingen flera gånger och har hittat rätt arbetsförmedlare som jag talat med. Jag vill ha ett antal någorlunda nyanlända invandrare som kan ha praktik på halvtid hos oss i 0,5-1 år och samtidigt så ska de studera på SFI. Sedan så kan jag tänka mig att anställa dem på halvtid under ett halvår med instegsjobb om de har skött sig under praktiktiden.

Det är fullständigt hopplöst att få fatt på invandrarna. Arbetsförmedlarna hjälper inte till och förmedlar detta. Jag är frustrerad och arg. Jag funderar på att skicka iväg några från jobbet och leta upp de ställen där invandrarna läser SFI och försöka att bli vän med några SFI-lärare, för Arbetsförmedlingen ställer inte upp. Jag har försökt ända sedan i januari. Det har snart gått elva månader. Vi ska även kontakta kommunen angående detta. Svårigheten är bara detta att hitta rätt tjänsteman på kommunen.

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.3485b9a713b6ad32ce15194/arbetstr%C3%A4ning+med+handledare_as.pdf

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.3485b9a713b6ad32ce15194/arbetstr%C3%A4ning+med+handledare_as.pdf

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Fa-extra-stod/Ny-i-Sverige/Instegsjobb.html

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.1fbbb864136729570f5800012438/insteg_sok.pdf

Ungdomar vill jobba. De flesta vill det i alla fall. Men för en del av dem så är det en ganska så stor omställning för dem. De är vana vid ett fritt liv då de kan göra som de vill. Jag har träffat på ungdomar som tackar nej till arbete som jag erbjuder dem. De tycker inte att jobbet är roligt. De är hellre arbetslösa än jobbar. Egentligen så borde jag anmäla deras vägran till Arbetsförmedlingen, men jag har inte brytt mig om att göra det då jag inte vill skaffa ovänner i onödan.

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Fa-extra-stod/Ar-du-under-25-ar-/Jobbgaranti-for-ungdomar.html

Konkurrensen på arbetsmarknaden är jättestor, och jag förstår de arbetare som blir arga då företaget som de jobbar på missar anbud och jobb pga att utländska företag tar jobben. Det finns egentligen bara två lösningar. Antingen så inför man som Tyskland gjort nu en minimilön, eller så ska det krävas att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige. För att detta ska kunna ske så behövs det lagändringar. Av de två lösningarna så föredrar jag den med svenska kollektivavtal. Ett estniskt företag med estniska anställda som jobbar här i Sverige ska tvingas att följa de svenska kollektivavtalen, annars så ska de inte få lov att arbeta här i Sverige.

Det behöver vara konkurrens på lika villkor, och så är det inte nu. Folk i Sverige blir jättearga, och jag förstår de arbetare som i ren ilska tänker rösta på Sverigedemokraterna. Det betyder inte att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna, för de är emot EU (som jag gillar), och de gillar bara Svenska kyrkan (jag gillar mångfald), de vill nästan stoppa invandringen (jag anser att invandrare är en tillgång för Sverige).

http://www.svt.se/nyheter/sverige/var-sjatte-lo-medlem-vill-rosta-pa-sd

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s