Evangelisation bland passiva medlemmar

mormon-missionaries-knocking-door-300x300En av de uppgifter som missionärerna har i Mormonkyrkan är att aktivera de passiva medlemmarna. Det är en viktig uppgift som tar lång tid.

Även i Katolska kyrkan så finns behovet av att få passiva medlemmar aktiva. De passiva katolikerna blir allt fler och fler i västvärlden.

http://www.dagen.se/nyheter/evangelisation-bland-kyrkans-forlorade-far/

Det är inte alltid så lätt att veta varför en medlem slutat upp att vara aktiv i kyrkan. Det kan naturligtvis vara som så att medlemmen har tappat sitt vittnesbörd, men det kan lika gärna handla om att personen blivit sjuk och inte orkat gå på mötena i kyrkan och vant sig vid att stanna hemma och titta på tv.

Ibland handlar det om en så enkel sak som att medlemmen har återfallit i gamla vanor som att dricka kaffe, och sedan känner de ett visst stressmoment om de går på mötena pga att de påminns om att man inte bör dricka kaffe. För man påminns om sina ovanor om man kommer till kyrkan. Ingen behöver säga något, utan man kommer ihåg undervisningen som man fick av missionärerna innan man blev döpt. Oftast handlar det om gamla ovanor som kaffe, te, alkohol, tobak, svordomar och annat.

Missionärernas uppgift är att försöka att uppmuntra den passive medlemmen till att komma till kyrkan trots sina gamla ovanor som fått greppet igen. Ganska så många passiva medlemmar har fått för sig att man måste vara perfekt om man ska komma på mötena. Men ingenting kunde vara mer fel.

Kyrkan består av en massa ofullkomliga människor som konstant kämpar med sina ovanor som de egentligen vill bli av med. Längtan efter att bli lik Jesus är stark. Men vad gör man då man märker att det är väldigt mycket ovanor kvar och att vägen är lång tills man blir lik Jesus. Många ger upp i onödan och glömmer att de som är aktiva också kämpar på i sina liv.

Den som är ensam känner sig ofta misslyckad. Ensam är inte stark utan svag. Tillsammans blir vi starka. Vi behöver få känna oss behövda trots att vi är ofullkomliga. För våra tankar virrar sig lätt bort och vi känner oss fördömda trots att vi inte är det. Det är lätt att älska en fullkomlig människa, men vem vill älska just mig eller dig? Vi är ju inte fullkomliga och vi gör fel och misstag ibland. Vem vill umgås med en människa som gör fel och misstag?

En del passiva medlemmar har blivit passiva på grund av att de fått uppleva andra människors ofullkomlighet och blivit arga och irriterade på dessa personer. Men hur lätt är det inte i dessa stunder att glömma sin egen ofullkomlighet?

Om en person vill umgås med mig eller dig trots våra ofullkomligheter, då handlar det om att de ger oss kärlek, nåd och barmhärtighet. Vågar vi vara sårbara i vår ofullkomlighet så att vi kan ta emot allt detta med öppna händer och sinnen?

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Mission och evangelisation, Samfund, kyrkor och religioner, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Evangelisation bland passiva medlemmar

  1. BDP skriver:

    Vad fint skrivet. Och det Kan nog tillämpas på de flesta människor och relationer, inte bara mormoner. På jobbet känner man press att vara perfekt och högpresterande också. När man inte kan leva upp till den idealbilden är det lätt att bli knäckt och bara vilja hoppa av allting.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s