Hur översatte Joseph Smith Mormons bok?

Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tror vi att Mormons bok översattes med hjälp av gudomlig inspiration.

…och att min tjänare, ja, Joseph Smith den yngre, sedan han fått nephiternas uppteckning skulle få förmågan att översätta Mormons bok genom Guds barmhärtighet och Guds kraft…” (L&F 1:29)

När Joseph översatte Mormons bok använde han sig av vissa hjälpmedel.

och gav honom, genom de tidigare beredda medlen, kraft från höjden till att översätta Mormons bok” (L&F 20:8)

Tittar man på de hänvisningar som ges till ordet ”medlen” så finner man att det åsyftas till Urim och Tummim. Dessa står omnämnda i Gamla Testamentet och i Mormons bok som siarredskap.

Det finns inte så mycket information om hur själva översättningsprocessen gick till. Joseph Smith tyckte inte själv att det var nödvändigt.

Brother Hyrum Smith said that he thought best that the information of the coming forth of the book of Mormon be related by Joseph himself to the Elders present that all might know for themselves. Br. Joseph Smith jr. said that it was not intended to tell the world all the particulars of the coming forth of the book of Mormon, & also said that it was not expedient for him to relate these things.
(Källa: Remarks delivered on October 25, 1831 Sirenes Burnet home, Orange, Cuyahoga County, Ohio. Oliver Cowdery record copied inte the Far West Record)

Kritiker till kyrkan brukar kritisera Smith för främst tre saker vad gäller översättningsprocessen. Det första är att han inte använde sig av guldplåtarna när han översatte, det andra är att han också använde en sten som översättningsredskap, vilken han hade använt när han letade skatter. Joseph Smith hade tidigare fått en uppdragsanställning av en person som trodde det fanns nedgrävda skatter i ett visst område och Joseph tog detta jobb under en period. Han försökte då använda sig av en sten för att kunna förutsäga var skatten fanns gömd. Tron på att använda magiska stenar var ingen ovanlig föreställning för det tidiga 1800-talet när mycket ansågs magiskt. Det tredje är att Joseph Smith ska ha placerat siarstenen i en hatt som han tittade ner i när han skulle översätta.

Joseph Smith skrev aldrig ner översättningen själv, utan hade olika skrivare till sin hjälp som han dikterade för. Emma Smith, Josephs fru, var en av dessa som skrev ner diktamen och vittnade själv om att Joseph inte hade något skrivet material, vare sig guldplåtar, avskrift av plåtarna eller andra böcker till hands när han dikterade.

Emma was once asked in a later interview if Joseph had read from any books or notes while dictating. She answered, ”He had neither,” and when pressed, added: ”If he had anything of the kind he could not have concealed it from me”” (Saints’ Herald 26 [Oct. 1, 1879]:290).

Förutom Urim och Tummim använde Joseph Smith sig av den siarsten som han också hade använt när han letade skatter. (Källa: FAIR. Joseph Smith/Seer stones) Enligt FAIR har kyrkan vid ett flertal tillfällen publicerat offentligt material där det också framgår att Smith inte bara använde Urim och Tummim, utan också denna siarsten.

När Joseph Smith översatte, kunde han lägga siarstenen i en hatt och se ner i hatten. Detta för att utestänga omgivande ljus. Detta förfaringssätt beskrivs av David Whitmer:

I will now give you a description of the manner in which the Book of Mormon was translated. Joseph would put the seer stone into a hat, drawing it closely around his face to exclude the light; and in the darkness the spiritual light would shine. A piece of something resembling parchment would appear, and on that appeared the writing. One character at a time would appear, and under it was the interpretation in English. Brother Joseph would read off the English to Oliver Cowdery, who was his principal scribe, and when it was written down and repeated to Brother Joseph to see if it was correct, then it would disappear, and another with the interpretation would appear. Thus the Book of Mormon was translated by the gift and power of God, and not by any power of man.(David Whitmer, An Address to All Believers in Christ (Richmond, MO: n.p., 1887), 12)

Gåvan att kunna översätta stod i samklang med hur troget Joseph höll Guds befallningar. När  en av Joseph Smiths skrivare som Joseph dikterade Mormons bok för, Martin Harris, gång på gång frågade Joseph om han inte kunde visa de 116 sidor som då var översatta av Mormons bok, till sin familj, fick han till sist tillåtelse av Smith, under förutsättning att bara familjen fick ta del av sidorna. Harris visade dock dessa sidor för utomstående och till slut blev sidorna stulna. Enligt Läran och Förbunden låg felet hos Joseph, som hade gått med på att lämna ifrån sig sidorna. Joseph Smiths förmåga att kunna översätta stod helt i samklang med lydnaden till Gud.

Se, du har anförtrotts dessa ting, men hur noggranna var inte dina befallningar. Och kom också ihåg de löften som gavs till dig, förutsatt att du inte överträdde dem.  Och se, hur ofta har du inte överträtt Guds bud och lagar och envisats med att följa människors övertalningar. Ty se, du skulle inte ha fruktat människor mer än Gud. Även om människor ringaktar Guds råd och föraktar hans ord, borde du ändå ha varit trofast, och då skulle Gud ha räckt ut sin arm och beskyddat dig mot motståndaren alla brinnande pilar, och han skulle ha varit med dig i varje prövostund. Se, du är Joseph, och du utvaldes att utföra Herrens verk, men om du inte är varsam, kommer du att falla på grund av överträdelse.”(L&F 3:5-9)

I Mormons bok står det på ett flertal ställen om begreppet ”små medel”.

Och Herren Gud använder sig av medel för att genomföra sina stora och eviga avsikter, och med mycket små medel bringar Herren de visa på skam och åstadkommer många själars frälsning.” (Alma 37:7)

När Herren närmar sig en människa så måste han göra det på den personens nivå. I detta fall mötte han Joseph Smith, en produkt av allt vad det innebär att leva i början av 1800-talet. Vid denna tid var tron på magi vanlig och för Joseph blev det inte konstigt att få veta att han som verktyg vid översättningsprocessen skulle använda en sten som han redan trodde var magisk. Från Gamla Testamentets läsning är vi redan bekanta med Arons stav som förvandlades till en orm  (2 Mos 7:10) eller profeten Bileam,vars åsna plötsligt började tala, när Bileam inte ville lyssna på Herrens ängel. (4 Mos 22:28). Ett annat känd exempel i Gamla Testamentet är när profeten Elisha uppmanar en spetälsk överbefälhavare att doppa sig sju gånger i floden Jordan för att bli kvitt sin spetälska. (2 Kung 5:1-14)

Idag har vi förmågan att tänka abstrakt, men på 1800-talet tänkte människor i mycket högre utsträckning konkret. Joseph Smith behövde inte tillgång till några plåtar för att under inspiration få ut en översättning, men för honom personligen, var det förmodligen viktigt att konkret ha något att titta och känna på och veta att detta var de ursprungliga plåtarna vars text han nu skulle omvandla till den tidens engelska.

Sammanfattningsvis kan sägas att den kritik som kritiker mot kyrkan framför angående översättningsprocessen inte är något som kyrkan på något sätt tillbakavisar och det är heller ingenting som inte står i samklang med Guds sätt att verka i relation till oss människor.

http://en.wikipedia.org/wiki/Golden_plates#Translating_the_plates

http://eom.byu.edu/index.php/Book_of_Mormon_Translation_By_Joseph_Smith

http://maxwellinstitute.byu.edu/publications/jbms/?vol=7&num=1&id=167

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Detta inlägg publicerades i Alla inlägg, Joseph Smith, Kyrkans historia, Missuppfattningar, Mormons bok, Skrifterna allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s