Martin Luther och judarna

Jag måste börja med det viktigaste – Marin Luther var en mycket viktig person. Han försökte att reformera kristendomen och ansågs vara en profet i Tyskland (och anses fortfarande vara detta av många). Reformationen hade som mål att komma tillbaka till urkristendomen, precis som Mormonkyrkans profet Joseph Smith också hade som mål.

Vad gör man då om man är en profet, reformator osv om man vill tillbaka till rötterna? Jo, man vill få bort allt det som man anser vara obibliskt. Sen vill man leta bland alla antika skrifter för att hitta tillbaka till det ursprungliga. Jag kan med nog fog påstå att utan reformatorerna så skulle inte Joseph Smith kunnat göra det som han gjorde, för han hade reformationen som grund att stå på.

Från början så var Luther entusiastisk när det gäller judarna. Äntligen skulle dessa människor nås av evangeliet, för de hade hindrats av kyrkans förfall och missat sanningen om Jesus Kristus. Så Luther satte igång och gjorde sitt bästa för att nå judar med evangeliet, men den allra största majoriteten av dem ville inte lyssna. Då blev Luther arg, ja rent ut sagt ”heligt vred” (enligt hans egen åsikt).

Istället för att vara förväntansfull och hoppas på att nå judarna så uppkom efter ett antal år denna vrede mot dem. Förr var han positiv till dem, men sedan så var de inte ens vatten värda, så han vräkte ur sig både det ena och det andra i ren ilska bara för att de inte ville bli kristna.

Naturligtvis så lyssnade folk på Luther för han hade talets gåva, och så skrev han en hel massa böcker också förstås som de läste. Luthers hat spred sig allt mer och mer tyvärr. Enligt forskare så blev nazismen inspirerad av Luther och hans åsikter, men de ansåg att Luther var för mjuk mot judarna. Luther ansåg att de var en religiös grupp medan nazismen ansåg dem vara en människoras. Sedan 1980-talet så har de allra flesta Lutherska kyrkor tagit avstånd från Luthers åsikter om judarna.

Man kan dra en parallell till Mormonkyrkans behandling av medlemmar med afrikansk härstamning. Från början så fick männen bli präster, men sedan smög det sig in en sedvänja det inte fanns något beslut på att inte tillåta dem att bli präster just då (men det skulle de få lov att bli senare i evigheten). Detta ändades först 1978, och de män med afrikansk härstamning som levde kunde få ta emot prästadömet då medan alla dem som avlidit fick det genom ställföreträdande ceremonier. I himlen så är vi alla lika, och vi kvinnor kommer att få lov att bli prästinnor, så vi lever på hoppet om att få något i framtiden (i evigheten).

Varken Martin Luther eller lutheraner var rasister, och det var inte heller Joseph Smith, Brigham Young eller andra profeter i Mormonkyrkan eller mormoner.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther_och_antisemitism

Detta inlägg publicerades i Alla inlägg, Avfallet, Joseph Smith, Judendom, Kyrkans historia, Profeter, profetior, Religionshistoria, Samfund, kyrkor och religioner, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s