Högsta vinsten två gånger!

För ett tag sedan kom jag i samspråk med en äldre medlem i kyrkan, vi kan kalla honom för Thorsten, som berättade om sin första hustrus död och hur han åter igen fann lyckan med en ny kvinna. Hans första hustru var svårt sjuk i många år. Kanske hade han påbörjat sitt sorgearbete långt innan hon slutligen dog. Ibland kan det vara så när döden inte kommer plötsligt, utan smyger sig på och blir något som man lever med varje dag.

En sommardag dog så Thorstens hustru efter flera års sjukdom. Åren av daglig skötsel och omsorg om hustrun fanns som ett vackert minne tillsammans med alla de fina år som de hade fått tillsammans. Tack vare sin tro kände han ingen sorg (han visste att hon nu var befriad från sjukdom och lidande och att hon var hans hustru även i livet härefter) men saknaden var stor.

Plötsligt stod han ensam. Han kunde leva precis som han ville.  Han började resa och röra på sig mer. Han besökte barnen och vänner. Han åkte över till USA. Kanske var detta början på ett i sig bra och friare liv, ingen att ta hänsyn till. Men det var inte så här han ville leva. Han kände att han började bli egoistisk. I ett äktenskap lär man sig att  ta hänsyn till varandra. Utan en hustru vid sin sida hade han inte samma förmåga att utvecklas och mogna som människa.

Efter inte alltför lång tid efter hustruns död insåg Thorsten att det liv han nu hade inte längre var hållbart.  I sina tankar började han söka efter kvinnor som han kände och sympatiserade med. Skulle han kunna skapa ett lyckligt förhållande till någon av dem? I sina böner bad han om Guds hjälp att göra det som är rätt.

En syster i hans församling som fick veta hur tankarna gick för Thorsten frågade varför han inte  åkte ut till de olika församlingarna och besökte de tänkbara kvinnorna?  Men han ville inte få namn om sig att han var ute och sökte en hustru. Han fortsatte att be, morgon såväl som kväll. Samtidigt som Thorsten bad om att finna en ny hustru att ha vid sin sida så fanns det en ensamstående kvinna, vi kan kalla henne för Karin, som var på gång med att skriva en artikel för Liahona, kyrkans tidning. Hon ville skriva om ett speciellt ämne, men visste inte vem som satt inne med de rätta fackkunskaperna. En väninna till henne som hon pratade med utbrast att Thorsten naturligtvis vore den bäste personen att vända sig till. Han hade nämligen arbetat inom det område som Karin skulle skriva om.

Karin kontaktade honom. De hade flera trevliga samtal och hur det var sig bjöd Karin in Thorsten till en aktivitets- och kulturdag för ensamstående vuxna  som skulle hållas under hösten. Thorsten tyckte att det var ett trevligt förslag. Ensamstående vuxna är en organisation för ogifta medlemmar i kyrkan som är äldre än 30 år. Thorsten kom dit, fick träffa folk och hade trevligt. De var ute på ett kulturellt evenemang och  dansade och åt god mat. Karin däremot såg inte Thorsten mycket av. Hon var nämligen fullt upptagen som ansvarig för hela evenemanget.

Julen närmade sig. Thorsten visste var han skulle fira jul, med en av sina barn och dennes familj. Men nyår? Han fick flera inbjudningar. Efter många om och men fick han en inbjudan till en familj som han kände sedan flera år tillbaka. Det skulle komma några familjer till nyårsmiddag och midnattsmys, men Thorsten kände att han skulle känna sig som femte hjulet under vagnen och sakna sin hustru ännu mer. Familjen som han var inbjuden till föreslog då att han helt enkelt skulle bjuda med sig någon kvinna som han kände. Thorsten funderade. Vem skulle han bjuda? Plötsligt kom han att tänka på Karin. Han pratade med henne och Karin ställde sig mycket positiv till att komma med. Det visade sig att Karin också kände denna familj och tidigare hälsat på dem och gjorde det gärna igen .

Så Karin kom med och de firade nyår tillsammans. Någon dag innan nyårsafton började Thorsten plötsligt fundera över Karin. När Thorsten så på nyårsdagen rakade sig och stod där med raklöddret över hela ansiktet och såg sig i spegeln kom plötsligt tanken; ”jag vill gifta mig med Karin.” Han hade känt Karin i många år och de hade alltid varit goda vänner, men några andra känslor än rent vänskapliga hade aldrig funnits. Han gick ner på knä i bön och frågade Herren. Han kände en varm känsla inombords och upplevde att Herren ställde sig positiv till att Karin skulle bli hans fru. Han fick också en mycket stark känsla av att hans första hustru gav sitt godkännande.

Jag berättar för Thorsten om en medlem i min församling, Ernst. När hans första hustru dog så gifte han om sig med en kvinna som han tidigare sällskapat med i sin ungdom. Kanske funderade Ernst över vad hans första fru skulle säga om att han gifte om sig. Jag vet faktiskt inte och kan inte längre fråga då Ernst sedan ett antal år tillbaka bor i Utah. Det jag minns är att han berättade om att på kvällen när han hade gift sig så kom han in i sovrummet där han skulle tillbringa natten med sin nya fru och där i rummet stod plötsligt hans första fru. Ernst berättar att hans framlidna fru kom till honom och berättade att hon på något sätt godkände att han hade valt att gifta om sig.

Idag har Thorsten och Karin varit gifta ca 15 år. Thorsten säger  om sina båda äktenskap att han har ”vunnit högsta vinsten två gånger!” Själv blir jag så glad när Thorsten berättar detta och frågar om jag får skriva om detta på ML eftersom jag är säker på att nånstans så kanske det finns en änkeman som sörjer sin hustru och inte har kommit så långt som Thorsten har. Kanske upplever en del änkemän i kyrkan det som svårt att tänka sig att gifta om sig eftersom de vet att deras avlidna hustru faktiskt finns i deras närhet. Även om kyrkan uppmuntrar ensamstående att gifta om sig så kanske det ändå finns de som tror att man bara kan uppleva lyckan en gång i sitt liv. Men så är det inte. Man kan faktiskt vinna högsta vinsten två gånger. Fråga Thorsten!

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Äktenskapet, Filosofiska tankar, Kvinna/feminism, Livet som mormon, Nåden, Uppmuntran och tröst. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Högsta vinsten två gånger!

  1. Gunnel Troberg skriver:

    @814ddab4c8f3a3d57781949a95351abc:disqus
    . Du är väl för rolig: ”Ni menar väl inte att man måste få godkännande av ett ”spöke” innan man gifter om sig?” Är man ateist så upplever man förmodligen att den man har varit gift med och inte längre lever är ”borta”, men om man är troende så behöver det inte vara så. Som medlem i kyrkan så vet vi att andevärlden är här. Våra döda nära och kära finns i vår närhet. Så naturligtvis kan jag förstå om vissa änkor/änkemän vill känna att deras man/fru som dött och lever i andevärlden accepterar deras val. Jag är glad att jag slipper tänka så eftersom jag är skild, men om jag hade varit änka så vet jag naturligtvis inte hur jag hade upplevt det. Som Uzagi uttrycker det så är inte detta reella doktriner i kyrkan, men en änkeman som gifter om sig för andra gången i templet vet om att han i evigheten har två hustrur i evigheten. Kyrkan uppmanar den som blivit ensamstående att gifta om sig, men det kanske finns de som tror att lycka är något som bara kan upplevas en gång i livet. Så är det definitivt inte, enligt vad vi lär i kyrkan. Det finns fler än en person som kan vara den rätta.

    Gilla

  2. BDP skriver:

    Det är väl många som gifter om sig utan att ha fått ”andebesök” och utan att ha fått ”grönt ljus” av sina döda exmakar?  Ni menar väl inte att man måste få godkännande av ett ”spöke” innan man gifter om sig?

    Gilla

    • Uzagi skriver:

      Absolut, de flesta (skulle jag tro) som gifter om sig har inte den här erfarenheten. Den här berättelsen var Thorstens upplevelse, inte ett uttryck för doktrin.

      Man får inte glöma att den här bloggen är en personlig blogg och inte en officiell blogg för Mormonerna. Annars kanske man får för sig att man måste laga alla recept som publiceras här och gilla dem också om man är Mormon. 😉

      Gilla

  3. Gunnel Troberg skriver:

    Varför ställa kärleken till Gud MOT kärleken till familjen?? Jag förstår inte riktigt varför. I kärleksbudskapet finns både kärleken till Gud OCH kärleken till nästan med. Älska Herren din Gud… älska din nästa såsom dig själv.

    Jag blev väldigt rörd när denne man delade med sig av sin berättelse. Han stod en hel timme i gästhemmet och berättade i detalj för mig och en annan medlem om sin andliga upplevelse. Allt fick inte finnas med i berättelsen, men jag skickade över ett utkast jag skrivit och han ändrade och kortade ner så han fick inlägget som han själv ville ha det, bla ändrade han sorg till saknad för han har en enormt stark tro och har ett flertal gånger upplevt mäktiga andliga manifestationer. Jag fick en känsla inom mig när jag hörde denne broder berätta att det fanns andra medmänniskor som borde ta del av denna berättelse som själv kanske förlorat sin äkta hälft.

    Gilla

  4. Bahra skriver:

    Till Magnus: Självklart är relationen till Gud det viktigaste.

    Men menar du att det inte finns kärlek och lycka att hämta i ett äktenskap eller familj? Varför bryr du dig i så fall själv om att vara gift och ha en familj?

    Hur ställer du dig till ”Det är inte bra för mannen att vara ensam” som Gud säger?

    Gilla

    • Magnus Ifver skriver:

      Gud säger väl lite annat också? Vad säger Han till Paulus t ex?

      Gilla

      • Uzagi skriver:

         Han sa en hel del saker till Paulus. Kan du försöka vara lite mer specifik?

        Gilla

      • Viggo skriver:

        Ja, vad säger han till Paulus?

        Gilla

      • Bahra skriver:

        Magnus, nu frågar jag ju inte om ”lite annat”, jag frågar ju om det här.

        Menar du att det inte finns kärlek och lycka att hämta i ett äktenskap eller familj? Varför bryr du dig i så fall själv om att vara gift och ha en familj?

        Hur ställer du dig till ”Det är inte bra för mannen att vara ensam” som Gud säger?

        Gilla

  5. Bahra skriver:

    Bra inlägg Gunnel. Jag trycker på ”gilla-knappen” (efterssom det finns en sådan nu 🙂 )

    Gilla

  6. Magnus skriver:

    Lyckan är väl relationen till Gud och inte den till en partner?

    Gilla

  7. Magnus Ifver skriver:

    Lyckan är väl relationen till Gud och inte den till en partner?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s