Igår, idag och evangeliet

I Metro (110922) stod en artikel där författaren jämförde 1970-talet med idag. Vilken tid var bäst?

Eftersom jag växte upp på 1970-talet så har i varjefall jag vissa minnen som jag starkt förknippar med detta årtionde. Det var progg -staten och kapitalet, färgerna var orange, illgrön och diarrebrun, lejongul tror jag att det kallades för.

Jag växte upp med socialrealistiska böcker som den om musen Minna som dog. Till sist fanns bara benbitarna kvar som en fågel plockade. Usch vad jag grät varje gång jag läste den boken. Och så var det dessa ”så var det böcker”. Så var det då farfar dog, så var det då mamma och pappa skildes osv. Ingen kul läsning precis, men det var tidevarvet då barn skulle få presenterat den hårda verkligheten.

Jag minns hur rädd jag var för Sovjetunionen och för att det skulle bli krig. Mörka bilder målades upp om tilltagande miljöförstöring utan hopp om en förändring. Det var ett årtionde av glamour, men också ett osminkat årtionde när kvinnor dög som de var. Folkmusikvågen poppade upp. Var man klädd i palestinasjal, näbbstövlar, bar fjällräven ryggsäck, hade runda glasögon och rödfärgat hår var man garanterat kommunist.

Det är i varje fall mitt röriga minne av sjuttiotalet. Idag talar vi om hållbar utveckling. Det finns hopp för miljön, vi källsorterar, men tycks ha glömt 70-talets slogan ”håll Sverige rent”. Anita och Televinken är också glömt, men föräldrar följer idag sina småttingar till skolan ända tills de börjar mellanstadiet. Själv gick jag en kilometer till skolan varje dag från det att jag var sju år. Hade en nyckel om halsen och fick vänta några timmar hemma tills mamma kom hem från jobbet.

Idag lever vi i en hoppfull miljö där fredsprocesser är viktiga. Sovjet föll och nu tar vi del av demokratiprocesser i de muslimska länderna. Kvinnor idag ska helst inte vara naturliga. Alla vet vad botox är, plastikläkare tjänar en förmögenhet på de omöjliga kvinnoideal vi har idag när alla kvinnor helst ska se ut som fotomodeller.

Globalisering är ett viktigt ledord. Internet skulle förmodligen betraktas som ren fantasy på sjuttiotalet då vi i bästa fall kunde ta del av två tv-kanaler och tecknade serier vid jultid. Samtidigt undrar jag hur många barn idag som flyger drake och hoppar twist.

Sammanfattningsvis så kan jag inte svara på vilket årtionde som jag tycker är bäst. På något sätt känns det mer handlingskraftigt idag. Vi kan förändra samhällen och nationer, vi kan bekämpa miljöförstöringen, men kanske att vi ska ändra för mycket? ”Makeover” kan ju vara bra, men inte när det gäller onaturliga, överdrivna kvinnoideal. Barn idag är för överbeskyddade, tycker jag som klarade mycket som sjuåring, men får veta att mina egna barn inte får ta sig hem själva från skolan innan tio års ålder. Modet har jag helt tappat räkningen på. Det snurrar bara på fortare och fortare eller så är det jag som blivit för gammal.

Mitt i all denna förvirring och rädsla och ideal och makeover så känner jag en stor trygghet i att ha evangeliet i mitt liv. Jag vet vad som är rätt och fel, vad som är viktigt och oviktigt. Jag kan läsa skrifterna för mina barn och känna att vi människor trots allt är bra lika, trots ett spann på tusentals år. Villkoren för människan förändras förstås. I Gamla Testamentet var livet hårt och präglades av fysiska straff. I Nya Testamentets värld kämpar Jesus med en humanare människosyn, samtidigt som vi istället kan ana en andlig död för de människor som vänder sig från Gud.

Samtidigt förstår jag evangeliet bättre utifrån de ideal som präglade de olika årtiondena. När jag var tonåring började jag bättre förstå Kristus helt enkelt genom att lyssna på Jesu Christ Superstar. Jesus var ingen dammig figur för 2000 år sedan. Han lever och är aktuell för dig och mig idag. Jag känner tacksamhet över att ha levt både under sjuttiotalet och idag och ser fram emot en ålderdom med ytterligare förändringar i samhället som gör att jag förstår evangeliet ännu bättre!

Jag vet att vår kyrka inte är odelat positiv till Jesus Christ Superstar eftersom Maria Magdala framställs som prostituerad i musikalen. Men känslan finns där för hur viktig Kristus är idag och för den andliga revolutionär som han faktiskt var…och är!

Om gunneltroberg

Dikter, texter, mat, musik och allt annat som gör livet levbart.
Det här inlägget postades i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Livet som mormon, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s