Konciliet i Orienten i Antiokia 325

Med anledning av att kejsar Konstantin kom till makten och kristendomen blev en religion i det romerska imperiet, så påbörjade den trinitarianska grupperingen av biskopar att organisera sig.

Konstantin hade enat riket politiskt, men han var bekymrad över att finna att kristendomen var splittrad i många olika grupperingar.

Konstantin, som definitivt inte förstod betydelsen av de teologiska kontroverserna, skickade sin främsta kyrkliga rådgivare, biskop Ossius av Cordoba med brev till både biskop Alexander av Alexandria och Arius.

I breven försökte han få  dem att bli eniga genom att säga till dem att deras oenighet bara var en fråga om ord. Konstantin sa att båda var väldigt överens om viktiga läror och att ingen var inblandade i kätteri. Breven misslyckades med sitt mål då de inte ville enas om teologin.

Både Konstantin och Ossius insåg att något behövde göras, så därför kallade de till ett möte i Antiokia i Orienten så att enighet skulle uppstå. Konstantin och Ossius föredrog trinitarianerna, och ville genom ett möte övertyga anti-trinitarianerna att byta sida så att kyrkan skulle kunna enas.

Biskop Ossius var ordförande över konciliet i Orienten i Antiokia i början av 325, och där deltog 59 biskopar, varav 46 skulle komma att närvara vid konciliet i Nicaea under sommaren 325. Detta koncilium i Antiokia var en föregångare till den senare konciliet i Nicaea 325.

Vid konciliet i Antiokia så fördömdes arianismen, och en trosbekännelse som liknar den alexandrinska trosbekännelsen utfärdades, och tre biskopar som vägrade att komma överens med de andra biskoparna om den teologiska tolkningen i detta koncilium bannlystes preliminärt tills konciliet i Nicaea hade genomförts.

Trots mötet i Antiokia så var inte läget stabiliserat i kristendomen, så ett nytt större koncilium behövdes anordnas. Detta skulle ske under sommaren i Nicaea 325 i Konstantins sommarpalats. Där presiderade Konstantin själv över mötet för att försäkra sig om att allt skulle bli som han ville. Av de ca 1800 biskoparna som fanns i hela Romarriket så närvarade ca 250-318 stycken. De flesta av de närvarande biskoparna var från den östra delen av Romarriket.

Kejsar Konstantin kunde under stort inflytande av biskop Ossius sjösätta en ny kyrka genom att utfärda kejserliga påbud och uttalanden. De biskopar som inte lydde skulle bli exkommunicerade och dödas.

http://www.fourthcentury.com/council-of-antioch-ad-325/

http://books.google.se/books?id=tclFM-nRh2IC&pg=PA146&dq=Synod+of+Antioch+(325)&hl=sv&sa=X&ei=FDwgVITKHIX4yQPX-oLoCQ&ved=0CB8Q6AEwAA#v=onepage&q=Synod%20of%20Antioch%20(325)&f=false

http://en.wikipedia.org/wiki/First_Council_of_Nicaea

 

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Religionshistoria, Samfund, kyrkor och religioner, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s