Skådespelaren Mark Ruffalo berättar på PBS Tavis Smiley om sina upplevelser i barndomen.

Som åttaåring ville hans farmor att Ruffalo skulle bli frälst. Hon bad honom gå på ett möte i en evangelikal kyrka där Jimmy Swaggart predikade.

Förutom de vuxna så var där många barn närvarande också. Det blev till slut dags för barnen att gå längst fram i lokalen.

Predikanten bad och lade sina händer på dem, och de föll som furor allihopa. Alla utom Ruffalo.

Han kände sig skuldmedveten och som om han vore Anti-krist själv. Han undrade för sig själv varför Gud kunde beröra alla andra utom honom.

Så han bad och väntade och väntade. Till slut så orkade han inte vänta längre utan fejkade sin frälsning och bestämde sig för att falla.

Många år senare fick han veta att de andra barnen också fejkade det. Ruffalo sa att den fejkade frälsningen var hans första erfarenhet som skådespelare.

Vad händer på evangelikala möten som har mycket känsloyttringar? Detta frågar sig många kristna.

Det är mycket vanligt att man i evangelikala kyrkor ser på frälsningen som en engångsföreteelse.

Men allt fler kristna börjar se på frälsningen som en process som tar tid, och innefattar hela livet. Så ser man på det i Mormonkyrkan också. YouTube