Bekännelse

Bekännelse. I den Augsburgska bekännelsen finns det fördömelser över dem som inte accepterar barndop och att barn blir frälsta genom detta dop.

Även dem som inte accepterar att staten har rätt att verkställa dödsstraff blir fördömd.

Den Augsburgska bekännelsen förbannar vederdöpare och heretiker, och den tillhör Svenska kyrkans bekännelseskrifter än idag.

Hur hanterar SvK detta idag? Jo, de har en historisk-kritisk syn på dem.

De grundläggande dokumenten är inte några regelsamlingar utan har mer karaktären av vägmärken som visar riktningen för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Det har funnits förslag om att rensa bland de olika bekännelseskrifterna, men då kan folk få för sig att SvK står för det som är kvar, och det gör de inte.

SvK bekänner inte allt som står i bekännelseskrifterna. Detta är naturligt, då man måste se till den tidsperiod och kulturella sammanhang som det skrevs.

Man gör exakt lika dant i Mormonkyrkan. Man behåller alla skrifter och rensar inte bland skrifterna.

Man har inte en historisk-kritisk syn på dem, utan mera en förståelse historiskt för när, var, hur och varför allt skedde.

Dagens profet är den viktiga och har inflytande, för han lever. De som dött sätts på en ”hylla” och har mycket mindre betydelse och inflytande.

Allt detta har kritiker svårt för att förstå tyvärr.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Missuppfattningar, Religionshistoria, Samfund, kyrkor och religioner, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s