Precis när jag sitter i lugn och ro, och ber i mina tankar till Gud, då dyker pappa upp. Alla som känner mig vet om att han är död. Men nu dök han upp som i en stark mental bild medan jag satt där och blundade. Pappa var mycket mycket yngre än den åldern han var när han dog. Då var han riktigt gammal, och nu var han 30-40 år. Han sträckte ut sina armar till mig och ville nå mig. Det gick inte riktigt, för han är där på andra sidan och jag är här. Att man kan längta så mycket efter någon alltså. Tur att mamma lever, hon är på sätt och vis den enda länken till pappa. Pappa undrade hur jag har det. Jag hoppas han förstod att jag saknar honom. Det är en märklig grej, detta med en inre mental och själslig bildtelefon. Gud har gett oss människor något som vi behöver vara rädda om, en himmelsk bildtelefon. Jag hoppas folk förstår varför jag inte använder alkohol, droger eller tobak. Den himmelska bildtelefonen fungerar inte då. Det blir störningar på linjen. Må gott!