Hur mycket måste en mormon tro egentligen?

Det bästa vore väl om mormoner trodde på allting jättemycket, eller hur? Men så är det inte. Inte i verkligheten i alla fall. Precis som i ett äktenskap eller i en relation, så finns det stunder då man bara vill ge sig av för att man tror att gräset är grönare någon annan stans. Det är naturligt. Alla känner det någon gång i livet. Det är detta som är en del av livets prövningar.

Ibland tycker man att ens man är fantastisk och helt underbar, och allt han gör är rätt. Andra gånger i livet tycker man att allt han gör är fel. Det är så mycket känslor med, när det gäller relationer. Det är lika dant med vår relation med Mormonkyrkan. Det kan mycket väl finnas stunder då man inte ens orkar tro på Jesus, andra gånger så är man så trött på Bibeln och man vill bara läsa Mormons bok. Sedan vill man ett tag senare lägga Mormons bok på hyllan och läser bara Bibeln. Det är lätt att bli ”periodare” om man säger som så. Detta är också ett naturligt beteende.

Det finns så många människor i Mormonkyrkan, så det är inte lätt att komma överens med alla. Det är målet naturligtvis, men vi måste räkna med personkemin. Gud har skapat personkemin också, och den kan göra vem som helst irriterad ibland. Ni vet vad jag menar, eller hur. Tänk er när samma person alltid kommer för sent till mötena, och biskopen kan aldrig be honom eller henne om att leda inledningsbönen. För det är innan mötet som biskopen frågar medlemmar om de är villiga att be. De som kommer i tid blir nog en aning irriterade av att vissa drar fötterna efter sig. Personkemi och olika sätt att se på det här med tid.

Hur mycket eller lite behöver man då tro på Mormonkyrkans teologi egentligen? Det är en intressant fråga faktiskt. För den som redan är medlem, och trodde då på budskapet – då blir personen inte utslängd om han eller hon börjar att grubbla och tvivla. Det vore inhumant. Så länge som man inte bestämmer sig för att sprida sina grubblerier och tvivel till andra, utan håller dem för sig själv, så länge kan personen stanna. Mormonkyrkan vill ha ordning i gruppen, och så länge ingen sprider kaos eller splittring, då är allt ok.

Problemet kommer om den grubblande och tvivlande medlemmen börjar att verka som en ”tvivlets och grubbleriets” missionär i Mormonkyrkan. Om han eller hon vandrar runt bland medlemmarna och gör hembesök, ringer och skriver brev mm, och berättar om alla dessa grubblerier och tvivel och pratar illa om Mormonkyrkan. Där går gränsen. Det går inte att göra så. Precis som ett samhälle inte kan fungera utan struktur, så kan inte en kyrka fungera utan detta heller.

När gerillagrupper springer omkring och detonerar bomber, allt i syfte för att skada samhället, då kommer polisen eller militären. Lika dant när en andlig gerillagrupp springer omkring i Mormonkyrkan eller någon annan religiös grupp. Om de släpper bomber (berättar om grubblerier och tvivel för andra) så kommer förr eller senare den andliga polisen.

Så, hur mycket behöver man tro på Mormonkyrkans budskap och ändå få lov att stanna kvar? Det beror precis på hur man beter sig. Det kan finnas de som tror ganska lite, men ändå vill stanna kvar. De har bestämt sig och stannar för att de själva vill. Ingen annan har tvingat dem. De lever ett lugnt liv och stör ingen annan, och livet flyter på.

Men, det finns personer som bara måste springa runt och sprida tvivel och grubblerier, och bara vill göra sitt bästa för att övertyga andra om sin ståndpunkt. De missionerar med sin privata tro i en annan kyrka. Inte en enda kyrka skulle tillåta detta. Inte i längden i alla fall. De flesta går självmant då de inser att de andra medlemmarna inte vill lyssna. Men en del blir uteslutna. Det är inte kul, och det är mycket smärtsamt för alla, även för de medlemmar som stannar kvar.

En av kyrkans viktiga uppgifter är att hålla ihop gruppen. Och i gruppen finns de som har lite tro och andra har mycket tro. Det går att växa i tro, men det går också att minska i tro om man inte är försiktig. Allt beror på hur man lever. Hur mycket vi tror beror ofta på hur vi mår psykiskt och fysiskt. Det är lättare att tro om man har framgång i livet. Det är därför som fiender till kyrkan gör sitt bästa för att förpesta livet för medlemmarna i Mormonkyrkan. För de vet att om de gör livet tillräckligt svårt för dem, då tappar de sin tro. Vissa gör väldigt mycket för att sabotera andra människors tro.

På 1800-talet så var Svenska Kyrkan mycket aktiv i att se till att människor som gjorde omvändelsedop förlorade sina arbeten. Personer som tagit sig upp ur sitt missbruk och blivit frälsta, kunde senare förlora jobb och därmed hem. De förlorade sin försörjning och i värsta fall var de snart tillbaka i träsket. Och då kunde prästerna i Svenska Kyrkan säga till varandra – titta på det där omvändelsedopet, det hjälpte dem ingenting. Vårat dop är rätt, titta på våra duktiga medlemmar. Jo jag tackar, så gjorde Svenska Kyrkan. De satte även folk på vatten och bröd i flera veckor som straff i fängelsehålorna.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Livet som mormon, Missuppfattningar, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s