Hjälpsamhet

Min arbetskamrat ringde och sa att bromsarna på hans bil tagit slut. Han hade tillbringat eftermiddagen med att montera bort de gamla, och insåg sedan att de nya han köpt in inte passade. Jag erbjöd honom att låna min bil om han skjutsade mig dit jag behövde åka. Han blev jätteglad förstås, för jag erbjöd honom att låna min bil innan han ens hann fråga.

Jag har inte som vana att låna ut min bil, för den gamla skrutten är min, bara min. Men nu råkar min arbetskamrat också vara medlem i Mormonkyrkan, och han har hjälpt mig när mitt bilbatteri tog slut och många andra tillfällen. Han skjutsade mig i tre dagar. En annan medlem hjälpte mig byta bilbatteriet.

Jag ger mig den på att de som inte tycker om Mormonkyrkan, nu vill hävda att det inte är hälsosamt att vara så hjälpsamma och att få hjälp. De tycker att sådant beteende är farligt och gör oss beroende av varandra. Men där känner jag att jag vill protestera, för om jag inte fått hjälp så hade det kostat mig mycket att betala för det hela.

På grund av att jag är medlem i Mormonkyrkan, så får jag hjälp fritt som jag annars hade behövt betala för hos någon företagare. Denna hjälp är nog värd flera tusen kronor varje år. Visst, jag hjälper andra i Mormonkyrkan, men sett ur min synvinkel så ger jag bort av min tid.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Ekonomi, Livet som mormon. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s