Frälsande nåd eller frälsande gärningar

När jag surfar runt på internet så ser jag så mycket lögner som anti-mormoner sprider om Mormonkyrkan och dess teologi. Först och främst så påstår de att Mormonkyrkan står för en teologi som innebär att man blir frälst av gärningar. Pyttsan heller! Dra något gammalt över er när ni sprider sådana lögner om oss. Det värsta är att de drar upp det hela gång på gång, som en papegoja: kakaka-kakaka-kakaka!!! Så låter det hela tiden. Mormoner är kristna och tror inte att gärningar är frälsande. Absolut inte.

Vad mormoner säger, är istället att det finns två sorters tro: en tro som är levande och inbegriper gärningar, och en tro som är död och inte inbegriper gärningar. Sedan ska man rent krasst titta på frukten (gärningarna) för att se om det finns en sann och levande tro eller ej. Munnen kan prata så mycket: blablabla-blablabla! Men vad ligger bakom dessa ord. Är det något där eller är det ingenting?!

Inte en enda gärning kan frälsa oss, för det kan bara Jesus Kristus göra. Fast om man kan räkna ett medvetet beslut att vilja tro på Jesus och bli en efterföljare, då är det det. Sedan finns det två sorters uppfattningar här. Den ena gruppen kristna tror att bara en del människor har fått tron på Jesus som gåva och andra inte, och då är det redan förutbestämt att vissa kommer att tro och andra inte. Men då kommer moralens väktare och protesterar. ”Inte kan väl Gud hålla på och välja och vraka så där, heller? För det innebär ju att en del människor vore förutbestämda till helvetet ju.”

Andra gruppen av kristna tror att alla människor har förmågan att tro på Jesus Kristus, och att Gud inte alls väljer och vrakar bland människorna. Mormonerna tillhör den sistnämnda gruppen, för vi tror att Gud har gett alla människor förmågan att tro på Jesus Kristus. Fattas bara annars.

Men vad skall man ha gärningarna till då? Gud behöver händer och fötter, pengar och andra resurser. Han är inte här just nu i fysisk gestalt, men jobbet måste göras ändå, dvs Guds vilja. För inte är det väl så att du ber Gud om hjälp i bön över saker och ting? Jag menar, gör du det och tror att han skall hjälpa dig? Alltså, Gud är inte här, förutom den Helige Ande. Vi människor + den Helige Ande tillsammans gör saker och ting.

Om vi människor lägger av så blir ingenting gjort. Så … så länge som människor förväntar sig bönesvar på sina problem, och de suckar och klagar till Gud över allt, och de gråter och kvider av förtvivlan … precis så länge så måste någon uppfylla dessa önskemål För du tror väl inte att bönesvar dimper ner från himlen magiskt med ett ”poff” om man viftar med ett spö? Om du tror det, då har du problem. Det fungerar inte så när det gäller bön.

Om vi inte gör någonting så händer ingenting, och vill vi ha det så? Näe … skulle inte tro det. Men, när vi inser att det är vi som behöver göra Guds vilja och se till att goda saker sker, så att folk får bönesvar … tror vi då att dessa gärningar räddar oss? Näe. Vi tror att tron på Jesus Kristus frälser, men det måste vara en kärleksfull tro där gärningar ingår.

Tro och gärningar, tillsammans är det som ett mynt med två sidor. Krona och klave. Hur skulle myntet se ut med en krona på bägge sidor, eller en klave på bägge sidor? Det myntet skulle vi inte kunna handla för i affärerna. Och vem har sett en envingad fågel flyga? Inte jag i alla fall.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Frälsning, Livet som mormon, Missuppfattningar, Mormoner är kristna, Teologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s