Den enda överlevande efter ett skeppsbrott hade spolats upp på en liten obebodd ö. Han bad febrilt till Gud att rädda honom, och varje dag spanade han över horisonten för att få hjälp, men ingen tycktes komma till räddning. Utmattad lyckades han till slut bygga en liten koja av drivved för att skydda honom från naturens element och för att förvara sina få ägodelar.

Men så en dag, efter att ha spanat efter mat, kom han hem bara för att hitta sin lilla koja i brand, och rök slingrade sig upp i skyn. Det värsta hade hänt … allt var förlorat! Han blev slagen av sorg och ilska. ”Gud, hur kunde du göra så här mot mig?” grät han.

Emellertid, tidigt nästa dag, väcktes han av ljudet av ett fartyg som närmade sig ön. Det hade kommit för att rädda honom. ”Hur visste ni att jag var här?” frågade den trötta mannen sina räddare.

”Vi såg din röksignal!” svarade de.