En blodig historia

När kejsar Konstantin bekände sin omvändelse år 313 eKr så sågs det som en stor triumf. Föga anade man de tragiska konsekvenser som skulle komma pga denna nya förening av kyrkan och den romerska staten.

Det blev en mycket blodig historia. Det etablerades en hirarki som skulle utvecklas till den Romersk Katolska Kyrkan. Det finns stora frågetecken kring Konstantins påstådda omvändelse.

Spädbarnsdopet började dyka upp i kyrkan på 100-talet eKr, och kan ha influerats av Baaldyrkare som utförde spädbarnsdop. På 200-talet så började de infiltrera den kristna kyrkan.

De kristna som inte accepterade spädbarnsdopet blev kallade för öknamnet anabaptister. De som accepterade spädbarnsdopet trodde att bebisar var syndiga och behövde döpas snarast möjligt för att bli frälsta. Ju tidigare desto bättre.

Ordet ”anabaptist” betyder ”döpa sig en gång till,” då de trodde att bebisar föds syndfria och oskyldiga.

De var döpta först som bebis och senare i livet gjorde de ett omvändelsedop, dvs ett dop till, därav namnet anabaptist. De skulle senare kallas för baptister.

En av de första lagarna som stadfästes sedan kyrka och stat slogs ihop var den om spädbarnsdopet, som blev lag i romersk riket år 416 eKr.

Då blev det lag på att alla spädbarn i hela romarriket skulle döpas av en auktoriserad romersk präst… eller annars!

De som vägrade fick öknamnet anabaptister, och de blev förföljda utan nåd för att de inte inordnade sig i ledet.

Vägkanterna på vägarna ut ur Rom pryddes av pålar med avhuggna huvud av anabaptister, i flera mil.

Under 500-talet så utfärdade kejsar Justinius ett dekret att alla odöpta föräldrar med barn skulle ge sig till känna.

Det enda dop som godkändes var av de auktoriserade romerska prästerna. Leo III utfärdade ett dekret år 723 eKr att med våld tvinga alla judar och monatister (anabaptister) att döpas.

Mot slutet av 500-talet så hade spädbarnsdopet utvecklats till en jättestor pengaindustri med administrationsavgifter för spädbarnsdopet.

Alla, både fattiga och rika, ville döpa sina spädbarn, för vem vågade låta sitt spädbarn dö ofrälst?

De som inte kunde betala de höga administrationsavgifterna för spädbarnsdopet fick lov att ge en bit av sin jord som de ägde i utbyte mot att prästen utförde spädbarnsdopet.

Det var på detta sättet som den Romersk Katolska Kyrkan blev rik och kom att äga vissa länder som t.ex. Mexiko och Tjeckoslovakien.

Vad fick anabaptisterna utstå för sin tro? De blev satta i en järnjungfru där spikar genomborrade deras kroppar.

De lades på marken, och rep fästes på de bägge armarna och benen, och fyra hästar spändes fast och drog åt olika håll så att de slets sönder i fyra delar.

En del fick kokhet vax hällt i deras öron, och andra fick tungan utsliten med heta tänger, vissa fick delar av sina kroppar bortskurna, gravida kvinnor fick sina magar uppskurna och fostret kastat till vilda djur allt medan kvinnans man var tvungen att se på.

Denna blodiga historia om kejsar Konstantin och efterföljande romerska kejsare är både blodig och grym.

När en religion får patent på statsapparaten i ett land, då lyder man eller dör, eller flyr om man hinner komma undan.

Barndop kan se skenbart gulligt och vackert ut, men det är en hednisk rit där många miljoner kristna fått sätta livet till då de inte ville lyda Rom.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Avfallet, Kyrkans historia, Religionshistoria. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s