Kråkan och kannan – en fabel av Aesop

En kråka som höll på att förgås av törst såg en kanna, och hoppades att hitta vatten, flög till den med förtjusning. När han kommit dit upptäckte han till sin sorg att den innehöll så lite vatten som han omöjligen kunde nå till.

Han försökte alla sätt han kunde tänka på för att nå vattnet, men alla hans ansträngningar var förgäves. Till slut samlade han så många stenar som han kunde bära och tappade dem en och en med sin näbb i kannan, tills han fått vattnet inom räckhåll och därmed räddade sitt liv.

Sensmoral: Nöden är uppfinningarnas moder.

Det här inlägget postades i Alla inlägg, Tänkvärda ord och berättelser. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s