-
Vi tror på Gud, den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden. -
Vi tror att människorna kommer att straffas för sina egna synder och inte för Adams överträdelse.
-
Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad till evangeliets lagar och förordningar.
-
Vi tror att evangeliets första grundsatser och förordningar är: Tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse, nedsänkningsdop till syndernas förlåtelse, handpåläggning för den Helige Andens gåva.
-
Vi tror att en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och handpåläggning av dem som har myndighet.
-
Vi tror på samma organisation som i den ursprungliga kyrkan, nämligen apostlar, profeter, herdar, lärare, evangelister och så vidare.
-
Vi tror på tungomålsgåvan, profetia, uppenbarelse, syner, helbrägdagörelse, uttydning av tungomål och så vidare.
-
Vi tror att Bibeln är Guds ord i den mån den är rätt översatt. Vi tror också att Mormons bok är Guds ord.
-
Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.
-
Vi tror på Israels bokstavliga insamling och de tio stammarnas återkomst, att Sion (Nya Jerusalem) kommer att grundläggas på det amerikanska fastlandet, att Kristus personligen kommer att regera på jorden samt att jorden kommer att förnyas och erhålla sin paradisiska härlighet.
-
Vi gör anspråk på förmånen att dyrka Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt samvetes bjudande och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbedja hur, var eller vad de vill.
-
Vi tror på att erkänna konungar, presidenter, styresmän och domstolar samt att lyda, ära och understödja lagarna.
-
Vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, barmhärtiga och dygdiga och att göra gott mot alla, ja, vi kan verkligen säga att vi följer Paulus uppmaning: Vi tror allting, vi hoppas allting, vi har uthärdat mycket och hoppas kunna uthärda allting. Vi söker efter allt som är dygdigt, älskligt, prisvärt och gott.
Beskrivning
Mormonlady and Friends är en blogg som hjälper medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att dela sin tro på Jesus Kristus via internet så att intresserade människor kan lära sig mer om kyrkans läror och medlemmars tro och liv.
Bloggen skapades 2009 av Mormonlady som en motpol till all den negativa och osakliga information som sprids på internet om kyrkan.
Skribenter på bloggen kan vara både medlemmar i kyrkan samt ickemedlemmar, både regelbundna skribenter och gästkrönikörer. Varje skribent ansvarar själv för innehållet i sitt blogginlägg och behöver inte spegla Mormonladys åsikter.
Kommentarer på bloggen ska göras på svenska, norska, danska eller engelska.
Det här är ingen officiell webbplats för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Författare
Arkiv
Kategorier
Meta
Nr 4 svarar på huruvida mormoner kan känna sig förlåtna.
Nr 8 är aktuell eftersom det kommer en ny översättning av skrifterna på engelska.Enliggt Deseret news.Lite stavfel och rubriker.
Nr 11 Till alla antisar:Coola ner.
Frågan är hur många poster här som skulle kunna besvaras med utgångspunkt av Trosartiklarna?
GillaGilla
Går det att skaka liv i denna igen månne?
GillaGilla
Ingen som vågar sig på trosartiklarna?
GillaGilla
Ingen som vågar sig på trosartiklarna?
GillaGilla
Kontakt,
om du skulle matcha våra trosartiklar och ersätta våra trosartiklar med motsvarande inom ortodoxa tron. Hur skulle de 13 trosartiklarna se ut då?
GillaGilla
Jag ställer samma fråga till Magnus.
GillaGilla
…och till andra av andra livsåskådningar som är har.
Skulle vara kul om vi kunde få någon/några från alla världslivsåskådningar.
GillaGilla
Det finns inte någon punkt-för-punkt-lista som man måste tro på vid sidan av den niceanska bekännelsen, se nedan, och sakramenten. Så länge som man inte agerar i strid med den Heliga Traditionen (dvs sakrament, bibel, det som praktiserats och varit sed i tiders evighet inom kyrkan) så lämnas det rätt så stort utrymme att finna sin egen väg. Liturgi, bikt, präst, osv är olika ”verktyg” på vägen mot frälsning, men du hittar inga svavelosande predikningar över huvudet på folk i en ortodox kyrka, det är en rätt avslappnad attityd. — så det liknar på intet vis den i mitt tycke överdrivna pådyvlade perfektion man finner i frikyrkor eller när man möter slips-och-kostymklädda mormoner. En perfektion och moralnivå knappt någon människa orkar eller klarar att leva på ändå. Men avslappnad innebär inte att den är utan ordning eller att någon missköter sig, självklart inte.Man visar inom ortodoxin respekt för präster, för Traditionen och använder sunt förnuft kort och gott. När det gäller ritualer, traditioner, att hålla på det som gått i arv är det superkonservativt — men det hänger inte ett fördömande moln över en.Av denna anledning så undviker ortodoxa kyrkor normalt att ge sig in i att tycka en massa gällande vetenskap, abortdiskussioner, tycka om andras moral osv därför att det anses att om man lever i den kyrkliga gemenskapen, arbetar på sin andliga utveckling, så löser sig det mesta i de eventuella funderingar man har, eller så finner man dessa frågor vara av sekundär natur. I de ortodoxa kyrkorna finner man dessutom en gammal andlig mystik som enligt mitt tycke har skalats bort och försvunnit från såväl SvK som frikyrkor. Det är en helt annan högkyrklig värld helt enkelt.En bra gammal bok på det temat, som finns att köpa hos Bokus för småpengar, är ”En rysk pilgrims berättelser” som skrevs före den ryska revolutionen. En annan mer omfattande teologisk, men lättläst, bok är ”Trons Mysterium” (också på bokus).Det är en omöjlighet sammanfatta allt i en punkt-lista här i denna tråd. Det kräver studier och engagemang. Men…Det är den niceanska trosbekännelsen som gäller inom ortodoxin, som skiljer sig på någon punkt från den senare romersk-katolska:”Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;och på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av
ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som
Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor
och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit
mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter
skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra
sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.”
GillaGilla
Så trosbekännelse först, och sedan sakramenten?
Vad exakt menar en ortodox med ”sakramenten”?
GillaGilla
Alla delar utgör en enhet. Det finns en symbios. Det är inte 1,2,3.
Sakramenten, som betyder ”mysterium”, är enligt den ortodoxa kyrkan; dop, eukaristi (nattvard som endast ortodoxa får delta i till fullo), bikten, oljesmörjelse, myrrasmörjelse (ett sakrament som sker när man så att säga blir medlem i kyrkan – då man bland annat läser/sjunger en text tillsammans med prästen, avger vissa löften osv), äktenskap och prästämbete.
I äldre tider räknade en del även in munks invigning, begravning och kyrkinvigning (källa: sidan 196, ”Trons Mysterium”, 2012 års utgåva) bland sakramenten…men det har aldrig varit någon direkt debatt kring detta, eller behov göra någon lista.
Men officiellt kan vi säga det är de första sju som gäller som sakrament för de ortodoxa kyrkorna oavsett nationell tillhörighet.
Den bästa översikten och svar på i princip allt får du genom boken ”Trons Mysterium” som finns att köpa på Internet. Till skillnad mot många andra liknande böcker så är den lättläst. Den tar upp allt möjligt.
GillaGilla
Mitt svar, texten, flöt ihop. Eftersom det inte går att radera (?) sitt inlägg och göra om så postar jag första hälften, minus niceanska trosbekännelsen, igen:
Det finns inte någon punkt-för-punkt-lista som man måste tro på vid
sidan av den niceanska bekännelsen, se nedan, och sakramenten. Så länge
som man inte agerar i strid med den Heliga Traditionen (dvs sakrament,
bibel, det som praktiserats och varit sed i tiders evighet inom kyrkan)
så lämnas det rätt så stort utrymme att finna sin egen väg. Liturgi,
bikt, präst, osv är olika ”verktyg” på vägen mot frälsning, men du
hittar inga svavelosande predikningar över huvudet på folk i en ortodox
kyrka, det är en rätt avslappnad attityd. — så det liknar på intet
vis den i mitt tycke överdrivna pådyvlade perfektion man finner i
frikyrkor eller när man möter slips-och-kostymklädda mormoner. En
perfektion och moralnivå knappt någon människa orkar eller klarar att
leva på ändå. Men avslappnad innebär inte att den är utan ordning eller
att någon missköter sig, självklart inte.
Man visar inom ortodoxin
respekt för präster, för Traditionen och använder sunt förnuft kort och
gott. När det gäller ritualer, traditioner, att hålla på det som gått i
arv är det superkonservativt — men det hänger inte ett fördömande moln
över en.Av denna anledning så undviker ortodoxa kyrkor normalt att ge
sig in i att tycka en massa gällande vetenskap, abortdiskussioner, tycka
om andras moral osv därför att det anses att om man lever i den
kyrkliga gemenskapen, arbetar på sin andliga utveckling, så löser sig
det mesta i de eventuella funderingar man har, eller så finner man dessa
frågor vara av sekundär natur. I de ortodoxa kyrkorna finner man
dessutom en gammal andlig mystik som enligt mitt tycke har skalats bort
och försvunnit från såväl SvK som frikyrkor. Det är en helt annan
högkyrklig värld helt enkelt.
En bra gammal bok på det temat, som finns
att köpa hos Bokus för småpengar, är ”En rysk pilgrims berättelser” som
skrevs före den ryska revolutionen. En annan mer omfattande teologisk,
men lättläst, bok är ”Trons Mysterium” (också på bokus).Det är en
omöjlighet sammanfatta allt i en punkt-lista här i denna tråd. Det
kräver studier och engagemang.
GillaGilla
Kontakt,
om du skulle matcha våra trosartiklar och ersätta våra trosartiklar med motsvarande inom ortodoxa tron. Hur skulle de 13 trosartiklarna se ut då?
GillaGilla
Jag ställer samma fråga till Magnus.
GillaGilla
…och till andra av andra livsåskådningar som är har.
Skulle vara kul om vi kunde få någon/några från alla världslivsåskådningar.
GillaGilla
Det finns inte någon punkt-för-punkt-lista som man måste tro på vid sidan av den niceanska bekännelsen, se nedan, och sakramenten. Så länge som man inte agerar i strid med den Heliga Traditionen (dvs sakrament, bibel, det som praktiserats och varit sed i tiders evighet inom kyrkan) så lämnas det rätt så stort utrymme att finna sin egen väg. Liturgi, bikt, präst, osv är olika ”verktyg” på vägen mot frälsning, men du hittar inga svavelosande predikningar över huvudet på folk i en ortodox kyrka, det är en rätt avslappnad attityd. — så det liknar på intet vis den i mitt tycke överdrivna pådyvlade perfektion man finner i frikyrkor eller när man möter slips-och-kostymklädda mormoner. En perfektion och moralnivå knappt någon människa orkar eller klarar att leva på ändå. Men avslappnad innebär inte att den är utan ordning eller att någon missköter sig, självklart inte.Man visar inom ortodoxin respekt för präster, för Traditionen och använder sunt förnuft kort och gott. När det gäller ritualer, traditioner, att hålla på det som gått i arv är det superkonservativt — men det hänger inte ett fördömande moln över en.Av denna anledning så undviker ortodoxa kyrkor normalt att ge sig in i att tycka en massa gällande vetenskap, abortdiskussioner, tycka om andras moral osv därför att det anses att om man lever i den kyrkliga gemenskapen, arbetar på sin andliga utveckling, så löser sig det mesta i de eventuella funderingar man har, eller så finner man dessa frågor vara av sekundär natur. I de ortodoxa kyrkorna finner man dessutom en gammal andlig mystik som enligt mitt tycke har skalats bort och försvunnit från såväl SvK som frikyrkor. Det är en helt annan högkyrklig värld helt enkelt.En bra gammal bok på det temat, som finns att köpa hos Bokus för småpengar, är ”En rysk pilgrims berättelser” som skrevs före den ryska revolutionen. En annan mer omfattande teologisk, men lättläst, bok är ”Trons Mysterium” (också på bokus).Det är en omöjlighet sammanfatta allt i en punkt-lista här i denna tråd. Det kräver studier och engagemang. Men…Det är den niceanska trosbekännelsen som gäller inom ortodoxin, som skiljer sig på någon punkt från den senare romersk-katolska:”Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;och på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av
ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som
Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor
och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit
mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter
skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra
sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.”
GillaGilla
Så trosbekännelse först, och sedan sakramenten?
Vad exakt menar en ortodox med ”sakramenten”?
GillaGilla
Alla delar utgör en enhet. Det finns en symbios. Det är inte 1,2,3.
Sakramenten, som betyder ”mysterium”, är enligt den ortodoxa kyrkan; dop, eukaristi (nattvard som endast ortodoxa får delta i till fullo), bikten, oljesmörjelse, myrrasmörjelse (ett sakrament som sker när man så att säga blir medlem i kyrkan – då man bland annat läser/sjunger en text tillsammans med prästen, avger vissa löften osv), äktenskap och prästämbete.
I äldre tider räknade en del även in munks invigning, begravning och kyrkinvigning (källa: sidan 196, ”Trons Mysterium”, 2012 års utgåva) bland sakramenten…men det har aldrig varit någon direkt debatt kring detta, eller behov göra någon lista.
Men officiellt kan vi säga det är de första sju som gäller som sakrament för de ortodoxa kyrkorna oavsett nationell tillhörighet.
Den bästa översikten och svar på i princip allt får du genom boken ”Trons Mysterium” som finns att köpa på Internet. Till skillnad mot många andra liknande böcker så är den lättläst. Den tar upp allt möjligt.
GillaGilla
Mitt svar, texten, flöt ihop. Eftersom det inte går att radera (?) sitt inlägg och göra om så postar jag första hälften, minus niceanska trosbekännelsen, igen:
Det finns inte någon punkt-för-punkt-lista som man måste tro på vid
sidan av den niceanska bekännelsen, se nedan, och sakramenten. Så länge
som man inte agerar i strid med den Heliga Traditionen (dvs sakrament,
bibel, det som praktiserats och varit sed i tiders evighet inom kyrkan)
så lämnas det rätt så stort utrymme att finna sin egen väg. Liturgi,
bikt, präst, osv är olika ”verktyg” på vägen mot frälsning, men du
hittar inga svavelosande predikningar över huvudet på folk i en ortodox
kyrka, det är en rätt avslappnad attityd. — så det liknar på intet
vis den i mitt tycke överdrivna pådyvlade perfektion man finner i
frikyrkor eller när man möter slips-och-kostymklädda mormoner. En
perfektion och moralnivå knappt någon människa orkar eller klarar att
leva på ändå. Men avslappnad innebär inte att den är utan ordning eller
att någon missköter sig, självklart inte.
Man visar inom ortodoxin
respekt för präster, för Traditionen och använder sunt förnuft kort och
gott. När det gäller ritualer, traditioner, att hålla på det som gått i
arv är det superkonservativt — men det hänger inte ett fördömande moln
över en.Av denna anledning så undviker ortodoxa kyrkor normalt att ge
sig in i att tycka en massa gällande vetenskap, abortdiskussioner, tycka
om andras moral osv därför att det anses att om man lever i den
kyrkliga gemenskapen, arbetar på sin andliga utveckling, så löser sig
det mesta i de eventuella funderingar man har, eller så finner man dessa
frågor vara av sekundär natur. I de ortodoxa kyrkorna finner man
dessutom en gammal andlig mystik som enligt mitt tycke har skalats bort
och försvunnit från såväl SvK som frikyrkor. Det är en helt annan
högkyrklig värld helt enkelt.
En bra gammal bok på det temat, som finns
att köpa hos Bokus för småpengar, är ”En rysk pilgrims berättelser” som
skrevs före den ryska revolutionen. En annan mer omfattande teologisk,
men lättläst, bok är ”Trons Mysterium” (också på bokus).Det är en
omöjlighet sammanfatta allt i en punkt-lista här i denna tråd. Det
kräver studier och engagemang.
GillaGilla