”12-åriga Savannah kom ut som gay i mormonkyrkan.”

Savannah-testimony-LDS-678x381Ibland dyker det upp nyheter om kyrkan i svensk media. Vissa saker ”går viralt” och sprids snabbt över nätet världen över. En av dessa virala nyheter handlar om en 12-årig flicka som blir avbruten i ett tal i kyrkan där hon kommer ut som lesbisk.  I de svenska medierna förfasar man sig oreflekterat över flickan som inte tilläts berätta om sin läggning, utan där hon avbröts mitt i talet genom att micken stängdes av.

Under flera år har jag skrivit på Mormonlady artiklar där jag har tagit upp ämne för ämne som kritiker till kyrkan tar upp. Till slut fanns bara två ämnen kvar och dessa är svåra att försvara eller förklara. Från att ha försökt bevisa att mormonkyrkan är falsk har kritiken gått över till att visa hur anti-feministisk och homofobisk kyrkan är.

Hur svarar man på det? Ja, jag skrev en mängd artiklar om den mormonska HBTQ-rörelsen i USA. Jag skrev om förändringar som ständigt sker i kyrkan där man blir mer och mer öppen gällande dessa frågor. Attityder till HBTQ är mycket en generationsfråga.

Jag har också skrivit om de redskap som kritiker till kyrkan använder för att kritisera kyrkan.  Förutom att de använder anti-feminism och homofobi som argument använder de sig av media och barn för att föra fram sin agenda.  Jag har tidigare skrivit en artikel om kyrkans novemberpolicy där man inte låter barn till samkönade par bli medlemmar i kyrkan. Detta för att skona barnen från att användas som vapen i en kamp mot kyrkan.

I det aktuella fallet med den 12-åriga flickan är enligt uppgift pappan fortfarande aktiv medlem i kyrkan, medan mamman lämnade kyrkan i samband med kyrkans novemberpolicy. Bägge föräldrarna var fullt medvetna om sin dotters tal. Förmodligen är de också insatta i vilka regler som gäller på ett vittnesbördsmöte.

Den första söndagen varje månad hålls istället för vanlig gudstjänst med tal ett så kallat vittnesbördsmöte. Medlemmar i kyrkan ombeds att komma fram till podiet och hålla ett kort, max tre minuter långt vittnesbörd om sin tro på det återupprättade evangeliet, Mormons bok, Vår Himmelske Fader, Jesus Kristus och så vidare.  Det ska inte vara något tal, utan vara något spontant där anden ska vägleda. Det som sägs ska inte heller stå i konflikt med kyrkans läror.

Vad som hände var att flickan gick upp, höll ett skrivet tal, började med att vittna om att alla människor oavsett läggning är lika mycket värde, men gick vidare med att uttrycka att hon som vuxen önskade ingå ett samkönat förhållande och att hon ansåg att det inte stred emot Guds vilja.  Det var alltså flera saker som flickan bröt emot. Naturligtvis kan man säga att det var grymt att avbryta henne, men samtidigt kändes det alltför iscensatt.  Vuxna människor använder ett barn som redskap för att framföra sin agenda och det är barnet som blir lidande.  Att händelsen filmades förminskar inte direkt intrycket av att detta var iscensatt. Kyrkan har nämligen regler för att man inte får fotografera eller filma under kyrkans möten.

Det här är alltså ett praktexempel på hur kritiker till kyrkan arbetar idag. Man skapar en situation, använder ett barn, dokumenterar och låter det gå viralt. Tidningar världen över tar tacksamt emot allt skandalomsusat material och det blir en vinnarsituation för alla utom för kyrkan och inte minst för barnet som användes som redskap.

Låt mig göra en jämförelse. Säg att jag dök upp med min 12-åriga dotter på ett politiskt partikonvent. Det är Vänsterpartiets konvent. Jag låter min dotter gå upp till podiet. Modigt vittnar hon om förtjänsten av ett samhälle som styrs av marknadskrafterna där konservativa värderingar ventileras. När en av Vänsterpartiets medarbetare försöker avbryta min dotter så kommer min filmkamera att rulla. Hur kan Vänsterpartiet med att avbryta min älskade dotter när hon kommer ut med sina insikter om politiska värderingar?  Jag låter det gå viralt och Vänsterpartiet kommer att betraktas som ett bakåtsträvande parti som behandlar ett frimodigt barn illa.

På Mormon building bridges (MBB), en organisation som arbetar för  att bygga broar mellan kyrkan och  HBTQ-rörelsen reagerar man mestadels negativt till att Savannah blev avbruten i sitt tal. En homosexuell man, Tristan Foster,  ställer sig dock negativ till hela händelsen och jag vill gärna citera honom:

Obviously this is a sensitive issue and I’ll try not to step on too many toes. I know people who have come out during testimony meetings, and it’s gone well for them. I could see her experience being similar had she born her testimony in a similar fashion. She did not. This preteen brought a written speech which otherwise began following the pattern of a typical testimony. This involves testifying of the truthfulness of the Gospel of Christ. She expressed her belief that our Heavenly Parents intentionally created her with same-sex attractions and that They loved her for who she was. Unfortunately, she then testified that God would approve of her living a lesbian lifestyle. As made unmistakably clear by repeated proclamations of the Church and prophets of God, same-sex marriage and similar homosexual relationships are a violation of Christ’s Law of Chastity. Therefore, as sexual immorality is a serious sin, it’s safe to conclude that proclaiming that such behaviors are worthy in the eyes of God is, if nothing else, inappropriate for a testimony meeting. It is at this moment that the bishop needed to make a split-second decision. I assume he anticipated further false doctrine to be taught to a captive audience within the walls of a consecrated church. The modern gay movement contests that children of younger and younger ages should be exposed to non-traditional sexual partnerships in an effort to normalize such relations, so obviously this testimony plays right into their narrative. However, it is the responsibility and right of parents to educate their children regarding sexuality. As this testimony discussed sexual issues, an interference from the presiding authority seems justifiable. I’m not trying to attack this young girl, especially since I believe her intentions are pure. I recognize her bravery as revealing something so personal to the congregation is understandably difficult. I feel sorry for the girl and hope that she listened to the affirming words of her bishop as he testified of God’s love for His children.

Källa: Mormon building bridges.  Tristan Foster har också en blogg: thegayrm.blogspot.com

Jag har diskuterat den här frågan med en homosexuell vän till mig som också är före detta medlem i kyrkan. Han skriver till mig att  ”…Själv hade jag vid 14-års-ålder och var säker jag var gay men praktiserade inte om vi talar om sexualitet. Jag har ingen aning vad som ligger bakom klippet som fd journalist skulle jag på ett sätt vara intresserad att få veta mer. men jag skulle göra intervjun om 15-20 år inte nu. Jag skulle aldrig exploatera ett barn.”

Sammanfattningsvis är det som min homosexuelle vän uttrycker det. Det handlar om att exploatera ett barn. Vad vet en 12-åring om sin sexualitet? Min homosexuelle vän uttrycker också i vår konversation att det är så mycket som händer under tonåren och uppväxten. Det är inte ens säkert att denna flicka kommer att vara lesbisk som vuxen. Låt barn får vara barn och vara ifred för vuxnas agendor och få blomma i sin egen takt. Vilken färg den blomman slutligen får är mindre viktigt än att vi låter den blomma i fred.

Några icke-svenska reaktioner från en icke-medlem på inslaget som blivit viralt om den 12-åriga flickan som kom ut som lesbisk.

https://www.getreligion.org/getreligion/2017/6/23/when-a-12-year-old-mormon-says-shes-gay-cnn-is-all-over-it

En medlem tycker till.

https://faithfulmormon.com/2017/06/25/context-to-12-year-old-coming-out-gay-at-mormon-church/

Vilka slags vittnesbörd ska medlemmar inte ge p vittnesbördsmöten.

“Testimony meeting is not meant to be an open mic event, it is not the appropriate forum for people to go on rants, confessions, publicity stunts or calls for attention. These are NOT testimonies. In a matter of fact, the prophets have actually told us the types of testimonies that are not appropriate, here are three types of testimonies we should stop sharing during fast and testimony meeting and what we should do instead.”

http://mylifebygogogoff.com/2017/06/3-testimonies-mormons-should-not-give.html

Publicerat i Alla inlägg, Livet som mormon, Media, Missuppfattningar, Sexualitet | Lämna en kommentar

Frihet att tro, frihet till samvete

För  en dryg vecka sedan hölls en lektion i vår församling i Västra Frölunda om religionsfrihet. Vi har religionsfrihet idag, men runt om i världen är det inte så. Inte heller i vårt land kan vi räkna med att bli accepterade för den tro vi har.

Samvetsfrihet hör intimt samman med frihet att tro. Vi måste kunna ha rätten att följa vårt samvete. I vårt grannland Norge får en barnmorska säga nej till att medverka till abort. I Sverige är debatten så hätsk att en debattör applåderades när hon uttryckte en önskan om att abortmotståndare skulle aborteras retroaktivt. Skämtet haltar emellertid. Om man är för abort så borde man också logiskt sett acceptera att själv ha blivit aborterad. Det går tyvärr inte att föra ett resonemang i dessa frågor, eftersom allt handlar om värdegrund. Vem har rätt till liv? Judar, svarta, kvinnor, brottslingar, ofödda?

En av mina förebilder är Jean-Paul Sartre. Han menade att vi är dömda till frihet. Jag fruktar att ett krav på absolut lydnad för auktoriteter i samhället lätt kan leda till samma mekanism som medförde massmord på bland annat judar, romer, homosexuella och personer med funktionsnedsättning. De som utförde dessa dåd skyllde på att de ”lydde order”. I ett byråkratiskt samhälle finns ett led som beslutar och ett annat led som är exekutivt. För mig är det en nödvändighet att människor bejakas att följa sitt samvete för att vi ska undvika tragedier. ”Personligt ansvar” är en av grundpelarna när jag uppfostrar mina barn.

För mig som troende har religionsfriheten haft ett pris. Eftersom arbetsgivare googlar på mitt namn har jag som konsekvens också blivit utsatt för negativa kommentarer om min tro, trots att jag på arbetet aldrig har diskuterat tro eller religion och heller aldrig nämnt vilken tro jag tillhör. En Davidsstjärna som jag bar på mitt ytterplagg föranledde också att jag på arbetet blev utfrågad om min inställning i Israel – Palestina-frågan. Frågor som jag naturligtvis kan besvara, men samtidigt kan jag undra om vilken rätt folk kan ta sig för att jag bär en symbol, men aldrig diskuterar religion.

Ofta kan man som troende råka ut för sina törnar, ibland subtila och ibland till den grad att man inte längre kan arbeta kvar på sitt jobb. Samtidigt vet jag att det överallt bland kristna, både inom mitt samfund och bland andra kristna finns destruktiva krafter där ett starkt motstånd mot muslimer finns. Frågan är hur vi som kristna kan förvänta oss respekt om vi i vår tur inte kan respektera andra människors tro.

Nedan är några bilder jag tog från lektionen i religionsfrihet för ett par söndagar sedan. Vår biskop frågade oss retorisk om hur vi i våra krav på religionsfrihet ställer oss till andra religiösa gruppers krav på uppdelade badtider för kvinnor och män. Frågan är inte alltid så lätt att besvara, men grunden i vår tro handlar om rätten för var och en att  fritt få leva våra liv efter sitt eget samvete.

 

 

 

 

Publicerat i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Kvinna/feminism, Samhällsfrågor, Sexualitet | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 9 januari – 3 februari

miriam1

Thankful for the time I have been given and 2017 is the year when I’ll continue to stop and smell the roses. Wishing you all a blessed and happy 2017! So much love from Israel

miriam2miriam3

My time here in Israel is coming to an end and I just felt it’s time to start sharing more of my everyday adventures with you guys- my head and heart is packed to the max so it might not always come out the way I want- I’m also sharing pictures so you can see for your self. It’s so different, amazing, crazy, normal, spiritual, holy, easy, fun, overwhelming, tough, yalla yalla balagan to be living here. What means the most though is the connection I feel to this place and the everlasting friendships I’m making. I’ve got two best friends here- Amanda being one of them. Tonight she took me out for a pre birthday dinner, we enjoyed some quality girl talk time 🙂 Ended the evening by watching some techno dancing happy guys spreading the good news of Judaism outside of the Central Bus station.
Oh and tonight’s sunset though! No filter what so ever- it was magical. Good night and so much love from Israel

miriam4

Thank you everyone who congratulated me on my birthday- it was a warm- sunny- wonderful day spent in the Jerusalem wilderness hiking with another nature lover Tabita from Germany. It had a perfect ending to it- A Birthday party together with the other volunteers. My roommate surprised me with a flower reef- officially making me the happiest girl ever- since I love Midsummer- and flowers- I felt like a flower queen! Thank You God for giving me another year and blessing my life so greatly and filling it with so much love, friendship and joy. Sending all the ❤️❤️❤️ in the world- from Israel

miriam5miriam6miriam7miriam8miriam9

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din ❤️

My beautiful surroundings in green. This pictures are from my back yard . The Israelis call it winter- and I guess it’s is because of the colder temperatures and rain we’ve received but for me it feels like spring. Sitting on my own little rock surrounded by the Judean Hills I’m given a peaceful opportunity to reflect on the fact that I’m leaving soon. A month. I’ve got less then a month left. Anxiety is making itself known unto me and I’m trying to embrace it rather then avoid it. Facing changes and fear of the unknown is a part of life and I rather not have this feelings now- but change is just change and I can take control over how I will deal with it. How wonderful it is to be able to have control and not let it ruin my last weeks here. How wonderful it is to fill my soul with beauty my mind with Gods greatness, and my heart with love. Today I’m here- today the sun is shining over me- and today I replace anxiety with peace and today I’m taking charge of the changes that awaits me. On thing we know for sure about this life is that it will involve change, and sometimes we try to control the future, but instead we realize that all we can do is trust that whatever happens, we can adapt and make the best of it. One day at a time, and today I’m here- in Israel enjoying the new day that has been given to me. Sending you all so much

miriam10miriam11miriam12miriam13miriam14miriam15miriam16miriam17

Today’s Shabbat Shalom and loves from Israel is sent to you from the Jerusalem branch Swedish speaking RM’s

miriam18

”Then Abraham breathed his last and died at a good old age, an old man and full of years; and he was gathered to his people. His sons Isaac and His sons Isaac and Ishmael buried him in the cave of Machpelah”

miriam19

Forth time in Israel- first time on Temple Mount

miriam20

”Hear this, ye old men, and give ear, all ye inhabitants of the land. Hath this been in your days, or even in the days of your fathers?
Tell ye your children of it, and let your children tell their children, and their children another generation”

Joel 1: 2-3

Today is International Holocaust Remembrance Day and I earlier this week I visited a small museum to commemorate the Jewish victims of the Holocaust. Soon all the survivors of this genocide will no longer be with us but their stories must forever be told. Let us always remember

miriam21miriam22miriam23miriam24miriam25miriam27

He lives

miriam28

Everything between heaven and earth has happened during my almost 6 months here in the Holy Land. I will be continuing to share my experiences with you- but for now- Shabbat Shalom, Sweden I’ll see you on the 19 of Feb- so much love from Jerusalem! ❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 11 -26 december.

mirel1

Once a tree hugger – always a tree hugger.

 

mirel2

Natten går tunga fjät, Santa Lucia och hennes tåg, Lucia andakt, Svenska kyrkan, lussekatter, pepparkakor, knäck och glögg, svenskar överallt, adventsljusstakar och goda vänner- ännu en kram från min Himmelske Fader att jag av en slump var ledig just idag och kunde fira Lucia- detta vackra ljus som lyser upp i mörket och visar oss vägen till värme, ljus och hopp. Mitt hjärta är så fullt av tacksamhet ❤️
Celebrated St. Lucia Day in Jerusalem- with dear friends, another tender mercy from my Heavenly Father ❤️

mirel3

Jesus calmed the storm and so can we. This summer I was blessed with the opportunity to work with children who had fled from various wars and storms that are raging in the world today. I think of my sweet little girls and boys almost everyday- they expressed a lot of gratitude towards Sweden- a safe harbour where they can continue to learn, grow and play and so much more. Project SUMMERFUN is over but I believe the 8 weeks we had together will continue to light up the life of this children and their families ❤️#LightTheWorld

mirel4

mirel6mirel7

My wardrobe loves Israel- every single item of clothing I’ve ever dreamt of owning is to be found in this country.

mirel8

-Come To Bethlehem and see Him who’s birth the angels sing;
Come, adore on bended knee
Christ, the Lord, the newborn King-

Merry Christmas and so much love from Bethlehem ❤️❤️❤️

mirel9

The star shines bright over the Betlehem night i Betlehem.

mirel10

The Church of the Nativity- marks the traditional place of Christ’s birth. i Betlehem.

mirel11

Bonded with a Samaritan today 😊 #westbankadventure#prettyspecialmoment

 

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Kvinna/feminism, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Mirel på kibbutz 8-10 december 2016

mirel1

den 8 december kl 23:59 · Jerusalem, Israel · Nu är det jul igen nu är det jul igen… Tack för vackra stämningsfulla julbilder, ni dekorerar, bakar, myser, sjunger, ni vittnar om Kristus och hur vi kan lysa upp världen och köper julklappar. Själv bor jag i ett land där jul inte är så stort och dessutom är det ganska varmt och soligt jämfört med mörkt, regnigt och ibland snöigt. Så era bilder bidrar till en julstämning som är svår att få här. Så denna fina buske som fortfarande ger oss nya röda vackra blommor får representera min julbuske. Tacksam! My Christmas bush- right outside of my little house 😊 Green with red flowers in it. Thank you all for posting beautiful Christmas pictures, you are decorating, baking, making Christmas cards, testifying about Christ, lightning up the world and buying gifts. Christmas isn’t so big over here and with all the sun it’s hard to realize it’s December. It’s a very cozy and Christ centred holiday-I’m happy and thankful you are sharing the Christmas spirit and reminding me what this month is all about 😊🎄😇😘

mirel2

 Jerusalem 9 december: How this came to pass is a miracle- I got to attend the BYU student Christmas concert tonight and also see the beautiful lighting ceremony. Thank You Heavenly Father for this tender mercy deluxe ❤️🙏❤️🙏 #israeladventure #byujerusalem #tendermercies #godisgood

mirel3

 Jerusalen 10 december: My very first sacrament meeting at the Jerusalem Center was the students last. Happy and thankful to be there, partake of the sacrament and feel their love, light, and strong testimony of the gospel. What a blessing it it for Jerusalem and for this whole country to have them here a season. As they go home a new group is preparing to arrive. Courtney Bateman you will LOVE it here and it can’t wait to see your beautiful face and to hug you again! Shabbat Shalom and so much love to you all- from the most perfect view over Jerusalem. I can’t imagine how much the students will miss it ❤️❤️❤️

Publicerat i Alla inlägg, Judendom, Livet som mormon | Lämna en kommentar

Att välja det rätta…

bra

Det finns många saker som jag gjort i mitt liv som varit mindre bra, en del saker har rent av varit usla beslut, men om det är någonting som jag verkligen har gjort bra i mitt liv så är det mina barn. Jag funderade länge på om jag ens skulle skriva det här blogginlägget, Ett inlägg där jag ”skryter” om mina barn. Samtidigt så handlar egentligen blogginlägget inte om att det är mina barn, utan om att välja det rätta.

I vår kyrka har vi en devis som lyder ”Välj det rätta”, förkortat VDR. För att riktigt inkorporera detta sätt att tänka finns till och med så kallade  VDR-ringar som både barn och vuxna kan bära på sitt finger. Som en del av vår tro så ska vi inte ”bara” tro, utan också kunna manifestera vår tro i handling. Vi ska vara Jesu Kristi efterföljare och hela tiden ha i tankarna ”vad hade Jesus gjort.”

Som mamma har jag försökt efter bästa förmåga att uppfostra mina barn i evangeliet. Det har väl gått sisådär känner jag. Min äldsta dotter, nu fyllda 18 år, har helt lämnat kyrkan och är kritiskt till det mesta. Egentligen är det bara min yngsta dotter som är riktigt intresserad av kyrkan. Mina pojkar uppger att de tror, men samtidigt tycker de att kyrkan är tråkig. Jag har verkligen haft mina låga stunder och undrat vad jag har gjort för fel som inte har fyra barn som är aktiva i kyrkan.

Ibland blir man ändå överraskad och inser att någonting kanske ändå har slunkit in i barnen. Joseph Smith, vår förste profet, hade en mycket pragmatisk inställning till barn och evangeliet. Han ansåg att även om barn var stökiga och verkade ointresserade så var det ändå något som slank in. Förmodligen är det så även med mina barn.

I somras  uppmärksammade jag att min äldste son Love sa att några av hans kompisar i klassen inte gillade judar. Första gången som han sa det så reagerade jag inte nämnvärt, utan sa lite disträ till Love att pojkarnas inställning hade att göra med  konflikten mellan araber och judar i  Mellanöstern. Andra gången som Love sa att hans kompisar i klassen inte gillade judar så vaknade jag plötsligt upp. Alla föräldrar vet att kompisars inflytande över ens barn inte är att förakta. Själv har jag alltid varit noga med att mina barn inte ska bry sig om vilken etnicitet eller religion deras kompisar har. Tyvärr inser jag att även bland barn med utländska rötter finns rasism.

Följden av Loves kommentarer blev att vi hade ett samtal. Samtidigt insåg jag som mamma att jag ansvarar för mina barns uppfostran. Ett besök på en synagoga vore därför inte helt fel. Jag ringde Göteborgs synagoga och fick till svar att synagogan var semesterstängd. Jag blev uppmanad att återkomma i mitten av augusti. När jag ringde igen så framkom att synagogan var stängd för alla utom för aktiva medlemmar i församlingen. Då jag berättade för min kontakt på synagogan om mitt problem med min son Love så fick jag veta att synagogan hade guidningar för skolklasser. Eftersom jag kände att jag personligen inte kunde göra något för att kunna ta Love till en synagoga så mailade jag rektorn på min sons skola. Rektorn svarade på mitt mail och skrev tillbaka att hon skulle kontakta ansvariga lärare på skolan och se till att klassen skulle få gå på studiebesök på synagogan. I skrivande stund har min son, som går in nionde klass, ännu inte fått besöka synagogan och med tanke på vad som sedan hände under hösten i skolan är detta anmärkningsvärt.

För en tid sedan  vandaliserade nyss nämnda killar i skolan. Min yngste son Vide var den som först berättade för läraren vilka som låg bakom vandaliseringen. Love berättade att det gjorde att han kände att han också borde berätta. Flera av Loves klasskompisar kom att berätta vad som hänt, Men Love var den som enligt egen utsago var mest utförlig och dessutom gjorde en kopia av den information som killarna hade skickat sinsemellan på Viber och lämnat över till sin lärare. Den information som hade skickats på Viber var Hitler- och IS-propaganda. Naturligtvis kan man tänka att det är oskyldiga busstreck  av några snart 16-åriga killar, men samtidigt kan vi inte bortse från det faktum att det finns ungdomar i Göteborg som ansluter sig till IS. Love själv uttryckte att det inte skulle förvåna honom det minsta om dessa killar gick med i IS.

lovedavid

Min son Love bär både på ett kors och en Davidsstjärna.

Jag är otroligt stolt över mina söner som valde det rätta genom att berätta för sina lärare om vad som skedde på skolan och även bemödade sig om att kopiera information och överlämna till läraren. Samtidigt är jag naturligtvis orolig för repressalier. I synnerhet min äldste son har mottagit hot från killarna och har blivit trakasserad för det han har gjort. Min förhoppning är att mina barns skola och även andra skolor i vårt land tar antisemitismen på större allvar och aktivt verkar med information och studiebesök. Sedan ett par dagar tillbaka bär  min äldste son på en halskedja med Davidsstjärnan på. Love har berättat för mig att dessa killar öppet ropar ”heil Hitler” i skolan och  jag hoppas att de judar som finns i Loves skola kan känna Loves solidaritet som en motpol till dessa killars slagord.

Publicerat i Alla inlägg, Familjen, Judendom, Livet som mormon, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Lucia som man och Kristus som kvinna.

lucia

Lucia med sina utrivna ögon.

Det har varit mycket debatt de senaste dagarna om Lucia. Åhlens gjorde som bekant en liten mörkhyad pojke till sin Lucia och sen var bråket igång. Frågan blev till nån slags röra av genusfrågor och rasism. För att visa på att man inte  på något sätt stödde de mörkare krafterna som  manifesterade sin rasism genom att  hacka på ett stackars oskyldigt barn så publicerades bl a bilder på kända såväl som okända män utklädda till Lucia på sociala medier. Själv delade jag ett par av dessa bilder på min facebook samt även en inlaga där en kvinna med CP-skada och autism också fick vara Lucia.

 http://newsner.com/nu-hyllar-vi-cp-skadade-moha-26-som-staller-upp-som-lucia-for-allas-lika-varde/om/en-jaemlik-vaerld

Tidningen Café gick t om så långt att de ansåg det vara dags att skrota hela traditionen med Lucia.

http://www.cafe.se/6-skal-att-sluta-fira-lucia-en-gang-for-alla/

Personligen så lägger inte jag några som helst religiösa aspekter på denna tradition. Som svensk mormon så firar jag Lucia precis som alla andra medlemmar i kyrkan, men det ingår inte  i vår religion lika lite som det ingår i den lutherska religionen.

Visste ni förresten att den första Lucian i Sverige var en man? Inom den svenska folktraditionen kunde Lucia även vara en lussegubbe.

Den första gången en lucia med ljus på huvudet finns dokumentariskt belagd är från 1820, och det handlade då om en manlig lucia. En bruksinspektor i Skinnskatteberg berättar: … då sex rätter voro förtärde och endast den sjunde, kakan, återstod, öfverraskades gästerna af en egendomlig syn. Dubbeldörrarna till förstugan uppslogos, och in trädde en dräng klädd i hvitt lakan, med en krans af ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med glöggus. Egentligen borde det varit en tjenstflicka, ty han skulle föreställa Sancta Lucia, men, förmodligen för bördans skull, hade därtill i senare tider tagits en karl.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia#.C3.84ldre_svensk_luciatradition

När jag växte upp, och än idag, så upplever jag luciafirandet som närmast magiskt vackert och tycker att det är trist att denna tradition alltmer förlorar fotfäste i vår svenska kultur.  Men om man nu bortser från  rätten för barn att klä sig hur de vill, oavsett hudfärg och kön,  så vill jag ändå framhäva den kvinnliga Lucia. Varför? Jo, för att hon  i likhet med Spartacus personifierar kampen mot det förtryckande samhället. Lucia växte visserligen upp i en priviligerad överklassmiljö, men hon var kvinna. Hon förväntades ingå äktenskap med en man i ett arrangerat äktenskap. Lucia vägrade gifta sig. Hon ville ägna sitt liv åt att tjäna Gud och hjälpa nödlidande. Konsekvensen av hennes  ställningstagande blev att hon blev torterad, påtvingad prostitution och slutligen mördad. Ringer det en klocka hos någon av er? Finns det paralleller idag? Naturligtvis! Miljontals kvinnor idag påtvingas äktenskap och förmynderi. Protesterar de så torteras de, hedersmördas, får ansiktet förstört av syra.  Det är därför jag vill ha kvar Lucia som den kvinna hon var och för vad hon representerar. Lucia och hennes livsöde bör lyftas fram i en tid när miljontals kvinnor inte lever under bättre förhållanden än hon. Lucia är en stor förebild för mig. Hon offrade sitt liv genom att gå emot de förtryckande patriarkaliska normerna. Varför ska vi då göra henne till en man? Varför ska vi då helt sluta upp med att minnas denna fantastiska kvinna genom att sluta upp med luciatraditioner? Kanske är det istället så att vi måste lyfta fram det feministiska budskapet som hennes gärning förmedlar?

Av samma anledning anser jag att vi inte ska göra om Jesus till kvinna. Nu är kanske inte detta så aktuellt. Jesus har ju fått agera homosexuell i konstnärliga sammanhang, men ännu har mig veterligen ingen framställt honom som kvinna. Varför är det då så viktigt att Jesus får förbli man? Jo, tänk er om Jesus hade varit kvinna. En kvinna som tjänar andra människor, en kvinna som är pacifist, en kvinna som får utstå hån, spott och spe, en kvinna som inte lyder överheten, utan låter offra sitt liv. Hur intressant är det att tilldela en kvinna dessa kriterier? När jag läser om Jesus så är det om typiska kvinnliga drag jag läser. Hur viktigt är det inte då att låta en man, den främste mannen i världshistorien, tilldelas typiska kvinnliga drag och kvinnliga erfarenheter?  Som kvinna kan jag känna stolthet över att det som typiskt utmärker kvinnor,  även  utmärker Kristus.  HBTQ-rörelsen borde hylla en såpass androgyn man.

Snart är det Lucia och sen firar vi födelsen av Kristus. Tänk på att var och en av dessa två är symboler för kampen mot förtryck och mörka krafter. Båda dessa personer är ljusbärare och gav sina liv i kampen för det goda. Låt oss ha kvar dessa ljusbärare och låt var och en av oss också ha kraften att vara ett ljus i mörkret.

 

 

Publicerat i Alla inlägg, Filosofiska tankar, Konstnärlig verksamhet, Kvinna/feminism, Samhällsfrågor, Sexualitet | Lämna en kommentar